Pojkar, pojkar, pojkar, här kommer ett hundår till.

Nyårsaftonen är här. Sista dagen på året. Göra allt jag inte gjort. Skynda, skynda, lova löften! Äsch. Igårkväll var vi och kollade hockey. Så förbaskade kul! Synd att vi fick stryk, men men. Det kan hända även den bäste. Tabellen ser inte dålig ut i alla fall. Och som sagt. He var kul. Träffade av någon anledning bara Skellefteåfans i baren. Och Isse! Men det var utanför baren, om vi ska vara petiga.

2010 var året då jag blev moster till världens sötaste lilla Aina. Upptäckte och såg Johnossi live. Åkte till Mallis med min andra hälft och våran lilla ryss. Kryssade mig igenom ett år på Psykologprogrammet. Två personer sa att jag såg ut som Katheryn Zeta Jones. Fel parti vann. Ramlade i fyllan, på en isfläck och i en trappa (båda skinkorna fick sig). Blev total hockeyfantast. Lärde mig att stå upp för mig själv (eller ja, började försöka lära mig). Flyttade och blev sambo, med Hansson brothers! Upptäckte att det finns en pizza förutom Margherita som jag kan äta. Kom på att jag nog är pensionerad dansare. Landade med båda fötterna på jorden och huvudet uppe bland molnen.

Idag ska det firas och sörjas och gås vidare och lovas och festas och ja hujjedamig. Jag vet faktiskt inte hur vi ska fira än riktigt. Vi har en klunga alternativ. Men det kommer bli guld hur som helst.

2011 börjar med några dagar i hemmets lugna vrå. Sedan ska jag ta tag i lägenheten och göra fint, komma igång med träning och promenader igen, äta bra (mycket gröt och lax och kyckling), ta tag i skola och jobb samt leka livet. I övrigt är världen öppen för mina fötter.

Och julen är här, och sommar'n är här!

Som Ronja skulle säga.

Idag var vi fast- genom- och infrysta. Totalt. Vilken förbenad tur för jag fick både intervju och transkribering gjort så att jag kan vara ledig på riktig ett tag. I ett rykande nafs! Thank you oh mighty weathergods. Minus trettiotre hörde jag rykten om. Själv vet jag bara att det gjorde ont att andas och fingrarna slutade fungera på plus minus en halv sekund om man inte hade vantar. Men det fanns en liten skruttbil som gick, eller ja rullade puttrandes, och skjutsade oss till en lunch ute på samhället. Äntligen fick jag mig några vegetariska vårrullar. Sedan tänkte vi köra Jetta, men ledsnare bil fick man leta efter. Den kommer nog aldrig att tina igen. Eller ja, nu är det bara minus tjugosju, he blir nog snart sommar!

Nä, nu blir det en chokladtomte till middag och sedan lite lattjo lajban.

Jultrolltyg i mattisskogen.

Listan får vila. Jag har inte tillgång till dator som jag vill och försöker dämpa mitt datorberoende och komma in i skogslunken. Här landar man alltid med en duns. Med båda fötterna på jorden, från häl till tå. Det är skönt. Och tiden går som lite långsammare fast ändå snabbare. Jag fick en Onepiece i julklapp. Ni vet den stora gröna jättebäbisoutfiten. Han känner mig för väl. Han med stort H. Egentligen fick jag två. Min familj känner mig tydligen också. Men det kändes lite overkill så syster fick ta med sig en ner till Afrika. För det fick jag utgång på juldagen, tre Heath Ledger filmer och andra säsongen av Scrubs. Rajtan Tajtan. Det var fest och riktigt lyckat. Juldagen alltså. Somnade in i en drömlös sömn efter efterfesten klockan fem, liiite klokare, liiite bättre, vill jag tro. Synd att en liten tjej av okänt slag skulle försöka plåga ihjäl oss med denna låten. Plågsamt. Nästan lika glad för det var jag men gladast är jag om jag aldrig behöver höra den igen. Nästa år blir det kanske inga julklappar till oss stora. Vi kan ju som köpa oss det vi vill ha själva. Det viktigaste är väl att vi har varandra. Oh ja, jag tänker säga det och mena det.

Här i Jokkmokk umgås man med vänner och familj. Dricker kaffe, sitter i en soffa och stirrar, ser en film, spelar spel, spelar skate, svamlar, lunchar. Ja, ni vet. Men nu har cityfiket stängt och det är lite förvirrande för oss Jokkisar. Men vi kommer kanske på ett sätt eller två att umgås på i alla fall. På torsdag blir det Luleå med grabbarna, öl och hockey. På fredag firar vi in det nya året. Hur är oklart. Innan dess ska jag hinna göra mitt skolarbete, vila upp mig och träffa alla. You heard me. Alla.

Jag är lycklig. Nu ska jag leva det ljuva livet. En ledig dag i taget. Jag har också hunnit dricka konjak för första gången någonsin. Det smakade whiskey. Alltså inte idag. Så kul ska vi inte ha. Nu faller mörkret över mattisskogen och alla tallarna. Det är trettio minus ute. Endast tomten är vaken.

Dag 22 - Det här upprör mig.

Let's go crazy:

• Oärlighet och allmänt taskigt beteende
• Skitsnack, alltså riktigt skitsnack som bara är hittepå
• Högerextrema som inte kan diskutera politik utan börjar kasta sand (i sandlådan)
• Politisk okunnighet överhuvudtaget (idioter borde inte få rösta)
• Våld och orättvisor i världen
• Stress
• Vissa aspekter av religion (när ickevåld och mänskligt värde glöms bort) (när det låser folk)

Ja äsch. Som vanligt är det bläigt svårt att komma på allt. Men ni fattar. Dumma människor, både i betydelsen korkade och elaka kan uppröra mig. Om de gör något riktigt dumt. Speciellt mot braiga människor.

LEEEEEDIIIG!

Nästan helt, nästan jämt. Har bara en intervjustudie att göra och transkribering. Men det är en världslig sak. Lördag varevigaste dag resten av året! Och kanske lite in i nästa. Det firar vi med en vanlig hederlig myshemmakväll. Även fast vi var borta en stund och såg The Town, mycket bra film! Så nu blir det saffransbulle och cola zero i sängen framför Blue Mountain State. Imorgon blir det lite party med en stor vän. Sedan är jag redo att inta Jokkmokk och Mattiskollektivet.

Dag 21 - Ett annat ögonblick.

En helt vanlig sommarnatt med lite helt vanligt hederligt nattfiske. Om vi fick napp? Näää. Men vi lekte livet en stund. Det är väl det som räknas.

Dag 20 - Den här månaden.

Jul, jobb, skola, jul, vänner, jul, familj, flytt, skola, ledigt, vänner, jul, familj, glögg, tomtebloss, nyår, fest, hockey, jul, kärlek, sällskapsspel, jul, juldag, glitter, ljus, mys, vinter, jul.

Typ.

Jag glömde mat, och bak och bio. JUL.

Dag 19 - Detta ångrar jag.

Låt oss äta lite klyschor. Jag vill säga att jag inte ångrar någonting. För om jag inte gjort allt som och när jag gjort det så skulle jag kanske inte vara där jag är idag. Och det vill jag. Sedan vill jag säga att det är helt bortkastat att ångra sig för man ska leva i nuet. Men det är inte helt sant för man kan lära sig något av att ångra. Jag ångrar faktiskt att jag inte hann upp till Gällivare när en av mina nära var väldigt sjuk. Därför kommer jag inte att skjuta upp en sådan resa någonsin igen. Men leva i nuet ska man ju försöka. Och, "man ångrar inte de saker man gjort, utan de man inte gjorde", kan man ju försöka rätta sig efter. Har man tur kanske man får lite mer gjort då.

Igår käkade vi hamburgare, pratade och spelade spel nästan helaste natten. Det ångrar jag inte. Även fast jag sov bort halva dagen idag.

Nalle Puh: "Man måste beundra dem som kan stava till tisdag även om det inte blir rätt."

Är äckligt övertrött efter att ha haft äckligt mycket att göra de senaste dagarna. Nu landar jag i kaoset och ska försöka andas ikväll. Nu är det baske mig färdigjobbat för den här månaden och det här året. Ska bli helt underbart fantastiskt att vara ledig. Men några dagars skola och läsande har jag kvar. So what. Ikväll kommer fina Kristian och lagar mat här. Halv åtta (eller kvart i sju) hos oss. Lite glögg. Kanske ett glas vin. Kan vi vara värda. Vem vet. Lite Prison Break. Troligt. Trevlans. Imorgon fika hos HG och Olleee. Bland annat. Ännu ett meningslöst blogginlägg snurrar nu runt i cyberrymden.

Musikhjälpen är trevligt!

Dag 18 - Min favoritfödelsedag.

Favorit hit och favorit dit. Den här dumma listan vill att man ska rangordna allting. Ett jädra elittänkande.

En gång kom en pojke ner till mitt kalas med ett kinderägg. Han var inte bjuden, men han hade gråtit hela dagen för att han inte fick komma och gratta mig så hans mamma skjutsade till slut ner honom (det är i alla fall så jag fått historien återberättad för mig).

När jag fyllde tio hade jag ett stort kalas. Eller stort och stort. Alla mina vänner var där. Eller kompisar som man sa då. Det hade vi på byagården. Jag hade två "hästsvansar/ "pippilotter"/ "tofsar" på huvudet och enormt stora glasögon. Vi lekte lekar och åt tårta och jag fick presenter. Det var sköj.

En gång fyllde jag år på en danstävling. Då fick jag ett troll av tävlingsarrangörerna. Om jag minns rätt vann vi också.

När jag hade fyllt arton firade vi det med att bila till Kåbdalis för bartömning skränandes till någon dålig musik drickandes en eller tre cider. Nej, det var inte jag som körde. Det var min dåvarande stackars pojkvän. Don't drink and drive. Så fick vi det sagt också. Sjukt kul kväll och efter det höjde de åldersgränsen i Kåbdalis till 20, eller ännu högre. Jag tar inget som helst ansvar för att alla fakta alltid ska stämma i den här stackars bloggen. Min första drink som myndig på krogen (ehrrmm) var grön och hette något med "in the djungle", typ.

När jag fyllde tjugo befann jag mig på en finlandsfärja på väg till Nordiska Mästerskapen i Åbo. Jag handlade i taxfreen utan leg och vi drack jäger och gick på ett sjukt tomt disco. John var trött.

När jag fyllde tjugoett hade jag en ganska stor fest på Språkis med blandat folk. Fantastiskt roligt. Det slutade med att jag torkade Stefans spya (nej, det är ingen censur heller på den här bloggen).

Tjugotvå hoppas jag blir en kombination av alla tidigare födelsedagar. Och mer. Annars har jag inga krav. Inga förväntningar alls. Tar det lite som det kommer. Bara det blir bäst. Höhö.

Om du läser det här mamma kan du fylla i eventuella missar eller ofrivilliga lögner.

Hurtigrutten.

Känner för att äta havregrynsgröt och fara ut och springa varenda dag den här veckan. Vi får väl se hur länge det håller i sig. I övrigt saknas bakstycket till min mobiltelefon och jag ramlade i trappen inatt. Blå på vänsterskinkan. Rättvist med tanke på att det var högerskinkan sist. Blått ät flott. Fasiken att jag inte upptäckte Lucia Movie Night tidigare. Verkar ju soft. Men jag ska sitta och snora framför bingolotto. Håller tummarna för en årsförbrukning kattmat. Inatt ska det också bokas hockeybiljetter. Jag har sagt det förut. Det blir en Kul Jul.

Dag 17 - Mitt favoritminne.

Jag tycker inte man kan rangordna minnen. En glittrande minnespåse är det finaste man har.

När vårt nummer blev uppropat och vi insåg att vi skulle dansa final i Junior SM i dubbelbugg 2005. Vad vi skrek. Som vi skrek. Av lycka. På kvällen när vi klippte sönder linnen att ha dagen efter på finalen. När vi ställde oss på golvet och jag var så nervös så jag skakade och adrenalinet tog över. När jag hörde publikens reaktion. När vi blir uppropade som svenska mästare. När vi skålar i skumpa på kvällen och på parkeringen står vår bil som någon har skrivit SM-guld på på den smutsiga bakrutan. Det kommer jag alltid minnas.

När min farbror ringer och vill att vi ska komma och fika. Han hade köpt tårta. Bara för att. Vi fikade och sa absolut inget speciellt. Det kommer jag alltid minnas.

När jag sitter på en buss på väg upp mot Jokkmokkbyn och jag får ett sms där det står "Jag förstår inte hur man kan sakna någon så mycket som man just träffat." Det kommer jag alltid minnas.

När jag sitter på en läktare och dricker vin ur en ramlösaflaska med mamma och pappa. Det kommer jag alltid minnas.

Igår fick jag ett minne till att lägga ner i påsen. Drinkingredienswhiskey som smakade sötslisk. Pepparstek på All Star. Raubtier och Sabaton med bror med fru och Alexus. Det ligger nu och myser i min stora fina minnespåse tillsammans med midsommar i Tjalmejaur. Frukost i förtältet. Att dricka öl en onsdag med någon i min lilla cityhusetlägenhet. Födseln av alla mina syskonbarn. Att fika drömmar hos morfar och Ingrid. Studentveckan. Nollningsveckan. Resor. Och mycket, mycket mer.

Fredagsmys med slagsmål och musik.

Ikväll har jag invigning av helgen och mitt nya stora vinglas i mitt nya stora hem. Blir bara ett glas ikväll. Because I can. Och kanske några fler imorgon när vi ska rocka. Jag, Alexus, bror och fru. Det blir fina fisken. Nu njuter jag bara av helg. Eftersom att jag jobbade förra helgen känns det inte som att jag haft helg på evigheter. Bara en oändlig raka med vardagar med läsning, jobb och flytt. Därför lutar jag mig tillbaka på min stora säng i vårt nya sovrum framför Idol och Battle of Botnia på tv4 Sport. Jag hejar på Jay som sjunger och min klasskompis David som slåss. Jag vet redan att David vann. Men jag hejar. En vecka för sent. Det är tanken som räknas.

Heja heja!

Dag 16 - Min första kyss.

Min första kyss var blöt. På många sätt. Det var vinter och snöade massor. Flera var inblandade i något slags snöbollskrig. Och då, just innan jag klev på bussen för att åka hem som alltid, fick jag min första riktiga kyss av en alldeles riktig kille.

Dag 15 - Mina drömmar.

Jag drömmer om lycka och hälsa för alla mina närstående. Jag drömmer om ett jobb som jag kan försörja mig på som jag tycker är roligt och en fritid som håller mig levande. Både psykiskt och fysiskt. Mycket vänner. En framtid med fortsatt kärlek och längre fram barn. Jag drömmer om ett fint hem och en hund. Kanske en katt.

På kortare sikt drömmer jag om en underbar jul, vår och sommar. Fest och flärd. Att moderaterna inte sitter en mandatperiod till. Att människor bryr sig om varandra.

På nätterna drömmer jag märkliga saker. Eller inte alls.

Imagine all the people living life in peace. You may say I'm a dreamer, but I'm not the only one. I hope someday you'll join us, and the world will live as one.

Dag 14 - Vad hade jag på mig idag.

IDAAAG. Hade jag tänkt göra någon slags modebloggsparodi. Mer eller mindre snygga poser i mina helt vardagliga kläder. Men eftersom jag tappat bort mig själv och allt jag äger i flytten så kan jag inte lägga in bilder i datorn just nu. Eller kan och kan. Jag är inte tillräckligt motiverad för att börja leta kablar. Vad jag kan och vill ge er är en underbar språklig skildring av detta ointressanta fenomen: Svarta leggings, en svart lång långärmad tajt tröja och på den en ljusgrön t-shirt med ljusblått tryck. För att krydda det hela kan jag fylla på med svarta sockar, gröna hipsterstrosor och en lilarutig BH. Nu ska jag byta till rödrutiga pyjamasbyxor. Förut kunde man skylla på att det är obekvämt att ha jeans hemma. Men sedan jag upptäckte leggingsarna, vilket egentligen bara är helt vanliga långkalsonger, så kan man knappast skylla på bekvämlighet längre. Jag bara älskar mina pyjamasbyxor. Och vill leva i dem jämt.

Har beslutat mig för att jag ska ha svarta leggings och svart linne både juldag och nyår. Och mina fodrade svarta stövlar utan klackar och med mönster på undersidan. Slipper man frysa om tårna i den långa kön och halkrisken minskar markant. Totalt bortkastat att klä upp sig när den allmäna promillehalten ligger på "vi borde ses oftare/ jag saknar dig/ vem är jag" och kryp-och-krälnivå. Jag lovar att det inte finns en själ som kommer tänka på det. Var glad om de minns att ni setts, helt otroligt om de vet vad du hade på dig. Men jag kommer inte skippa sminket. Nä. Så kul ska vi inte ha.

Fan, jag kanske borde modeblogga på heltid. Jag känner att jag har så mycket att bidra med.

Dag 13 - Den här veckan.

Den här veckan... Tar jag ett stort steg i mitt liv. Jag skulle vilja säga cirka 1000 meter. Från 27 glada kvadrat till 94 (?) lyckliga kvadrat. Fyra rum och ett kök. Två bröder och en balkong. Lite vardag och lite fest. Lite studentliv och mycket liv.

Den här veckan... Känner jag julen bubbla upp i mig. Trots bristen på julpynt och tid så är det många små saker som får mig att vilja sprida julens glada budskap och bli ärketomte på heltid. Bli supergenerös och.. nä, faktiskt inte religiös. Såg Disneys - en julsaga igår. Och det hjälpte ju inte till lite. Jag vill ha ett julspöke. Eller bli ett. Efter jag varit trummis och rockstjärna, och haft en karriär, och en familj. Och mitt happily ever after som en grå, glad och tokig tant. Men sen!

Den här veckan... Har jag tänkt mycket. På vart jag står i livet. Var jag har stått. På allt och alla. Grubblare som man är. På vänner. Och på mina syskonbarn. Att jag har så dåligt med möjligheter att spendera tid med dem och vara ett dåligt inflytande på, och ett bra omdöme till dem. Och när jag väl har möjlighet att vara med dem så är jag det inte så mycket som jag önskar när jag väl inte kan det. Ja, ni vet. För då är det så mycket annat. Ska bli underbart och fira jul med dem. Ja. Men. Kanske inte på annandagen. Då får de gärna leka med någon annan. Tack. För då kommer nog faster/moster behöva egentid i soffan med en Samba från restaurang Lilla Paradiset. Jag har gått och blivit synsk på gamla dar.

Det går att kombinera ung och dum med ansvarsfull vuxen och ärketomte. Man gör väl så gott man kan. Det kommer bli en kul jul.

Fyra mil fram och tillbaka, det blir trettio mil och femtiotvå minuter.

Det kommer bli en rolig märklig period framöver. Jag ska bokstavligt talat leva i mina lådor. I ett provocerande kollektiv. Studentliv deluxe. På fredag blir det att leka Top Model och på lördag leva hårdrock. Det ser jag fram emot. Men först är det vecka, en hel hög med vardagar. Och officiell flytt imorgon. Det kommer bli bra. Även om min hjärna för tillfället är helt slut.

Lyssna på Ingen Signal - Magnus Ekelund och Stålet.

Dag 12 - I min handväska

Oj oj. Här kommer det. Den brutala sanningen. Lära känna mig en gång för alla. Eller en ytlig tråkig rapport om mina prylar. För det första vet jag inte om man kan kalla den för handväska. Det är en stor grön adidasväska som oftast är full med kurslitteratur och block av olika slag. Men just i skrivande stund ser det ut såhär. Booya!

• Ett stycke jobbschema (bara två nätter kvar innan julledigt!)
• Ett stycke skolschema (ny kurs på onsdag, "Intervju")
• Ett spelschema för Luleå Hockey (gud förbjude att man missar en match, hejålålelålelå le låå Lule Hockey)
• En bok - Heroine Diaries, spillror ur ett rockstjärneliv av Nikki Sixx (för en gångs skull en som inte hör till kurslitteraturen, varför den inte gör det övergår mitt förstånd. Psykos beskrivs som "När alla förvandlas till små dockor med nålar i munnen som hatar dig och du inte bryr dig, för DU HAR KNIVEN! AHAHAHAHAA!")
• En bok - Försoning av Ian McEvan (jag måste alltid ha med mig en extra bok ifall att jag skulle läsa ut den första. Skada från mina bokslukarår.)
• Fyra stycken bingolotter (vi har vunnit en ny lott för två/tre veckor sedan på en av dem, och jag vet inte på vilken och glömmer alltid bort att lösa in dem.)
• Två öppnade tuggummipaket (Spearmint och Citrus, båda Extra Proffessional White. Smakar begärligt som E skulle säga.)
• En sliten stackars grön sak som en gång i tiden var en börs.
• Hörlurar/headset (man måste i alla lägen kunna lyssna på musik, och jag försöker använda headset vid längre samtal efter löfte till en, två, tre som står mig nära.)
• Lambi näsdukar
• Tandborste, tandkräm (mestadels för att ha på jobbet)
• Hårsnoddar
• Hörapparat och batterier (i en jätteful ask som jag tror ska föreställa en hörselsnäcka, audionomhumor I guess)
• Läppglans och en sån där trefärgad concealer från MakeupStore.
• Ipren
• Kvinnoattiraljer (jag tror inte jag behöver beskriva det närmare)
• Två bläckpennor

Alltid redo!

Vissa delar av den här listan börjar kännas ganska värdekassa. Men jag får försöka göra det bästa av det. Har man gett sig in i leken får man leken tåla.

Hotell gyllene knorren.

Jag ska aldrig växa upp. Julkalendern gör barnet i mig till en lycklig liten larv. Faktiskt en bra i år. Dagens tips, dagens tips! Det efter julmarknad här i staden gör att jag bubblar julstämning. Synd att det var mer amrbågswrestling än julmys. Det är därför jag firar jul i skogen. Kan jag wobbla omkring bäst jag vill utan att trampa på någons tår. Meeen nu är det bara ta två djupa andetag och svälja ner alla tankar på glögg och ljus framför luciamorgon och fokusera på kartonger och att skrubba hörn jag inte visste fanns i lägenheten. Det ska jag fira med glass och choklad. För ikväll tar jag helg efter allt jobbande.

Och när jag blir stor och trummis så ska jag spela rymdpunk. Jag kommer sakna "Så mycket bättre". Best hest. Och jag har upptäckt Eldkvarn. Ja, alltså utöver Fulla för kärlekens skull.

Vi slängdes ur en flygmaskin om natten

vi satt i en livbåt på ett stort svart vatten

Jag tar dagen som den kommer nu

jag lär mig att gå igen

Jag lägger varje korn av sand på vågen

nå'n har gett det som en gåva till mig

Floden faller ner i havet

berget sträcker sig mot molnen

Varje dröm har sin förklaring

Ta min hand, det brinner en eld

Dag 11 - Mina syskon.

Jag är yngst av tre syskon. Jag har en hel och en halv som en del brukar säga. Men jag anser att de båda är relativt hela när man tittar på dem i verkligheten och i mitt hjärta.

Min syster är tre år äldre än mig. Det är sant. Även fast de flesta tror att vi är tvillingar eller att jag är äldre. Men hon är mörkblond. Och jag är brunett. Och jag sminkar mig mycket mer. Min syster är den snällaste i världen. Och hon är fruktansvärt glad och nöjd med tillvaron. Hon är jäkligt duktig på att gillalalalalaa-läget. Jag försöker vara mer som henne. När ett tåg är försenat X antal timmar ringer hon och berättar att de står still i skogen utanför Bastuträsk men ”att det är jättefin utsikt” (det vill säga tallar och myrar precis som resten av tågsträckan). Hon är nästan för snäll. När jag var liten var jag duktig på att trampa på henne, för att hon nästan lät mig. Nu skulle jag aldrig låta någon trampa på min syster. Det är tur att man växer upp. När vi fick lördagsgodis åt jag upp mitt och sedan övertalade jag henne att dela på sitt. Min syster är också duktig på sitt jobb. Hon har omvårdnad ut i fingerspetsarna. En vårdtagare på hemtjänsten frågade mig en gång om jag skulle bli sjuksköterska. ”Nej”, sa jag, ”Jag vill nog bli lärare eller psykolog”. ”Vad bra”, sa hon, ”Det passar nog din syster bättre”. Ibland är det tur att man har självdistans och att vårdtagarna har humor. Min syster är anledningen till att jag började dansa, och blev så bra på det. Hon är en av mina bästa vänner. Jag vet att hon alltid finns där för mig. Och jag älskar min syster.

Min bror är ganska precis tio år äldre än mig. Jag fyller år på hans namnsdag. När jag var liten gjorde han picknick-döden på mig så jag skrattade tills jag grät och skrämde mig med timmermän. Jag är fortfarande överdriviet kittlig. När jag hade fyllt sexton gjorde han en tårta till mig bestående av tårtbottnar, jordgubbssylt, bananer och laktosfri grädde. För det var det han fick tag i. Han hade ingen visp så han skakade grädden i en tillbringare tills den var hyfsat fast. På tårtan stod det 16 i géléhallon. Vi åt halva tårtan mitt i natten, såg Kill Bill och sov i hans husvagn. Den andra halvan åt vi till frukost innan vi bilade från Stockholm till Göterborg, gick på Liseberg och Iron Maiden på Ullevi. Lite senare i livet lärde han mig att dricka minttu. Nu försöker han med whiskey. Min bror kommer aldrig växa upp. Han tävlar i trappor och de bästa leksakerna är fyrhjulingar, skotrar och snabba bilar. Han är väldigt ambitiös och pedant när han jobbar på sitt jobb i gruvan eller på gammelhuset de bor i nu. Men allt blir ordentligt gjort. Han är nog en av källorna till min dåliga humor, även om hans är sämre. Och att jag svär för mycket. Men vi har alltid kul tillsammans och jag jag vet att han alltid finns där för mig. Han är en av mina bästa vänner och jag älskar min bror.

Dag 10 - Det här hade jag på mig idag.

Dag 10 suger ju stenhårt. För jag har haft jobbarkläder på mig hela morgonen och förmiddagen. Leggings och en t-shirt från gymgrossisten. Supertrist. Nu ska jag ta på mig gröna pyjamasbyxor och ett linne. Sedan ikväll jobbarkläder igen. Jag kan ju skylla på att jag tajmar in dagarna på fel dagar. Eller inse att det inte blir häftigare än så. Det är inte dagarna på dagarna som är dagarna. Utan det är dagarna som är dagarna.

Nu ska jag se idol som jag missade. Sedan hockey med mina vänner. Heja Luleå!

Grattis Karin igår, he va go tårta.

Dag 09 - Min tro.

Jag tror, jag tror på sommaren. Jag tror, jag tror på sol igen. Kärlek, dans och sång.

Jag tror på det goda i människor, mänskligheten och världen. Jag tror på barn som tror på tomten, kattungar, främlingen som erbjuder hjälp och glitter. Man får fokusera på allt det fina som finns. Jag tror på solidaritet.

Jag tror att döden är en lång varm sömn. Men jag tittar ändå upp på stjärnorna och tänker på de jag saknar. Att de på något vis finns här.

Dag 08 - Ett ögonblick.

48 minuter över tiden. Jag säger som Johnossi. "Sorry att vi (läs jag) är sen som fan." Jo, ett ögonblick. Där var vi. Here we go.

Tio strålkastare i ögonen. Tänker på en bra musikvideo jag var med och gjorde, eller var med när de gjorde. Bagateller. Jag var där. För ganska länge sen. Vad nu länge sen kan vara. Musik dånar i öronen. Verkligen dånar. Donk donk. Jag tänker. Tänk på vad läkarna och syster sagt. Var rädd om öronen. Håller för det ena. Tänk om jag blir dövare än vad jag är. Var försiktig. Tänker jag. Livet leker. Tänker jag. Skuttar upp och ner, vickar på huvudet och viftar med båda armarna. Fan vad jag vill vara trummis. I nästa liv. Varför nästa liv. Varför inte nu. Glada härliga människor runt mig. Jag kände några knappt innan och de flesta inte alls. Inte nu heller föresten. Men sköna är de. Och där står killen jag älskar. Musik. Donk donk. Where're you going now friend? Allt på någon sekund.

One moment in a lifetime (once in a lifetime). Så lite. Så mycket.

I don't wish to go and turn back time

I can move the mountains higher than high

Don't look back hold on to your spirit

Keep moving every minute

I know it seems a little premature

To live for the moment I'm just a girl

Don't look back hold on to your spirit

Keep moving every minute

What you give is what you get

There ain't no regrets

If you give me wings and reason why

Then I'll be an angel in your sky

En dålig ursäkt är bättre än ingen alls.

Nu-du-ni! Är jag typ klar med hemtentan/ examinationsuppgiften/ rapporten/ vad-du-nu-vill-kalla-det. WOOHOO! Men jag känner mera. woohoo! Faktiskt. Det gick lite för lätt. Jag måste ha missat något viktigt. Ju fler gånger jag läser den desto mindre objektiv är jag, och ju mer jag pillar desto sämre blir det säkert. Bara kassera hela skiten och börja om. NAAEE! Jag ska ju dricka öl och kolla på Johnossi ikväll. Lite leka livet mitt i allt packande och jobbande. WOOHOO! Det får väl kanske helt enkelt duga. Jämställdhet har väl ändå aldrig varit min starkaste sida. Jag skyller på Jokkmokk. Det är så skönt att man kan skylla på Jokkmokk. Du kör på en enkelriktad gata eller spårvagnsräls -"Ursäkta, men jag är från Jokkmokk." Du fattar inte vad genus betyder och varför man ska klä små bäbispojkar i rosa - "Ursäkta, men jag är från Jokkmokk." Du fattar inte vitsen med att bevara miljön när det finns så sjukt mycket träd - "Ursäkta, men jag är från Jokkmokk." och så vidare ut i evigheten.

Nä, jag är för jämställdhet. Lika för alla. Samma lika. Helt klart. Naturen med. Och världen. Jag bryr mig faktiskt om folk. Och isbjörnar. Jag skojar bara dåligt och har allmänt märklig, otydlig och klumpig humor - "Ursäkta, men jag är från Jokkmokk."

Dag 07 - Min bästa vän.

Jag är så enormt lycklig att jag anser mig ha flera bästa vänner. Eller så är jag bara politiskt eller känslomässigt korrekt och rättvis. Blä. Välj själv. Min mamma är min bästa vän. Min pappa är min bästa vän. Min bror är min bästa vän. Min syster är min bästa vän. Alexander är min bästa vän. Men olika tider på dygnet. Eller ja, det är lögn. De är alla mina bästa vänner hela dygnen, men de är användbara på olika områden. Man kan tycka att de är familj och kärlek och att det ska ingå lite i ”jobbet”. Men så är det inte för alla. Blodsband är ändå bara blodsband. Relationer är något annat. Därför är jag så glad och tacksam att jag verkligen kan säga det och mena det. Vi kan prata problem, ha roligt tillsammans och vet att vi alltid finns där för varandra.

Sedan har jag några jättefina vän-vänner. Jag kör nästan helt efter "ingen nämnd, ingen glömd" principen. Ni betyder alla massor mest. Barndomsvänner och nya vänner. Även om vi inte pratas vid eller ses jämt så hoppas jag ni vet att ni alltid får däcka på min soffa, dyka in på en kaffekopp eller ringa och prata om snö eller mat. Eller något annat. Valfritt. Man pratar ju mer eller mindre och står varandra närmare periodvis i livet.

Jag har en bästa vän som varit med sedan jag var fyra år och jag berättade för henne att jag aldrig skulle vara med henne. Så blev det inte. Vi har hängt ihop sen dess. Där kan vi konstatera att jag var ett elakt barn med dåligt omdöme. Så hon känner mig mycket väl och kommer alltid vara med på resan. Sedan har jag ett litet tjejgäng, en fin grabbhög av blandad kompott och mina nya klassisar. Såklart.

Sedan har jag en bästaste vän-vän som är frisör. Jag har duschat henne i minttu när jag skulle säga något om någon älg och svälj. Hon har fiskat upp mig ur en refug. Vi har gjort ingenting tillsammans många många gånger. Pratat om det mesta. Jag vet inte hur vi fann varandra egentligen. Men nu blir hon aldrig av med mig. Och nä, det blir inte ni andra heller. När jag väl klamrat mig fast etsar jag mig där som en liten slajmig igel. Så det är ingen idé att försöka. Ni är mina vänner. Fast med mig. That's just the way the cookie crumbles.

You and me.

Som vanligt får ni missförstå mig rätt och ringa vid eventuella klagomål. Jag tycker mina vänner är bäst i alla fall. Vad skulle jag vara utan er. Ensam. Och ha fördjävla tråkigt.

Stress is when you wake up screaming and you realize you haven't fallen asleep yet.

Oh vad man blir finurlig av att sova för lite och tänka för mycket. Risken är att jag imploderar men tills dess ska jag sjunga och vara glad. Inombords i alla fall. Idag har jag en rast inplanerad i mitt hektiska lilla liv. Lite äkta hederlig TV-bonde-kärlek. Ni skulle bara veta hur mycket man får gjort när man egentligen inte har tid.

Öppnade första luckan i min Toy Story-chokladkalender idag. Den smakade papper och gummi samtidigt. Jag visste att jag skulle ha valt en med en tomte på!

Ikväll ska jag tvätta och flyttpacka, packa, packa, tvätta. Rensa garderoben. Nu jävlart ska jag vara hård. Alla kommer få mina gamla kläder i julklapp. En t-shirt som det står rock på åt far, en gammal jeanskjol åt mor, och två par leggings åt lille lille storebror.

Håll tummarna nu att jag inte somnar i duschen.

Min dag - update.

Hittills har jag gjort två olagliga avstickare. Ett. Ringde systra mi och fick en utskällning av Aina och försökte planera julklappar. Det gick sådär. Nu är jag ungefär ett steg tillbaka på den fronten. Tillbaka till kramar åt alla. Har de tre svåraste julisarna kvar nämligen. Det viktigaste är ju att de är bra. Inte vad det är. Om ni missförstår mig rätt. Två. Och nu har jag målat naglarna eftersom att jag har skrivit så bra att jag förtjänade en tiominutersrast till. Bra och bra, ganska mycket i alla fall. Annars håller jag mig till planen! Oh yes. Viiiilken qvinna. Fast jag har inte packat ett jota. Fast flytten blir först till veckan. Fast nu skrev jag fast två gånger (till). Oh yes. Sömnbristen börjar göra sig märkbar. Är i kul-filurstadiet. Nu går solen ner. Hejdåhejdå.

Röda ögon i kors.

Urkel. Har så fruktansvärt inte mycket att säga idag. Om ni inte märkte det.

puss.

Dag 06 - Min dag.

Finner det enormt roande att jag tajmade in "Det här åt jag idag" på dagen när jag bara åt kadaver, och att jag nu får "Min dag" på årets tråkigaste dag. Vaknade 06.00 på min bäddsoffa på jobbet. Jobbade lite, lusläste lite artikulum om 'ras, etnicitet och genus i nationalidentiteten i USA', och vandrade sedan hem i den friska kalla femton-minus-luften. Julen är här. Landade i soffan för ganska så precis kanske ungefär tjugo minuter sedan. Har kollat mailen, facebook och drar ihop en stycke liten blogg. Sedan ska jag kasta i mig en tallrik yoghurt och sätta mig för att skriva en rapport om jämställdhet i arbetslivet. Skriva skriva skriva. Enbart skriva och pausa för att kasta ner saker i random flyttkartong och eventuellt äta något lunchaktigt. Typ en hårdmacka. Sedan ska jag vandra till pojkarna cirkus vid fyrasnåret eventuellt, och kasta ihop lite tacos = dagens höjdpunkt! 18.00 - tillbaka på jobbet med en artikel om 'ras, genus och sexualitet i sexualundervisningen riktad mot invandrare i Sverige' under armen. Gissar att jag slocknar bort så fort jag får lägga mig på soffan i mina gröna sängkläder.

Händer det något annat häftigt oväntat däremellan lovar jag att uppdatera. Känns obeskrivligt skönt att dela årets tråkigaste dag med er. Hey ho - let's go!

Dag 05 - Vad är kärlek.

Jag skulle nog vilja påstå att Björn Gustavsson säger det bäst. Du är strösslet på en glass. Du är det roliga i hasch. Du är hej och skepp och hoj. Du är som sodastreamad o'boy. Låt oss vandra natten vidare och dansa nakna tillsammans i en vattenspridare. Tryck här å lyssna.

VAD ÄR KÄRLEK?

"När det bubblar i kroppen som kolsyrad dricka.

När du fnissar som en liten flicka.

När man känner nåt man can’t deny,

when the eagles fly over mountain high.

När all oro är som bortblåst och försvunnen.

När Simba återvänder i Lejonkungen.

När man bara drar replik för att slippa krångla:

Min pappa är rik, vill du hångla?

Om man spärrar upp sina ögon och tittar bak med huvudet ut,

då ser man galen ut.

Det har egentligen inte hit å göra, det är bara en grej man kan göra.

När jag dansat med Elin en sommarnatt lång.

Å vi satt på en parkbänk, jag var kär, hon drack rom.

När Elin sa att jag var den vackraste som finns, såg in i mina ögon,

och kräktes på mina jeans.

Våga styr som en kapten, våga fall som ett löv,

våga chansa och se hur det går.

Vad är fegt, vad är mod, what is love?

Baby don’t hurt me, don’t hurt me no more."

Från en dag som doftar lite YMCA,

tack Alexander, du är kärlek för mig!

Annars kan man säga att:

• Kärlek är när ett plus ett blir ett. Utan att de första ettorna försvinner.
• Kärlek är en liten fanclub.
• Kärlek är vänskap översatt till musik.
• Kärlek är något varmt, som en bamsekram.
• Kärlek är ärlighet, passion, förtroende och respekt.

Det och så mycket mer. En god kraft i världen. MER KÄRLEK ÅT FOLKET.

En sömngångares dagbok.

Är så förbenat trött. Tröttare blir jag när jag tänker på jobb, flytt och examinationsuppgift. Jajjeburr, det är min vecka det. Troligtvis. Därför måste jag sluta tänka på det och vakna. Eller så klär jag på mig alldeles för lite på väg till skolan. DÅ lär man ju vakna till. Eller bli sjuk. Det skulle ju underlätta. Eller så inte. Ja, stackars mig. Som har både jobb, utbildningen jag vill gå och som ska flytta dit jag vill. Det är förbaskat synd om mig, det tycker jag med. Jag som hellre hade velat sova. Just idag. Gäsp. Och God Morgon. Nu kör vi. Sexuella trakasserier tror jag bestämt var på dagordningen.

Dag 04 - Det här åt jag idag

Hurra. Helt rätt dag att tajma in den här. Idag har jag nästan endast ätit skräp. Inledde dygnet vid tretiden inatt med några pepparkakor, lättsaltade chips med dilldip och en egenkomponerad plocksallad från ICA Ålidhem med pasta, räkor, kräftstjärtar och majs. Jag var i alla fall inte lika tokig som min vän som fortfarande hävdar att det var gott att dippa pepparkakor. Anywho. Till "frukost" tog jag två små runda tunnbröd med extrafin skagenröra, några till pepparkakor och några chips. När vi släpat upp oss ur soffan förtjänade vi en pizza. I mitt fall en Margherita. Jag tar lite deg med mera deg, tack. Nu alldeles precis klippte vi ihop en supersen middag. Vitlöks- och chilifrästa scampi med paprika och sockerärtor. Ris till det. Nom nom. Min kvalificerade gissning är att det kommer slinka ner någon pepparkaka till innan klockan slår nytt dygn. Det är ju trots allt första advent! Merry Christmas indeed.

Så mycket bättre när vi är tillsammans.

Jag vet inte hur jag hamnade på den här festen. Fast det vet jag visst. Jag är min väns vän.

För jag tror att livet får ett lyckligt slut. Och är det inte verklighet så drömmer jag.

Det är vi ändå

Det syns i dina gester, syns på din rygg,

Den som kan va så rak, å jag vet vad som plågar dig,
Men du kan va trygg, du å jag vi gör gemensam sak,
När den vill tynga ner mig, oron jag bär,
Vet jag att du finns där,
Ja för såsom vi krattar gången,
Så får vi gå du å jag, för det är vi ändå.

Molnen vid horisonten hotfulla grå, stormen är här min vän,
Men den stormen ska också stilla, å vi ska få,
Du å jag lugnet tillbaks igen, om man ska tagas från oss,
Ett har vi kvar, som ingen annan har,
Ja för såsom vi krattar gången,
Så får vi gå du å jag, för det är vi ändå.

Mullret har tysnat tror jag, inte ett ljud,
Jag hör det inte mer, å det ljusnar vid horisonten,
Tack käre Gud, du å jag ser hur naturen ler,
Stormen var bra för hjärtat, bra för min själ,
Gjorde oss båda rätt,
Ja för såsom vi krattar gången,
Så får vi gå du å jag, för det är vi ändå.

Dag 03 - Mina föräldrar.

Mina föräldrar är sådana som bryr sig alldeles för mycket och ska tycka och tänka om allt. Ni vet sådana som man, när man blivit större, vill ha som föräldrar. Bättre att de bryr sig för mycket än inte alls.

Min mamma hittar allt. "Om inte mamma hittar det är det borta". Och hon skulle gå över sitt eget lik för oss barn. Och säkert för andra också. Med andra ord sätter hon oss alltid först. Det spelar ingen roll när eller var, ringer jag med ett problem vare sig det handlar om ett brev som ska skickas eller en livskris av något slag, så tar hon tag i det direkt. Risken är att man tar det för givet. Så tack mamma. Alltid tack. Min mamma älskar dansen och dansvärlden. Hon är dansmamma ut i fotknölen. Hon tycker om att resa, bingo av olika slag och hon vinner alltid på lotter. Nästan alltid. Speciellt om vinsterna är smått krimskrams. Hon trivs med att ha kontroll och att lägga patiens på datorn. Hon lagar jättegoda biffar och röker alldeles för mycket. Men min mamma är bäst och jag älskar henne.

Min pappa är en reko man. Han har bankat ärlighet och common sense i oss från barnsben. Alltså inte bokstavligt bankat. Vi brukar lösa världsproblem tillsammans. Han tycker om att "göra klipp" av olika slag och bilar byts i samma takt som kalsonger. Han tycker om god mat, korv och polly och att surfa på blocket. Min pappa skojar mycket. Tycker om att diskutera med folk och provocera tanter på kommunfester. Min pappa ställer upp lika mycket som mamma. Han fixar och trixar och alla är alltid välkomna. Så tack pappa. Alltid tack. Min pappa är bäst och jag älskar honom.

Usch och fy.

Vad dåligt jag mår. Självförvållat, javisst. Det var kul att vara ute i svängen igår. Det var midsommarafton mitt i snöstormen. Fästligt. Men jag börjar allvarligt tro att man mår sämre ju mer sällan man utsätter kroppen för det glada giftet alkohol. Kroppen känner sig lurad. "Din fan, jag trodde du hade börjat ta hand om mig", och reagerar därför dubbelt. Jag känner för att beställa hem varenda rätt från en kinarestaurang tillsammans med en pizza och chips. Och en massa Peppi Max. Någonting gott blir det. Till hockeyn. Lördagsmys hela dagen.

Dag 02 - Min första kärlek.

Det här är en knepig en. Kärleken ser ju olika ut lite beroende på ålder och är unik i varje relation. Tycker jag. Men första pirret, bubblet och glädjen i "du är min och jag är din" var när jag var ca 14-15 år. Detta utspelade sig under 3310:ornas och Lunarstorms tid. Han hette (heter faktiskt) Robin och han var min första pojkvän. Jag var helt förkrossad när han skulle flytta. Världen rasade samman. Hur ska vi nu kunna dela hela livet. Tänkte jag. Det höll ganska länge med bussar, jag åkte dit och han åkte hit. Till slut var det faktiskt jag som kom till insikt om att det kanske inte skulle vara vi hela livet. Första och enda gången som jag avslutat ett förhållande. När jag träffade honom på krogen i Boden för ungefär två år sedan såg han jätte-entusiastisk ut och frågade hur min pappa hade det.

Är det såhär när man är kär när man är liten,

hur blir det då när man är kär när man är stor?

Jag har ju hört att varje flört är nött och sliten,

och att med tiden bleks den rödaste amor

- Ska du ut och tälta? - Nej, det är min tröja.

Världens bästa tröja. Jag kommer använda den jämt och alltid. Den är glad, den är stor, den är skön. Jag kanske måste till H&M och köpa några till.

Jag plågar Alexander och de som vill med mina gamla idoler. Med gamla menar jag riktigt gamla. Ni vet, de idoler man hade innan man hade musiksmak överhuvudtaget.

Westlife. Di Leva. Spice Girls. Aqua. Bobbysocks. XXL. Excellence med fler.

Jag finner det enormt roande att jag mitt i mitt planlösa nostalgisurfande söker upp Supernatural från TV-programmet Popstars och finner Linda Eriksson (numera Varg) från årets Idol i min gamla idolgrupp. Sådant man kan roas av när mörkret fallit en torsdag. (Senare: tydligen old news. Har stått i Aftonbladet. Är bara jag som sover bort hela livet)

Viva forever, I'll be waiting

Everlasting, like the sun.

Live forever,

For the moment.

Viva forever - Spice Girls.

Dag 01 - Presentera mig själv.

Jag är 21 jordsnurr, vårar eller år. Beroende på vad man föredrar. Jag växte upp i ett hus cirkus fem till sju (Jag tror aldrig vi riktigt har rett ut hur långt det är?) kilometer utanför Jokkmokk. I skogen. Med både mamma och pappa, bror och syster. Under min uppväxt läste jag periodvis en bok om dagen och lärde mig dansa. Det gjorde att det gick lätt i skolan och förde mig i bilar, bussar och tåg flera varv genom Sverige och gav mig till sist två SM-guld i dubbelbugg, vänner och en massa fina minnen (och bra betyg).

Nu har jag flyttat till Umeå för att bli psykolog. Förhoppningsvis. Jag går tredje terminen nu och det känns fruktansvärt rätt. Jag jobbar också som personlig assistent två nätter i veckan. Sovande natt. För ungefär ett-och-ett-halvt år sedan skaffade jag mig en underbar kille som förgyller mina dagar. Vi pratar om allt, fånar oss, festar, träffar folk, skrattar, lagar mat, sover och tar oss genom vardagen tillsammans.

Jag har mycket humor. Om den är dålig eller bra låter jag vara osagt för det är en smaksak. Men man måste känna mig ganska väl för att veta när man ska ta mig på allvar. Jag har upptäckt att jag kan vara ganska blyg bland folk jag inte känner och i större samlingar. Då sätter jag mig på en stol och ser vilsen ut. Bland mina närmaste kan jag däremot ta mycket plats. Jag svär för mycket och jag hör som en kratta. Jag känner mycket och ofta. Jag kan bli mycket arg fort, men då går det över lika snabbt. Och tyvärr drabbar det ofta de jag älskar mest. De som förtjänar det minst. Jag är ganska besvärlig när det gäller mat men jag älskar god mat. Jag äter inte skinka, helst inte gris alls, lakrits, konstiga röror eller dressing. Helst smörar jag mina mackor själv. Jag tycker om musik och att hitta på och göra grejer. Spelar inte så stor roll vad. Jag både äter och gör gärna saker i lite mindre grupper med ett eller flera tillhörande glas vin/öl eller dylikt. Jag är extremt bekväm och trygg av mig och skulle aldrig ge mig ut och backpacka genom Europa själv. Jag sitter hellre här. Och luktar. På blommorna. Jag försöker vara ärlig och snäll mot mina medmänniskor. Jag tycker att det är viktigt att ha kul, att man visar respekt och att man kan skratta åt det mesta och sig själv.

Man kan ta flickan ur byn men inte byn ur flickan.

Better to write for yourself and have no public, than to write for the public and have no self.

Dag 01 – Presentera mig själv.
Dag 02 – Min första kärlek.
Dag 03 – Mina föräldrar.
Dag 04 – Det här åt jag idag.
Dag 05 – Vad är kärlek.
Dag 06 – Min dag.
Dag 07 – Min bästa vän.
Dag 08 – Ett ögonblick.
Dag 09 – Min tro.
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
Dag 11 – Mina syskon.
Dag 12 – I min handväska.
Dag 13 – Den här veckan.
Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
Dag 15 – Mina drömmar.
Dag 16 – Min första kyss.
Dag 17 – Mitt favoritminne.
Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
Dag 19 – Detta ångrar jag.
Dag 20 – Den här månaden.
Dag 21 – Ett annat ögonblick.
Dag 22 – Det här upprör mig.
Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
Dag 24 – Det här får mig att gråta.
Dag 25 – En första.
Dag 26 – Mina rädslor.
Dag 27 – Min favoritplats.
Dag 28 – Det här saknar jag.
Dag 29 – Mina ambitioner.
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Då kör vi!

"Folket behöver mer rajtan tajtan."

Råkade köpa en liten, liten julklapp till mig själv idag. Ni kommer förstå när ni ser den. Den ropade på mig. Det blir trots allt en liten outfit-bild imorgon. Nu när jag blev så inspirerad.

Blev kycklingtoast + latte på Waynes till middag. Kycklingtoasten på Waynes är gudomlig. Tycker jag. På det följde bio med två goda vänner. Trollkarls- och häx-häng när det är som bäst. Bu för Voldemort, heja sossebus! Jag känner att jag leker livet, istället för att livet leker med mig eller att jag inte får vara med och leka, eller något liknande, eller ännu värre.

Jag säger som en av ungkarlarna i bonde - "Ordning och reda, pengar på freda'. Kvinnor på lörda' pengarna förstörda." Med det vill jag ha sagt att det är studentlöning imorgon och fezt i helgen.

Don't fight with the pillow, but lay down your head
And kick every worriment out of the bed.

"Run, Forrest, run. Run, Forrest!"

Nu ska jag, eftersom jag går världens bästa utbildning. True story. Ta på mig mysipyskläder. Det vill säga röda mjukisar, gröna skor, en stor färgglad mysig halsduk och eventuellt en tröja av något slag och bege mig till skolan för att se Crash. En väldigt bra film som det var längesen jag såg. Se den! Det blir kul jul. Härligt att jag kommit igång med "modebloggandet". Någon outfit of the day-bild tror jag dröjer däremot.

Upp, upp och iväääääg!

Det är omöjligt att njuta helt av sysslolösheten om man inte har mycket att göra.

Serier att titta på när man är sjuk, trött, glad, bakis, behöver städa eller bara vill mysa, lära sig något/ eller inte, skratta, gråta eller döda lite tid:

• How I Met Your Mother
• Scrubs
• Cougar Town
• Solsidan
• House M.D
• Futurama
• Grey's Anatomy
• South Park
• Blue Mountain State
• The Hills (jag måste vara ärlig mot mig själv)
• Vänner (given, men värd att nämnas)
• Heroes
• Prison Break

Ja, där har ni/du/jag något att göra några månader framöver i livet. Jag har säkert missat något bra som jag bara inte tänker på för tillfället. Försök gärna rätta mig om ni tycker jag har fel. Eller påminn mig om jag har missat något stort. Det bästa är att vissa av dessa serier kvalificerar för att ses flera varv (eller till och med blir bättre av det). Så då behöver man aldrig göra någon nytta här i livet. Finemang.

Älska julen.

Märker att det är mycket snack om julpynt på fakebooken. I brist på världsomspännande nyheter hakar jag på i sann jul-puttenutt-anda. Älska julen, älska julpynt, glitter, ljus och sångerna. Jag faller pladask för allt sånt. Älska traditioner. Det är fint. Att köpa krimskrams att kasta ut här och var i huset och samla familjen. För mig har det ingen som helst betydelse att det är ett kommersiellt jippo som kommer från religion. För mig är det bara något fint som jag alltid gjort med familjen. Ett årligt avbrott där man får göra mysigt och visa varandra uppskattning. Även om man inte får glömma att göra det under resten av året heller. Det är nästan så det betyder ännu mer nu. När vi är så spridda under året. Och tre barn har vi att föra traditionen vidare till. Då får man leka jul fullt ut! Men även alla vänner man får träffa när man är hemma under julen. Dricka glögg, spela spel eller sitta och stirra på varandra ett tag. Juldagen. Hela december är en enda lång fest med ljus.

Men i år blir det inget julpynt för mig. Alla mina glada färgglada gubbar, stora fina pumlor och mitt luciatåg ligger och myser i en låda i grabbarnas förråd. Jag tycker bara det känns en aning överambitiöst att släpa fram en låda till när det enda jag ska göra i december är att släpa på lådor. Jag kan leka jul i alla fall. Och jag har ju ett helt nytt hem att pynta med hemkänsla i början av nästa år.

Glädjen är stor, i ett barns klara ögon bor den.

Julen är här, i våra mörka länder.

Kom, låt oss ta varandras händer. När julen är här.

Å jag vill, tända en stjärna till.

Den som har frusit och, gått vill i världen.

För den som inte finns hos oss, tänder vi nu ett bloss.

Brinner en låga klar. Kom hit, här är den.

I övrigt är jag fortfarande krasslig. Men viljan finns kvar.

3V = Vilja - Vila - Vatten.

Alla ni som vill komma i riktig julstämning kan lyssna på det här.

I'm Galactic President Superstar McAwesomeville.

Jag är trött, snorig och rinnig och tycker allmänt synd om mig själv. Släpade mig till seminariet och överlevde det. Så nu ska jag bara ligga i min säng och umgås med min kärlek, datorn och TV:n. Och äta glass och dricka glögg. I sängen. Åtta filmer och alla bra serier. Livet är bara så mycket party som man själv gör det till. Imorgon ska jag vara frisk och social igen. Det är den stora planen.

Whenever I feel sick I just stop being sick and start being awesome instead. True story.

It is better to burn out than to fade away...

... stod det i Kurt Cobains självmordsbrev. Från låten My my, hey hey med Niel Young. Konstigt att jag inte hittar den raden. It's better to burn out than it is to rust. Finns med. Och the king is gone but he's not forgotten. Och rock and roll can never die. Vilket säger nog så mycket. Och han lyssnade tydligen på R.E.M det sista han gjorde. Tror man.

Börjar dagen med att lyssna på Muse och läsa låttexter. En vanlig måndag alltså. Resistance och Uprising är enormt bra låtar.

Wikipedia, min aldrig sinade källa till nya vänner berättade att låten Hoodoo har vunnit pris för Lyric of the year 2009. Visste inte att det fanns ett sådant pris. Kul! Men det borde jag ha förstått. Det mesta finns ju. Man är inte dummare än vad man gör sig.

____________________________________

Come into my life
Regress into a dream
We will hide and build a new reality

Draw another picture of the life you could have had
Follow your instincts and choose the other path

You should never be afraid
You're protected from trouble and pain

Why?
Why is this a crisis in your eyes again?

Come to be?
How did it come to be?

Tied to a railroad, no love to set us free
Watch our souls fade away and our bodies crumbling

Don't be afraid
I will take the blow for you

I've had recurring nightmares that I was loved for who I am
And missed the opportunity to be a better man

_______________________________________

Man somnar inte olycklig till Så mycket bättre.

Du och jag och tystnaden, om, och om, och om igen.

Och det slutar aldrig rinna ur mitt vänstra öga. Jag börjar se krokig ut. Shit happens.

Låt oss gå och hälsa på allihop, sa Puh. Vi ska gå för att det är Torsdag, och vi kan önska dem alla en Glad Torsdag.

Satt på tåget lördag förmiddag och stirrade ut i tomma intet. Lyssnade på Johnossi - Roscoe och kom och tänka på min vän Arvid. Jag tänkte att jag hoppas att han har det bra där ute i världen. Vad kul det ska bli att hänga gäng kring jul. Och att Roscoe är en förbannat bra låt. Sedan tänkte jag att det är tråkigt att han inte är i Umeå och kan följa med oss och se dem live. Men han har ju redan sett dem på Yran. I samma veva stannade vi vid en station. En man stod med två små barn på perrongen. Plötsligt såg jag hur hans ansikte bara lös upp och barnen började springa. Det kom en kvinna mot dem och de kramades och började gå därifrån tillsammans skrattandes och pratandes. Då tittade jag åt ett annat håll och såg en äldre dam som lös upp på samma sätt när en annan dam kom gåendes. Det var så fint. Så mycket kärlek i ett litet ögonblick. Det finns hopp för den här världen. Jag kände glädjen i livet.

Senare på dagen gick jag in i en hall jag varit i så många gånger förut. Där har jag dansat, svettats, skrattat, kollat basket, ja allt. Många gånger. Varit liten skit. Mellanstor tonårsskit som trodde jag visste allt. Och allt därimellan. Och lite till. Men den här gången kändes det annars. Jag var en gammal vante som tappats bort som kom tillbaka till min hattylla. Tillbaka där jag hör hemma men nu var det en massa nya vantar där som fyllde upp min plats. Men vanten blev inspirerad, den kände glädjen i att vara vante och förstod att det egentligen bara skulle krävas en liten upprustning för att passa in igen. För det är ju så förbannat kul att vara just vante.

Senare på dagen fann jag glädjen i att dricka vin ur en Ramlösaflaska på en läktare med mor och far. Det enklaste och minsta sällskapet är ibland det bästa. Man kan inte passa in överallt. Alla vantar passar inte alla. Man lär så länge man lever.

För att verka avspänd och helt tillfreds kan man gnola tiddeli-pom några gånger på ett vad-ska-vi-göra-nu-då-sätt.

Alors on danse.

Sola skiner, jag var uppe med tuppen. Idag är det FREDAG! och fest. Men inte för mig. Onej. Jag har gått och blivit elitidrottare igen för ett dygn. Imorgon ska det buggas. Buggelibugg. Det ska bli skitkul att se om fossingarna hänger med efter en lång tid av total taktfrånvaro. Egentligen är det inte fötterna jag är orolig för. Det är hjärtat. Pumpa för mig nu så jag kan skaka lite rumpa. Och svänga mina lurviga. Som sagt, det blir kul. One night in Luleå. Men först. One day in Umeå. En sak i taget lilla stumpan.

Alors on danse.

Med det sagt ska jag ta och äta pepparkakor till lunch. Är det snart jul så är det.

En typisk gris är rosa och har två hål i nosen.

Idag for jag till stan för att handla två saker. Men efter att ha köpt resa till Småland och en hög med julklappar i alldeles för god tid har jag blivit en aning pank och lite snål (för pank är jag egentligen inte, har ju sparkontot, men det ska man inte röra. Nej, nej. Viss ekonomisk uppfostran har även jag fått). Så det blev inget av med det. Men jag blev bjuden på sushi och smaskade dit ett hål i örat. Har velat ha ett till länge, så nu var det dags. Assymetri is the shit. Citerar Nojjna: "Ett öga på kinden och ett i pannan är snyggast". Så nu har jag märkt upp mitt dåliga öra. Ja, jag får säga dåligt, för dåligt är det. I alla fall sämre än det andra. Och jag säger det med kärlek. Men VEM SOM HELST får fan inte komma och säga att mitt öra är dåligt. Det är bara jag som får trampa på mig själv, och de jag älskar. Ja, det dåliga är det vänstra. För alla som undrade. Och nu har det två smycken, medan det högra för nöja sig med ett. Allt kan man inte få. Det högra hör ju faktiskt vissa diskantljud som det vänstra aldrig får uppleva. Så ett litet hål blev det. Jag tror inte hål i öronen kvalificerar som piercingar längre. Piercingar nu handlar om vem som kan sticka hål på märkligast ställen, typ armvecket, bakläppen eller kinden. Det passar en del, men inte mig. Så jag smaskade dit ett hederligt litet hål till. I örat. Bara.

Jag hämtade även ut två biljetter till nya pottan Harry. Lyxstolar. Det blir kalas.

Nu ska jag umgås med mitt sällskap och hockeypojkarna från Luleå igen, det var ett tag sen nu. Jag tror de har saknat mig. Eller hur det nu var.

I'm just a teenage dirtbag baby, like you.

Läser, läser, läser, läser, läser. Denna gång om etnicitet och den svenska invandringspolitiken. Man lär sig något nytt varje dag! Och jag är ännu en gång ytterst tacksam att jag började äta böcker redan när jag var en liten skrutt. Min hjärna är som byggd för att äta böcker. Lite meningar med ord på. Kryddat med lite punkter och kommatecken. Smakar mums.

Nördar ner mig rejält och lyssnar på lite Wheatus. Från den gamla goda tiden. När man var ännu mer ung och oförstånd, ehum, oförstörd.

Because we are your friends, you'll never be alone again.

Idag har jag lagat kycklingmiddag och varit och tränat med min vän av vänner. Det var mys i rektangel, kvadrat och triangel. Jag skulle nästan vilja säga tryggt. Jå, mycket tryggt. Och fint. Vi spanade in några bönder också. Önskade dem lite kärlek och social kompetens i julkapp och löste ett eller tre världsproblem. Vilken tur att vi är så förbannat kloka när det finns så mycket IQ badboll ute i världen. Generellt. Jå.

Sedan blev jag glad i själen och fick en hel hög med respekt för 50 cent. Nyårsraketer och serpentiner i alla de färger. Kul jul. Kika själv!

Hej hej!

Göran heter jag. Jag är en helt vanlig kanin-gris. En norrlänning vilse i Smålandsskogarna. Liten Aina är min vän. Jag ska krama och kolla till henne när moster själv inte kan.

Även Aina ska ha en Ramoneströja. Det känns tryggt. Moster och Alexander ska fördärva med kärlek.

Tryggheten själv.

Idag vill jag ha en Ramoneströja på mig. Det är Ramones i luften. Eftersom att jag inte äger någon Ramoneströja så måste jag knycka en. Det känns tryggt. Att lukta Alexander hela dagen. Eller ett tag. Jag älskar grabbkläder. Nu har det blivit vinter och riktigt kallt sådär så det knastrar och knorrar under fötterna när man går. Det känns tryggt. Båda fötterna på jorden. Ikväll ska jag äta middag med en vän. Det känns tryggt.

Senare idag ska jag presentera Göran. Göran är trygg. Han finns som en liten påminnelse om att jag finns. Håller min plats. I stora världen.

Parentes! Har för övrigt gått runt med olika örhängen i över en vecka nu. Det är för att jag tycker det är lite småkul, samt att jag knappt äger ett enda matchande par längre. Av någon anledning vill inte mina örhängen leva i par. En av dem tar alltid självmord ner i handfatet efter utekvällarna. Typiskt. Så nu har jag ett svart och ett grönt. Imorgon blir det blått och grönt. På fredag kanske vitt och rött. Vem vet. Och vem bryr sig. Living on the edge.

Trolltider.

Fiii vad kallt det är ute. Nu är det vinter. Dunjackan och täckisarna åker fram. Idag har vi fått nya tapeter i lägenheten. Grabbarnas lägenhet. Våran lägenhet. Snart. Idag sovrummen, imorgon vardagsrummet. Fiii vad fint vi kommer få det. Först ska jag bara flytta. Packa. Städa. Städa. Packa upp. Köpa lite växter. Möbler. Lampor med merra me me med mera. Men SEN!

Ikväll åker vi till Sherwoodskogen tur & retur. För det är Robin Hood jag vill ha!

Fii vad bra de är grabbarna i Klungan. Ingen bor i skogen.

"Jag vill ha mat och fortplanta mig - äta något, ligga med någon. Det är det enda, drömmen för mig förr mig alltså."

"Jag tror älgarna accepterar mig mer som jag är. Älgmamman - bestämd men rättvis. Älgpappan - sprallig, rolig förebild."

Tjockis-måndag.

Ibland känner man sig trött och plöfsig och har ingen som helst lust att göra något åt det. Så här sitter jag kvar.

Här kommer solen. Här kommer min enda vän.

The world is ours.

Idag så gör jag ingenting, ingenting, ingenting. Idag ska jag bara vara. Existera som en liten trollgumma bland alla andra trollgummor i världen. Och jag tycker att Socialdemokraterna ska våga vara lite modiga och ta någon färsking som partiledare. Någon som är taggad, motiverad, driven och som har visioner. Tydliga visioner och tydlig politik. Som är ung. Inte någon gammal skruttig gubbe som för längesedan glömt vad det var som drev honom från början. Chansa lite sossarna! Tänk utanför lådan. Eller satsa på Thomas Bodström. Om ni nu promt ska trängas i den där lilla lådan.

Nu ska jag måla naglarna svarta och läsa om queer.

Lite Party.

Tonight we’re going hard

Just like the world is ours

We’re tearin’ it apart

You know we’re superstars

We are who we are!

We’re dancing like we’re dumb

Our bodies go numb

We’ll be forever young

Fest i mitt hjärta och hela familjen är bjuden.

Fina fina lilla lilla söta söta Aina. Ja, det tåls att säga alla adjektiv två gånger. Man skulle kunna ligga och snooza på henne jämt och alltid. Och kika på henne när hon kikar tillbaka. Vi har haft en jättemysig helg nere i södern. Vi har inte gjort så fruktansvärt mycket extremhäftiga saker, men ibland är det bästa bara att sitta i en soffa med de bästa och kolla TV, kramas med Aina, spela plump, ta en promenad, äta en pizza och kolla på grejsmojs i Vimmerby, byta blöjor och knåpa ihop en god middag. Till och med kratta löv på en herrgård för att John ska få låna ett garage. Det får mig att längta till julen när vi kommer vara samlade alla, hela familjen. När bror och hans familj också kan vara med. Det kommer bli guld, glitter och stjärnor i kvadrat.

Fars dag spenderade jag med far i en bil. En liten trång Nissan Almera. DET är en farsdagspresent om något. Quality time. Och jag behöver inte skriva någon facebookstatus eller ha en speciell dag för att säga att min pappa är bäst. Det vet han redan. Och mamma också, är bäst.

Nu har jag landat hemma i lådan och jobbat en natt. Nu ska jag inte jobba på två veckor. Rena rama semestern. Det firar vi med en dusch, lite gröt och ett seminarium om genus. Bilder på sötnöten utlovas senare. Eller imorgon.

Så mycket bättre är så mycket bättre än andra TV-program.

My friend watch out for traitors.

Vi har det bra, vi här nere i södern. Aina är mysigare och sötare än man kan föreställa sig. Jag vet inte vem som åker ur idol. Och jag har inte tid att blogga. Herrå!

I see them but I try to close my eyes for the haters.

Come as you are.

Jag bloggar skiten ur den här dagen. Allt för att undermedvetet slippa undan läsandet, som jag egentligen vill göra bort. Och rent tekniskt sett så är jag ju faktiskt fullständigt medveten om att jag skriver för att slippa läsa eftersom att jag skrev det här. Och det är ju i och för sig fullständigt oviktigt och ointressant. Mor och far hade lämnat fyra stycken Wherter's här så nu är det en fest i min mun. Jag har fyllt mobilen med Nirvana och Johnossi (som vi förövrigt ska se i December!!) så nu kan vi resa hela dagen imorgon utan probelm! Under förutsättning att planet lyfter förstås. Har tydligen varit en hel del inställda flyg idag. FÖR IMORGON ÅKER VI NER TILL SMÅLAND FÖR ATT UMGÅS MED FAMILJEN OCH FRAMFÖR ALLT KRAMAS MED LITEN AINAKRABAT HELA HELGEN!

Grönt är skönt.

Min hörna. Min låda. Mitt hem. Ett tag till.

Och Göran klämde in sig på en bild. Vem Göran är kommer att visa sig i sinom tid.

That's the way a-ha a-ha.

Idag är jag på sitta-under-en-filt-humör. Och tittar man ut så ser man att det är meningen att man ska sitta inne under en filt. Det är snöregnblåst. Be careful what you wish for. Det ser ut som om en tomte spytt vinter över mitt fönster. Högst upp vattendroppar som sakta övergår i snö och längst ner en decimeter med is. Jag behöver inga väderleksrapporter, väglagsrapporter eller stora Aftonbladet-rubriker. Mitt fönster säger allt som behöver sägas. Så jag skiter faktiskt å det blankaste i föreläsningen idag. Och det beror inte ens på vädret. Jag hör faktiskt inte vad herrn säger. Föreläsaren alltså. Det är jättehemskt och det är inte hans fel. Men likförbannat hör jag ingenting och får ut mycket mer av att stanna hemma och läsa. Så då gör jag det. Punkt och slut.

There's a light that never goes out.

Råkade se ett avsnitt till ur Seven Ages of Rock och återupptäckte ännu en gammal vän. The Smiths.

Anything is hard to find
When you will not open your eyes
When will you accept yourself ?
I am sick and I am dull
And I am plain
How dearly I'd love to get carried away

_________________________________________

Take me out tonight
Because I want to see people
And I want to see life
Driving in your car

_________________________________________

Underbara låttexter. Man ska inte underskatta betydelsen i en riktigt bra låttext. Jag har upptäckt mycket musik genom att sitta och nörda ner mig i låttexter. It's not all melody.

Inväntar besök från mor och far. Det innebär middag på någon mysig restaurang och avancerat umgänge. Wiiee!