Man skulle varit lite mer rock'n roll och lattjo-lajban-spontan ibland. Istället för att ha flera ton arbetsmoral och ambitionskrav på sig själv. Kulmen kom nu när jag fick igen min jämlikhetsrapport. Kommentaren var typ: "Det teoretiska resonemanget är mycket dominerande så att texten blir obalanserad, pendlingen mellan teori och empiri är därmed svag. Rapporten i sin helhet är dock tillräcklig för godkännande! G." Så gick jag runt typ halva dagen och surade, "Vaddå obalanserad?! Vaddå svag?! How dare he?!", innan jag kom på att jag var godkänd. För bövelen det högsta betyg man kan få. Skit samma vad som var svagt eller dåligt eller sämst, tydligen var det ju tillräckligt. Och dessutom smiskade jag ihop den där medan jag höll på att flytta. Så jag slog huvudet i väggen ett par gånger och sen var jag to cool for school igen. Slängde mig framför TVn och såg Days of our lives medan jag planerade vad jag skulle dricka för berusningsdryck i helgen. I fem minuter. Nu sitter jag här som den ärkemupp jag är och försöker knåpa ihop ännu en rapport. Vad är det värsta som kan hända? Komplettering. Mongo-jag. Man får faktiskt vara sämst på saker. Ändå har jag lugnat mig. Tro mig. Jag var värre förr. Men nä, man skulle varit lite mer carpe diem. Då hade jag suttit på ett plan i detta nu på väg mot första bästa paraplydrink i första bästa varma land. Och rapporten hade bara följt med som svett- eller bajspapper. Så det så.
Jag sitter hellre här. Under min korkek. Korkade ek! Gå och lägg dig. Jag är nog en hel rapport själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar