söndag 28 november 2010

Så mycket bättre när vi är tillsammans.

Jag vet inte hur jag hamnade på den här festen. Fast det vet jag visst. Jag är min väns vän.

För jag tror att livet får ett lyckligt slut. Och är det inte verklighet så drömmer jag.


Det syns i dina gester, syns på din rygg,
Den som kan va så rak, å jag vet vad som plågar dig,
Men du kan va trygg, du å jag vi gör gemensam sak,
När den vill tynga ner mig, oron jag bär,
Vet jag att du finns där,
Ja för såsom vi krattar gången,
Så får vi gå du å jag, för det är vi ändå.

Molnen vid horisonten hotfulla grå, stormen är här min vän,
Men den stormen ska också stilla, å vi ska få,
Du å jag lugnet tillbaks igen, om man ska tagas från oss,
Ett har vi kvar, som ingen annan har,
Ja för såsom vi krattar gången,
Så får vi gå du å jag, för det är vi ändå.

Mullret har tysnat tror jag, inte ett ljud,
Jag hör det inte mer, å det ljusnar vid horisonten,
Tack käre Gud, du å jag ser hur naturen ler,
Stormen var bra för hjärtat, bra för min själ,
Gjorde oss båda rätt,
Ja för såsom vi krattar gången,
Så får vi gå du å jag, för det är vi ändå
.

Inga kommentarer: