En dålig ursäkt är bättre än ingen alls.

Nu-du-ni! Är jag typ klar med hemtentan/ examinationsuppgiften/ rapporten/ vad-du-nu-vill-kalla-det. WOOHOO! Men jag känner mera. woohoo! Faktiskt. Det gick lite för lätt. Jag måste ha missat något viktigt. Ju fler gånger jag läser den desto mindre objektiv är jag, och ju mer jag pillar desto sämre blir det säkert. Bara kassera hela skiten och börja om. NAAEE! Jag ska ju dricka öl och kolla på Johnossi ikväll. Lite leka livet mitt i allt packande och jobbande. WOOHOO! Det får väl kanske helt enkelt duga. Jämställdhet har väl ändå aldrig varit min starkaste sida. Jag skyller på Jokkmokk. Det är så skönt att man kan skylla på Jokkmokk. Du kör på en enkelriktad gata eller spårvagnsräls -"Ursäkta, men jag är från Jokkmokk." Du fattar inte vad genus betyder och varför man ska klä små bäbispojkar i rosa - "Ursäkta, men jag är från Jokkmokk." Du fattar inte vitsen med att bevara miljön när det finns så sjukt mycket träd - "Ursäkta, men jag är från Jokkmokk." och så vidare ut i evigheten.

Nä, jag är för jämställdhet. Lika för alla. Samma lika. Helt klart. Naturen med. Och världen. Jag bryr mig faktiskt om folk. Och isbjörnar. Jag skojar bara dåligt och har allmänt märklig, otydlig och klumpig humor - "Ursäkta, men jag är från Jokkmokk."