Listan får vila. Jag har inte tillgång till dator som jag vill och försöker dämpa mitt datorberoende och komma in i skogslunken. Här landar man alltid med en duns. Med båda fötterna på jorden, från häl till tå. Det är skönt. Och tiden går som lite långsammare fast ändå snabbare. Jag fick en Onepiece i julklapp. Ni vet den stora gröna jättebäbisoutfiten. Han känner mig för väl. Han med stort H. Egentligen fick jag två. Min familj känner mig tydligen också. Men det kändes lite overkill så syster fick ta med sig en ner till Afrika. För det fick jag utgång på juldagen, tre Heath Ledger filmer och andra säsongen av Scrubs. Rajtan Tajtan. Det var fest och riktigt lyckat. Juldagen alltså. Somnade in i en drömlös sömn efter efterfesten klockan fem, liiite klokare, liiite bättre, vill jag tro. Synd att en liten tjej av okänt slag skulle försöka plåga ihjäl oss med denna låten. Plågsamt. Nästan lika glad för det var jag men gladast är jag om jag aldrig behöver höra den igen. Nästa år blir det kanske inga julklappar till oss stora. Vi kan ju som köpa oss det vi vill ha själva. Det viktigaste är väl att vi har varandra. Oh ja, jag tänker säga det och mena det.
Här i Jokkmokk umgås man med vänner och familj. Dricker kaffe, sitter i en soffa och stirrar, ser en film, spelar spel, spelar skate, svamlar, lunchar. Ja, ni vet. Men nu har cityfiket stängt och det är lite förvirrande för oss Jokkisar. Men vi kommer kanske på ett sätt eller två att umgås på i alla fall. På torsdag blir det Luleå med grabbarna, öl och hockey. På fredag firar vi in det nya året. Hur är oklart. Innan dess ska jag hinna göra mitt skolarbete, vila upp mig och träffa alla. You heard me. Alla.
Jag är lycklig. Nu ska jag leva det ljuva livet. En ledig dag i taget. Jag har också hunnit dricka konjak för första gången någonsin. Det smakade whiskey. Alltså inte idag. Så kul ska vi inte ha. Nu faller mörkret över mattisskogen och alla tallarna. Det är trettio minus ute. Endast tomten är vaken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar