Jag åkte till Stockholm med stjärnor och drömmar i blicken. Ett soligt Gröna Lund. Öl på en uteservering i solen. Jeansshorts och låga converse i solen. Se ett och annat studentflak i solen. Solen är som ni märker ett återkommande tema. Solen valde att inte visa sig på hela helgen. Jag är inte arg. Jag är besviken.
Då fick vi tänka om tänka rätt. Då tänkte vi. Regnar det lär det inte vara en käft på Grönan. Det är ju lysande. Då kan vi springa runt där och härja fritt. Lite regn har ju ingen dött av. Men då valde vädergudarna att göra tokstorm av det hela istället. Och tokstormar, såna har ihjäl folk. Och som toppen på isberget blev det den kallaste uppmätta temperaturen i juni i Stockholm sedan 1928 (It's funny 'cos it's true). Och så hårda kan vi inte ens låtsas vara. Så vi fick tänka om igen. Vad gör man då i ett regnigt Stockholm en brokig skara människor med femton olika intressen. Mamma ville på IKEA. Pappa ville kolla bilar. John ville passa på att sova när det fanns andra (läs vi) som ville ha Ainas fulla uppmärksamhet. Jag ville "göra något kul". Och Anneli var lika nöjd som vanligt med vad som helst. Diktator och lillasyster som jag är vann jag kampen och bowling stod på schemat. En vän som skulle möta upp oss frågade vilken tid vi skulle ses där. John svarade "Det är lite svårt att säga någon tid.. Ja, alltså det är svårt att veta när vi tar oss iväg.. Ja, du vet småbarn... Man vet aldrig vad som händer.. De två minsta är lite oberäkneliga." Han pratade om Aina ett år och sju månader, och Anette tjugotre år och en månad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar