Det här är en knepig en. Kärleken ser ju olika ut lite beroende på ålder och är unik i varje relation. Tycker jag. Men första pirret, bubblet och glädjen i "du är min och jag är din" var när jag var ca 14-15 år. Detta utspelade sig under 3310:ornas och Lunarstorms tid. Han hette (heter faktiskt) Robin och han var min första pojkvän. Jag var helt förkrossad när han skulle flytta. Världen rasade samman. Hur ska vi nu kunna dela hela livet. Tänkte jag. Det höll ganska länge med bussar, jag åkte dit och han åkte hit. Till slut var det faktiskt jag som kom till insikt om att det kanske inte skulle vara vi hela livet. Första och enda gången som jag avslutat ett förhållande. När jag träffade honom på krogen i Boden för ungefär två år sedan såg han jätte-entusiastisk ut och frågade hur min pappa hade det.
Är det såhär när man är kär när man är liten,
hur blir det då när man är kär när man är stor?
Jag har ju hört att varje flört är nött och sliten,
och att med tiden bleks den rödaste amor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar