Ibland gör man rätt, ibland gör man fel. Lev med det.

Man kan anstränga sig till tusen för att göra allt rätt mot allt och alla. Och ändå blir det fel. För fel blir det ibland. Även om man försöker tänka rätt. Man kan verkligen vilja och sträva efter vara schysst mot allt och alla och ändå i slutändan är man inte det ändå. Jag tror baske mig att man försöker för mycket ibland. Glömmer man inte sig själv så är det någon annan som hamnar i kläm. Då får man försöka trösta sig med att man faktiskt försökte. Ibland gör man fan till och med fel saker av rätt anledning. Det kanske är det som skiljer idioter från de som ibland gör idiotiska saker. Den och den får tro och tycka vad denne vill. För man vet själv vad som hände. Och framför allt varför. Man kan mena väl och det blir fel ändå. Och ibland blir det helt enkelt bara. Man kan ju inte tänka jämt. Det blev som det blev för att det inte vart som det skulle. Och då måste man tro att man är precis exakt där man ska och borde vara, just exakt nu.

Och som vi fått lära oss i gruppsykologin och som vi själva lärt ut på reflektionsträffarna. Man ska inte säga man. Man ska säga jag. Och stå för det man säger.