Var dag.

Hur kunde måndagarna bli så sjukt mycket måndag? Det måste ju betyda att helgerna har blivit så mycket mera helg. Tillåt oss leva på hoppet. Somnade lutad mot händerna längst fram i klassrummet idag. Och ändå har vi bästa föreläsaren någonsin. Han är typ min psykologgud. Nåväl. Nu har jag packat ner kurslitteraturen i min gröna lilla väska och ska strutta iväg till jobbet. Jag håller på att räkna ut hur man går från "working" till "working class hero". Alla sätt att döda tid på är bra utom de dåliga. Dötid innebär ju föresten att man dör tidigare. Fick jag lära mig idag. Och att man river upp musklerna vid kejsarsnitt så de ska läka bättre. Då vet ni det.