Dumma värld.

Hade en enormt rolig, tokig, dansant kväll på Corona på fredagen med superhärliga människor. Kvalborg. Vilket jag gissar betyder typ "kvällen innan valborg" eller något annat fräsigt. Anywho, alla anledningar att fira är bra (Med reservation för undantag såsom dårar som firar rumpan av sig när USA lyckats döda en terrorist. Våld föder våld. Var god sjunk ner till samma skruttiga nivå som de ni påstår er bekämpa. Det är ju jättebra att en dum människa inte kan hitta på mer dumheter. Men hålla på att fira en massa död och våld. Blä för det. Var bara tvungen att säga det.) På lördagen var jag oförskämt pigg och sparkade igång mina halvdöda vänner och lyckades skapa en något lugnare men mycket trevlig utgång då med. På söndagen ringde jag min vän klockan tio, "fasiken hörrö, jag är helt pigg idag med!" "mutter... mutter.. ta det bara lugnt, du vet om att klockan bara är tio va?" Och efter det var jag död. Låg i fosterställning och tyckte lite synd om mig själv. Sedan åkte jag till sjukan och hälsade på en vän som är inlagd och insåg att det faktiskt inte var det minsta synd om mig.

Sedan. Huga. Jag var inte redo för vardag. Och som extra salt i såren blev det helt hypermycket vardag på en gång. Så mycket måndag så att alla andra måndagar bleknar i jämförelse. Tre ton hemtenta hängde över skallen på mig i en skör liten tandtråd och jag höll bara på att somna fyra gånger på handledningen. Bokstavligt talat kravlade ur sängen i morse. Och då när himlen är som gråast så börjar det snöa och telefonen ringer, "Du har ju inte hunnit få ditt schema än.." "Nää" "Ja, alltså jag har satt dig på att jobba ikväll" "Jaha, okej". Det hade man ju kunnat satsa sin högra arm på att det skulle hända. Jobb blir så mycket jobbigare när det blir ett överraskningsmoment. Tycker jag i alla fall.

Nåväl. Man kan väl inte leva loppan jämt. Det blir ju helg igen någon gång. And if you smile at the world, the world will smile at you. Ibland i alla fall. Låt oss leva på hoppet.

Och nu kommer jag lämna in en uppgift för sent för första gången i mitt liv. Living on the edge. Men jag vet inte riktigt om det gills när kursansvarig sagt att "det är väl inte så noga".