Alltså ursäkta mig. Jag kanske är helt efter, inte tillräckligt insatt och/eller blev politiskt och omvärldsintresserad alldeles för sent. I sådana fall ber jag om ursäkt i förväg. Men kan det aldrig lugna sig med Bin Laden? Han var ju helt bortglömd. Var det någon som brydde sig om honom längre? Förutom den miljard som tydligen fortfarande jobbade med att döda honom. Och kanske hans familj. Var det alls någon som på allvar stod och funderade "Hmm, har de inte hittat Bin Laden än? Känns ju sjukt otryggt. Om de bara kunde hitta honom.", när de stod och väntade på bussen och pillade sig i näsan dagen innan USA smaskade ut att de hade knäppt honom. Nä. Jag tror faktiskt inte det. Han har säkert suttit i en grotta (meeeen näääää, vi har ju alla sett att han hade ett huuuus, på nyyheteeernaa) och varit helt ofarlig skitlänge. Säkert dement. Och nu har USA lagt enorma resurser hur länge som helst på att döda en elak gubbe. Tänk vad man hade kunnat göra med alla de resurserna. Kanske försöka överskrida kulturkrockar och öka förståelsen i världen. Åt alla håll och kanter. Det gäller både hit och dit. Då kanske man bekämpar terrorism och rasism och våld på riktigt. Kanske. Heja. Världen är inte säkrare. Snarare tvärtom. Riva upp gammal skit. Heja världen. Vi kommer ingenstans. USA gör som vanligt. Åker runt och provocerar. Och omvärlden applåderar. Och alla andra som har det svårt är tydligen bortglömda.
Och så gör jag som man inte ska. Jag vill att man ska sluta prata om, spekulera i, kolla på bilder på, hans död. Och så pratar jag om det själv. Suck. Bäst jag går och tömmer skallen på IKSU med världens hårdaste träningspass och doppar huvudet i världens varmasta bad efter det. Och sen kanske gör något vettigt av min lediga dag. Så gör vi. Så kanske det kommer ett inlägg som är mer krambjörnsinspirerat senare. Vi får la se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar