Alla tittar på mig. Där jag går i mina gröna skor. Jag dansade omkring på gatan. Och hela världen den log.

Näpp. Icket sa nicket. Igår när jag återigen vandrade för mig själv och småsjöng i solen kom jag till insikt om att det börjar våra sig. Och att jag ville ha ett par converse. Har aldrig ens tänkt tanken förut. Har knappt tänkt om jag gillar de skorna på andra eller inte. Så bara slog det mig. Soft med ett par converse. Men bara om dom är gröna. Mina gröna converse. Ju mer jag tänkte på det desto mer hopp satte jag till de där skorna. De skulle leda mig rätt. Just follow your feet. Så idag mitt i allt åkte jag in till stan och letade i varenda butik som skulle kunna tänkas ha mina super duper magiska skor. Men nada. Det finns blåa, gula, röda, turkosa, vita, randiga, smala, tjocka, långa, korta och femton olika nyanser av rosa men baske mig inga gröna. Så till slut. När jag börjar sparka grus framför mig och tappa hoppet för mänskligheten igen ser jag baksidan av dem i ett skyltfönster. Taadaa! Så finns de inte i min storlek. Det var ju en högoddsare. I och för sig var de ljusare gröna än vad jag tänkt mig och i den slimmade modellen. Men vafan. Ibland måste man kompromissa lite med sina drömmar.

Nu är jag tillbaka på ruta ett. Lost i cyberspace. Skooorna..? Vaaaar ääär niii? Kooooom fram, kooom fram wherever you are! Nä, jag kommer nog helt enkelt bli tvungen att beställa dem från Amerikat. Man ska inte veta vad man vill ha. Då hittar man fan ingenting.