Me time.

Fredag var min dag. Jag umgicks uteslutande nästan bara med mig själv. Och var sprudlande trevlig mot några främlingar (vill jag inbilla mig). Fikade med mig själv på Umeå flygplats och bara andades. Flög och lyssnade på musik. Tågade in till Stockholm city och försökta skojas med några vänner. Det gick sådär. 2-1 till dem. Ringde folk jag ringer för sällan. Sedan gick jag ut på stan och spatserade omkring. Gjorde något jag alltid velat göra. Gick på date med mig själv. Klampade in med all självförtroende och självkänsla jag bara kunde frambringa och satte mig vid ett fönsterbord på Pizza Hut och beställde en Margherita och ett glas vitt. Sedan satt jag där alldeles för länge och smuttade på mitt vinglas och tittade på folk. Sådär så att servitrisen blev lite nervös. Sedan betalade jag, firade av ett gigantisk leende, sa "ha en bra dag!" och stampade ut i ett grådisigt Stockholm och försvann i mängden...

Life is a bitch and then you die.

Nää, Netto.. Life is a beach and then you dive.

Nu ska jag ta tag i mitt liv. Eller slänga bort det. Kanske både och är samma sak. För det är sällan allting är svart eller vitt.