Jag har typ ledsnat totalt på att kolla meningslösa saker på TV. Jag roas inte av det som jag brukar. Blir helt rastlös. Stör mig på Oprah Winfrey som kan allt och har allt. Låt mig inte ens nämna Tyra Banks. Matlagningsprogrammen har blivit tjatiga. Ja. Jag vill också ha råd att äta pilgrimsmussla och spaghetti lobster och inspiration att laga rödlöksganouch med paprikafussiluller så vidare och så vidare. Men idag blir det köttbullar igen. Och i alla program åker folk ut och en vinner. Säsong åttahundranittiofem vare sig de klipper hår, modellar, syr kläder, lagar mat eller dejtar. Jag vill ut och köra vårskriet, härja eller rädda världen. Jag vill själv klippa hår och laga mat och träffa folk. Men jag orkar inte. Så istället vandrar jag runt som en yr höna och letar meningen med livet i mina bakfickor. Jag lovar mig själv hela tiden att man får ha såna här perioder. När man känner sig som en maskros. Så kan man bli en solros sen, med en doft av sommar och kaprifol. Nä. Vad gör jag annars. Jag springer mellan skola och jobb. Nä. Det var ljug. Jag lunkar mellan skola och jobb och nynnar halvhögt till musiken som dånar i öronen. Viftar lite med armarna när jag tror att ingen ser. Jag längtar till min fyratimmars bussresa på fredag. Tokiga tjej. Bara jag. Mitt huvud och min musik. Strålande sol utanför fönstret och en massa människors liv som susar förbi. He blir bra det. Så ska jag gå på en dejt med mig själv i huvfudstaden. Och bli upptäckt. Eller något.
Nä. Jag behöver nog gå ut och äta en glass och stjäla en kram av en främling.
Let's play in the sand, like we used to. Take comfort in mum, like we used to. Have one caramel and be happy. Plan one day ahead, like we used to.
Spännande fakta för intresseklubben att anteckna: Från det att jag skrev det förra inlägget har jag kallat alla jag känner för duktig. Och menat det från hjärtat. Usch vad jobbigt. Betyder det att jag måste radera inlägget?
Och bloggen har fått hybris så det går inte att göra texten mindre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar