Alla tittar på mig. Där jag går i mina gröna skor. Jag dansade omkring på gatan. Och hela världen den log.

Näpp. Icket sa nicket. Igår när jag återigen vandrade för mig själv och småsjöng i solen kom jag till insikt om att det börjar våra sig. Och att jag ville ha ett par converse. Har aldrig ens tänkt tanken förut. Har knappt tänkt om jag gillar de skorna på andra eller inte. Så bara slog det mig. Soft med ett par converse. Men bara om dom är gröna. Mina gröna converse. Ju mer jag tänkte på det desto mer hopp satte jag till de där skorna. De skulle leda mig rätt. Just follow your feet. Så idag mitt i allt åkte jag in till stan och letade i varenda butik som skulle kunna tänkas ha mina super duper magiska skor. Men nada. Det finns blåa, gula, röda, turkosa, vita, randiga, smala, tjocka, långa, korta och femton olika nyanser av rosa men baske mig inga gröna. Så till slut. När jag börjar sparka grus framför mig och tappa hoppet för mänskligheten igen ser jag baksidan av dem i ett skyltfönster. Taadaa! Så finns de inte i min storlek. Det var ju en högoddsare. I och för sig var de ljusare gröna än vad jag tänkt mig och i den slimmade modellen. Men vafan. Ibland måste man kompromissa lite med sina drömmar.

Nu är jag tillbaka på ruta ett. Lost i cyberspace. Skooorna..? Vaaaar ääär niii? Kooooom fram, kooom fram wherever you are! Nä, jag kommer nog helt enkelt bli tvungen att beställa dem från Amerikat. Man ska inte veta vad man vill ha. Då hittar man fan ingenting.

Inte varmt men nästan vår. Ingen lösning men ett spår. Inte där än men på väg.

Jag har typ ledsnat totalt på att kolla meningslösa saker på TV. Jag roas inte av det som jag brukar. Blir helt rastlös. Stör mig på Oprah Winfrey som kan allt och har allt. Låt mig inte ens nämna Tyra Banks. Matlagningsprogrammen har blivit tjatiga. Ja. Jag vill också ha råd att äta pilgrimsmussla och spaghetti lobster och inspiration att laga rödlöksganouch med paprikafussiluller så vidare och så vidare. Men idag blir det köttbullar igen. Och i alla program åker folk ut och en vinner. Säsong åttahundranittiofem vare sig de klipper hår, modellar, syr kläder, lagar mat eller dejtar. Jag vill ut och köra vårskriet, härja eller rädda världen. Jag vill själv klippa hår och laga mat och träffa folk. Men jag orkar inte. Så istället vandrar jag runt som en yr höna och letar meningen med livet i mina bakfickor. Jag lovar mig själv hela tiden att man får ha såna här perioder. När man känner sig som en maskros. Så kan man bli en solros sen, med en doft av sommar och kaprifol. Nä. Vad gör jag annars. Jag springer mellan skola och jobb. Nä. Det var ljug. Jag lunkar mellan skola och jobb och nynnar halvhögt till musiken som dånar i öronen. Viftar lite med armarna när jag tror att ingen ser. Jag längtar till min fyratimmars bussresa på fredag. Tokiga tjej. Bara jag. Mitt huvud och min musik. Strålande sol utanför fönstret och en massa människors liv som susar förbi. He blir bra det. Så ska jag gå på en dejt med mig själv i huvfudstaden. Och bli upptäckt. Eller något.

Nä. Jag behöver nog gå ut och äta en glass och stjäla en kram av en främling.

Let's play in the sand, like we used to. Take comfort in mum, like we used to. Have one caramel and be happy. Plan one day ahead, like we used to.

Spännande fakta för intresseklubben att anteckna: Från det att jag skrev det förra inlägget har jag kallat alla jag känner för duktig. Och menat det från hjärtat. Usch vad jobbigt. Betyder det att jag måste radera inlägget?

Och bloggen har fått hybris så det går inte att göra texten mindre.

Duktig?

Jag skiter i listan. Because I can. Eller så återupptar jag den en regnig dag i april. Vem vet. Inte du. Vem vet. Inte jag. Jag var inte pepp på mer pluttenuttplutt och jag älskar dig och dig och den här bilden gör mig glad. Och så här snygg är jag och så här snygg är du. Jag har en facebook, där finns det 373 mer eller mindre smickrande bilder på mig och 18 album proppade med folk jag tycker om och bilder som gör mig glad.

"Vad duktig du är". "Du är så himla duktig".
Duktig är nog ett av de ord jag minst av allt vill höra just nu. Det kan väl vara bra att vara duktig. Jag vet att alla menar väl med det. Det är meningen att det ska vara uppmuntrande och positivt men det kryper i mig när jag hör det. Och jag ser framför mig hur de som säger det har huvudet lite på sned och tittar på en med stora medlidande ögon som om det är synd om en. Duktig är typ det sista jag vill vara. Just nu. Jag vill vara det mesta förutom duktig. Jag vill skita i jobbet och åka och kolla hockey, bli drängfull och kaxa mot skellefteåfans. Sälja allt jag äger (Det vill säga TVn och en halvdöd laptop. Använda trosor ska ju tydligen gå att sälja på nätet), ta ett flyg till USA och åka kust till kust i en cab och sjunga "If it makes you happyyyyyyyyy". Eller bara sänka en vinare en måndag. Inte själv. Det är ju bara deppigt.

Anonym ett och anonym två: "Fan jag har typ inte druckit sen jul." "Vad duktig du är!" "Ja, eller tråkig." "Det beror ju på vem man frågar."

Varför måste det vara måndag. Duktig kan jag vara när jag är furtio plus. Jag vill typ vara en duktig mamma. Eller nä. Jag vill vara en bra mamma. När det händer. Bra vän. Bra. Eller bara okej. Eller ens det. Jag vill bara vara. Nu vill jag vara jag. Och skina i färg och svart och vitt och grått. Inte landa i en historiebok med folk som var "duktiga". "Vet du, jag kände en tjej en gång.. Hon hette.. Eeh.. Hon hette Aaaa nånting.. Ja, jag vet inte. Alltså hon var skitduktig, verkligen skitduktig. Gjorde en massa såhär duktiga saker hela tiden. Jaa, men du vet, skola och jaa, jobb. Var ganska snäll. Försökte i alla fall. Du vet slogs inte. Typ, nästan aldrig. Mmm, hon var duktig hon.. Vart hon tog vägen? Eeh, jag vet inte. Såg henna aldrig för att hon var så duktig så hon är väl duktig någon annanstans. Fin tjej. Mhhmm.. Duktig."

Låt oss radera skiten ur akademiens ordlista.

Jag tror det svajar i min själ.

I can go anywhere, but then I see

The fine line between space and the atmosphere
And suddenly everything makes sense to me
I could go anywhere, without a shell or a care

And when the aeroplane breaks in half
Just leave your body behind
Then we could all float around, no run and hide

Up in the air.

Dag 19 - En person som är snygg.

Jag har så mycket snygga människor runt mig ska ni veta. Men nu ska jag vara dötrist och förutsägbar.

Nikki Sixx:
Johnny Depp:
Sophia Bush:

My lady, are you?

Just nu känns det som att jag är alla låtar i världen. De träffar rakt in i själen.

Disturbed - The Night
Disturbed - The Game
Muse - Resistance
Broder Daniel - Dream my days away
Mew - The zookeeper's boy
Magnus Ekelund och Stålet - 2 hjärtan
Lars Winnerbäck - Ett sällsynt exemplar

Ljus - stanna kvar.
Kom och var min vän.
Is she not right?
Is she insane?
Ooooh, don't try to understand me.
Och plötsligt minns jag vad som räknas.

Dag 18 - En bild på min fritid.

Jag ska ta mig igenom den här förbövlade listan om det så krävs att jag spårar fullständigt. På min fritid befinner jag mig här:

Här:
Eller här:
Eller någon annanstans. På ett ruskigt spännande äventyr.

Pengar är en världslig sak.

Förstod mig inte på skatteverkets hemsida så det tog ungefär tre år, fyra månader och femton e-legitimationer att hitta vad jag skulle få tillbaka på skatten. Begravningsavgifter dit och ränteintäkter hit. Jag behöver inte betala någon begravningsavgift. Är jag död kan ni kasta mig i sjön. Och är det ohygieniskt och förstör badplatsen kan ni hitta på något annat. Gratis. Låt fantasin flöda. Och om jag nu har gjort rätt så blir det typ 2000 kr reatt ner i fickan. Kashing! Vaddå sänkt inkomstskatt, "mer pengar i fickan". Nu hade moderaterna lovat mig mer pengar till sommaren som jag kunde använda för att göra goda gärningar eller leva livet med. Då hoppades jag ju på det medan resten av samhället ramlar i spillror. Hur som är det alldeles för lite för att min sommarbudget ska gå ihop. Häpp. Inte ens den stenen landade i kistan. För att hitta på mina egna ordspråk. Det är bara att lära sig spela mungiga och sätta sig i sin färgglada rutiga skjorta på en gräsmatta och tigga ihop till sommarölen. För jobba ska jag inte göra. Näpp. Jag ska vara fånga-dagen-hurtig och allmänt mest bara existera. Kanske skriva en bok eller dela ut goda råd i parken sent en onsdagsnatt. Bli kung över sommaren och natten. Jag ska lösa världsproblem så jag slipper ta tag i mina egna. Och ja det är väl ganska uppenbart att det går dåligt att plugga inför morgondagens tenta och ja jag har köpt en biljett till en pubrunda en söndag i april. För det är precis vad jag behöver. Och idag äter jag chokladpraliner till lunch. Because I can.

"Jag är inte full. Jag har blivit lobotomerad. Jag visste för mycket om staten."

Dag 17 - En ovanlig bild.

"Vilken topphastighet kan renar komma upp i, ca 20, 40, 60 eller 80 km/h?"

Svar: "Ca 80 km/h"

Jomen pyttsan. Den renen har då inte jag träffat. Men jag kanske inte har träffat tillräckligt stressade renar. Okej, det här kanske inte en väldigt ovanlig bild, men det är en jävligt ovanlig ren som snubben som gjort frågorna hängt gäng med. Ingen kanske har berättat för honom att allt som står på wikipedia inte nödvändigtvis behöver vara sant. Så framför allt är det en riktigt dålig spelfråga som därmed förtjänar ett blogginlägg. Jupp.

Dag 16 - En bild på mig själv.

Dagen till ära, dagen då Luleå slog ut Djurgården och gick till semi, måste jag ju välja en bild där jag har på mig luleåhalsduken. Den här är några år gammal. Ganska många år gammal. Från en dag då vi var och såg en match i Coop Arena. Samma dag som jag körde på en fågel med supersaaben och ingen fattade vad som hände.

Dag 15 - En person jag vill vara med.

Jag vill hänga gäng med min vän Daniel. Trots att vi bott ihop sen Januari har vi knappt sett skymten av varandra. Inte hunnit umgås ordentligt i alla fall. Tycker jag.

Livet är nog besvärligt utan att Djurgården hoppar på min själ.

Nä, nu lägger jag mig på soffan för natten. Inte sover. Inte ligger ligger. Utan ligger med huvudet på min gröna kudde och funderar och finurlar. Heja oss. Heja mig. Heja dig. Heja Luleå.

Ta mig till havet.
It's better to be lost than forgotten.

Dag 14 - En bild som påminner mig om gamla tider.

Andra Junior-SM guldet, 2006.

Uppvärmning inför Junior-SM guld nummer ett, 2005.

Boogie Woogie i Stockholm.

I sann dansanda inför söndagens tävling måste jag ju bara gräva fram lite bilder från.. ja, som sagt, den gamla goda tiden.

Dag 13 - Jag och någon klasskompis.

Här är delar av nuvarande T4 på Psykologprogrammet. Tänka sig att jag skulle hamna i ett gäng med så härliga människor. Lucky me!

Happy St Patrick's Day!

Idag är det den gröna dagen. Det firar vi med grön öl igår och gröna pyjamasbyxor idag. Och lite Glasvegas, mera exakt Euphoria take my hand. För Skottland ligger ganska nära Irland. Och de talar ju den finaste engelskan där. Eller coolaste i alla fall. Och Glasvegas är ett av mina favoritband. Skulle ge min ena lilltå för att se dem live. Helst exakt just nu.

Jag tycker alla dagar ska vara gröna dagar. Och grön öl borde vara ett faktum, inget undantag.

Dag 12 - En bild på en tatuering.

Eller två.Delar av mig jag inte vill vara utan.

Ibland vill man inte gå in fast regnet öser ner. Ibland vill man hellre sitta kvar och skratta högt där döden ser.

På tal om Dag 11 - En person jag kan berätta allt för. Så skiter jag å det helhjärtigaste i den. För jag tror inte det finns någon som jag har berättat eller vill berätta precis allt för. Ska jag vara helt helt ärlig, vilket jag tycker att man ska försöka vara så långt det bara går, så tror jag det är ytterst få som berättar verkligen allt för någon annan. Allt man gjort i sina dar (schysst att jag vill verka hundra år gammal och världsvan), alla tankar man tänkt. I think not. Jag vet själv många saker som jag inte vill höra från både den ena och den andra. Därmed inte sagt att det kanske inte finns någon eller några som jag kan berätta allt för. Om de skulle råka ha några år till övers. Och om jag hade lust. Vilket jag ändå inte har just nu.

I övrigt känner jag mig mest som ett stort modernt I-landsproblem. Vi i de så kallade I-länderna som har så mycket tid över att fundera och känna efter. Jag är helt enkelt kluven och fundersam över saker som ingen skulle bry sig ett dyft i om en tsunami var på väg in över Umeåkusten. Men som den mogna och optimistiska girlwoman som jag försöker vara ska jag ta tag i mitt liv på förhoppningsvis bästa sätt. Och leka livet. Oh ja.

Dag 10 - Någon jag tycker är väldigt snäll.

Det här är min vän Magnus. Han förstår, ibland när jag inte förstår själv.

Dag 9 - En bild på någon i min släkt.

Här är min kusin Camilla och hennes pojkvän Stefan. Jag och Camilla har mer eller mindre växt upp tillsammans. En gång på lågstadiet var jag så arg på henne att jag vägrade åka på samma buss som henne. Istället gick jag, den lilla skrutt jag var, de sex-sju kilometerna hem efter riksväg 97. Men för det mesta är jag inte arg på henne alls.

Dag 8 - En person som jag saknar.

Nu har vi det här väljandet igen som jag inte tycker om. Med risk för att bli skittråkig måste jag säga att jag saknar hela min familj. Jag är lite en sån som hade velat ha ett gigantiskt hus som vi alla levde i i harmoni. Inte resa-tillbaka-i-tiden familjigt utan ett riktigt stort fint modernt hus där vi alla har varsin del och ett stort vardagsrum där vi kan trängas och bråka. Det låter ju ganska fint. Men jag vet ju att jag förmodligen skulle bli en gnutta galen. Det kanske skulle räcka om vi var grannar. Ja, nu när jag tänker efter är det ju skönt att det finns mobiltelefoner. Men närmare hade jag velat ha dem. Hela tokiga högen.

Har du världens bästa barn, make/maka, älskarinna, älskare, mor, far, syskon, kusin, moster, morbror, faster, farbror, mormor, morfar, farmor, farfar, granne, lärare, katt, hund, får, häst, fåtölj, snuttefilt, könssjukdom, navelludd, toalettsits eller vad fan som helst…? Visa din kärlek nu så får vi slut på all skittext på en gång. Så att vi är klara med detta i år!! GLÖM INTE HJÄRTAN!! ♥♥♥♥ Glöm för fan inte!! ♥♥♥♥

Sedan saknar jag min fina Nina som är borta i Åre och leker livet. Umeå is not the same without you. Jag är inte densamma utan Nojjnen. (Nu när Arvid lyckades smyga sig in på bilden så kan jag ju tillägga att han också saknas. Långt bort i detta avlånga land. Jag borde ringa honom. Det ska jag göra.)

Jag saknar systra mi. Hon är en av de finaste människorna jag vet och hon bor så ruskigt hemskt långt bort. Inser ni att Småland typ är längst bort i universum. Man måste typ åka åtta bussar och ett flyg för att komma dit. Tur att hon kommer upp med hela sin lilla fina familj nästa helg. Så jag inte får för mycket systerabstinens.

Dag 7 - En bild som jag aldrig lagt upp.

DET ÄR FANTASTISKT VÄDER I UMEÅ IDAG! Inte.

Jag såg ut som en snögumma när jag kom hem från jobbet för en stund sedan. Om du ändå fortfarande tvivlar på vädrets värdelöshet just idag kan du fråga bärgarfolket. De stod och kliade sig i huvudet och såg lagom imponerade ut. Perfekt att det dagen till ära hoppade upp ett bloggmotiv framför näsan på mig. Garanterat opublicerat. Åhh. Vi som skulle ha vår nu. Vi som skulle köpa utemöbler idag. Nåjå. Vi får helt enkelt coola ner oss några grader och fara och premiärbada en annan dag. Hur som haver är det ändå helg. LEDIG HELG. Vilken fest för själen. Och för oss. Hemgjord pizza. Inflyttningsfest (nej, jag har inte fått snurrvippen, det är inte våran denna gång). Imorgon vinner vi tredje matchen mot Djurgården och dricker skumpa till Melodifestivalen. Om det var någon som undrade.

Dag 6 - En bild på mig och en vän jag inte varit med på länge.

Jag har varken umgåtts med Maria eller Annika ordentligt på länge. Yran förra året med Annika är en klassiker och jag har legat många varv på raggen med Maria. Med mera, med mera, med mera! Bilden är tagen en höstmarknad en gnutta tillbaka i tiden. Och ja, jag är en full anka.

Dag 5 - En gammal bild på mig själv.

Till vänster har vi mig i första klass och till höger är jag mest en liten skit. Jag hade jättesjuttiotals-glasögon, hörapparat och en-och-en-halv kanintand. Men lika glad för det var jag men gladast var nog familjen när de skulle välja bild till studentplakatet. De var tvungen att ta bita-i-läppen-söt-bilden också för att kompensera. Och jag älskade den där svarta spandextröjan med silverstjärnor på. Det var en sorg att växa ur den.

16 år och oförstörd.

Dag 4 - En bild på en konstig tid i mitt liv.

Konstig och konstig. Äsch. Ett tag var jag ganska korthårig.

En gång provade jag att vara blond.

Dag 3 - En bild på någon i min familj.

Min rättvisegen sparkar mig på revbenen så jag kan som vanligt inte välja en. Här kommer bilder på mina syskonbarn som jag saknar något förskräckligt.

Aina:

Dennis:

Ronja:

Working class hero.

Nu har jag landat. Som alltid när jag jobbat helg tror jag att jag missat allt och alla och ska ta tag i allt på en gång. Jag börjar med att plocka i klädhögen i sovrummet som jag lämnat efter mig under veckan när jag låtsats vara stressad och skyllt på jobb och skola för att kunna kasta kläder på golvet, som om jag hade skitbråttom till något skitviktigt, när jag egentligen bara vill och ska slänga mig i soffan. Samtidigt som jag diskade undan i köket. Anywho. Sedan skulle jag bli fit igen. Beach 2011. Men var ändå lite för lat för att gå till IKSU så jag tog världens längsta promenad i solen. Köpte äpplen och spontaninhandlade en liten krokig blomma. Lite trasig och knasig. Mammakänslorna vaknade till liv och jag gav den ett hem. Efter det har jag sorterat papper, bäddat rent i sängen och tagit århundrades längsta dusch (förlåt mig världen. igen.) Nu har jag totalt söndersmoschlat mig och middagskycklingen står i ugnen. Så. Nu kan det bli måndag. I'm ready. Bring it.

Dag 2 - En bild på någon jag älskar.

Du gör min dag alla dagarna. Älskar dig Alejandro.

Dag 1 - En bild på en person jag umgås ofta med.

Soffipropp umgås jag mycket med. Men fortfarande alldeles för lite.

En bild säger mer än tusen ord.

Dag 1: En bild på en person du umgås ofta med.
Dag 2: En bild på någon du älskar
Dag 3: En bild på någon i din familj
Dag 4: En bild på en konstig tid i ditt liv
Dag 5: En gammal bild på dig själv
Dag 6: En bild på du och en vän du inte varit med på länge
Dag 7: En bild som du aldrig lagt upp
Dag 8: En person som du saknar
Dag 9: Någon i din släkt
Dag 10: Någon du tycker är väldigt snäll
Dag 11: En person du kan berätta allt för
Dag 12: En bild på piercing eller tatuering
Dag 13: Du och någon klasskompis
Dag 14: En bild som påminner dig om gamla tider
Dag 15: En person som du vill vara med
Dag 16: En bild på dig själv
Dag 17: En ovanlig bild
Dag 18: En bild på din fritid
Dag 19: En person som är snygg
Dag 20: En bild på dina närmaste
Dag 21: En person som alltid ställer upp för dig
Dag 22: En bild på en tid du saknar
Dag 23: En bild från i sommras
Dag 24: En bild som gör dig glad
Dag 25: En person som alltid gör dig glad
Dag 26: Någon/några du alltid har roligt med
Dag 27: En bild som du alltid skrattar åt
Dag 28: En tokig bild
Dag 29: Den nyaste bilden på dig själv
Dag 30: Någon du aldrig kommer släppa taget om

Jag gjorde skrivandet. Nu gör jag bildandet. En dag kanske jag lyckas kombinera de två utan någon konstig lista. Idag har jag solen i ögonen. By the way.

Life is like a box of chocolates, you never know what you're gonna get.

Jag såg Forrest Gump igår för första gången. Sist av alla. Jag vet. Men fy baske mig vad bra den var. Jag grät som ett barn som blivit kvarglömt på ett torg i valfri halvstor stad. Den var så fin. Förlåt mig, ÄR fin. Jag känner så mycket. Åt alla håll och kanter. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag stannar nog just här. I vårt superfina hem med vår nya soffa. Världens finaste soffa. Var sak på sin plats. Det har blivit så tradigt med jobb och skola, jobb och skola och motvind från systemet. Ska jobba hela helgen. Därav bitterheten. Som låter värre än vad den är (jag fick en riktigt bra lön förra månaden). Jag har dessutom världens bästa jobb nästan jämt. Sedan ska vi inte tala om myndigheter som inte förstår eller hjälper till och skräp-politik. Smärta som inte är min men som är så närvarande. Jag äter nästan alltid frukost själv. Det kanske inte är så himla särskilt. Men det är verklighet för mig. Den ensammaste stunden på dagen. Jag vill ha en dag i en disneyfilm. När man kan hela med håret och en liten sång. Happily ever after. Det här är ingen rosa hubba-bubba blogg. Man är inte den starkaste stjärnan på himlen jämt. Jag är trött. Ack så lycklig. Men trött. Jag behöver vår och sol. Påhitt som bryter av. Jag ska skapa mig äventyr. Och dette ska bli den beste someren i hele vores liv. Först tar jag sovmorgon.

"I may not be a smart man. But I know what love is."
Prosit. Jag menar bless you. Och Heja Luleå.

Det är en upplevelse att gå på bio med dig. Särskilt under kärleksscenerna när dina ögon skiner som eldklot och du stoppar popcorn i näsan.

Nu är det dags igen. Gröt och allvar. Motivationen har infunnit sig. Idag ska vi på ICA Maxi och handla mat för hela min lön. Inte godis eller chips. Bara en massa massa god och nyttig mat. Det blir super duper. Jag ska prova på Zumba, bli spinningproffs och återuppta morgonpromenader. Ja. För den som missat det. Jag är en periodare. Allt eller inget. Nu eller aldrig. Äppel päppel, piron päron.

Se inte Black Swan förresten. Eller gör det om ni vill. Men säg inte att jag inte varnat er. Jag fattade ingenting och blev lite trasig i själen. Tvingade Alexander att fixa Skönheten och Odjuret och Pocahontas så man kan återfå livslusten. The King's Speech kan ni se. Den var bra.

You think the only people who are people
Are the people who look and think like you
But if you walk the footsteps of a stranger
You'll learn things you never knew you never knew