Städpatrullen!

Har lite jobb att utföra. Fy tusan. All livsglädje och motivation försvann rakt genom golvet och vidare när jag vandrade in genom dörren. Grejer överallt. Sopor i sophinken. En mjölk från Oktober i kylen. Seminarium imorgon. Jag har förträngt allt vad skola heter och kommer hem till kaos. Nä, det här passerade kaos för några ljusår sedan. Ja, ni förstår. Resan ner skramlade vi Jetta och bad till diverse bil- eller icke bilgudar att skranglet skulle hålla ihop. Radion fungerade ibland. Och då dåligt. Så vi hann diskutera, bli sams och sjunga för varann på vägen. Dessutom hörde vi genom knastret något om JokkmokksJokke i Amerikat. Han tyckte det fanns mycket gulligullor där. Jo jag tackar jag. Min spontana gissning är att radion råkade snubbla över P4 en sväng. Där pratar de övertydligt och ganska långsamt med dova mansröster. För att få jobb på P3 måste du prata snabbare och gärna ha ett talfel, typ läspa, vara skåning eller mumintroll. Åja, nu har jag då torkat ur och fått in alla kläder i garderoben och svärföräldrarna har sanerat kylen och frostat ur frysen. De är superstädpatrullen. Guld. Snart kan vi leva här. När svärisarna (och vi) har gjort sitt. Och innan jag är färdig ska det baske mig bli ett hem också. Under tiden ska jag klara skolan med glans. Allt faller på plats.

Först ska vi spöa MODO. Dag 1 i mitt nyttiga liv rullar vidare. Destination unknown.

Gråter en liten tår inombords för alla jag lämnade bakom mig när jag lämnade byn. Speciellt att jag inte hann säga hejdå till barnen. Och hunden. Men vi ses alla snart igen. Det jag veta i mitt hjärta.