Right now I'm just delighted to be alive and to have had a nice long bath.

Jag har romantiserat det här med bad alldeles för hårt alldeles för länge nu. Enda sedan jag flyttade in i den här lägenheten har jag haft små planer på att ta ett bad varje dag. Men det har aldrig blivit av. Så idag när jag varit och tränat, pojkarna hjälpts åt att dammsuga hela huset och Alexander slocknat på soffan efter middagen kände jag att det var dags! För det första tar det flera hundra år att fylla upp ett badkar med tusen grader varmt vatten (förlåt världen). Sedan tar det ytterligare någon månad innan man gymnastiserat sig ner i denna lavapöl. Väl nere tänkte jag att det kunde vara trevligt att läsa det senaste numret av Rocky. Ja, vart hade jag den nu då. Jo, på andra sidan rummet. Jag gymnastiserar mig upp, kastar mig över badrummet (för att inte blöta ner något, vilket slutar med att jag blöter ner precis allt ännu lite mer än nödvändigt) och torkar av händerna på badrumsmattan för att rädda stackars Rocky-tidningen. Nästa steg blir då att ta sig ner i badet utan att använda händerna. Aaah. Nere. Bad. Mys. Efter två meningar stiger vattenångan en åt huvudet och man börjar yra. Då kommer jag på den fantastiska idén att det skulle vara classy att raka benen i badet. Jag hade någon bild av att det skulle vara smidigt och snyggt på något vis. Stort misstag. Ännu mer gymnastiserande, men denna gång med en rakhyvel och lödder överallt. Kan inte ha sett det minsta glamoröst ut. Till slut var det bara att inse att jag bara var en svettig idiot i ett badkar. Med håriga ben.