Det här har jag ju redan täckt av. Då skrev jag det ju mycket bättre än vad jag kommer göra nu. Nåja. Jag försöker väl. Jag älskade skolan innan jag fick börja i den. Teckenspråket och min storasyster gjorde att jag kunde läsa innan jag började skolan. Läxor var det bästa jag visste och vår lärare fick sätta stoppsidor i matteböcker och liknande för att jag inte skulle räkna ut dem själv hemma. Men i åttan någonstans upptäckte jag andra delar av livet och skaffade min första pojkvän. Då lugnade det ned sig. Men jag tyckte fortfarande om skolan och att lära mig. Det gör jag fortfarande.
Min ambition är ett lyckligt, händelserikt, glatt liv. Med ett jobb jag trivs med.
Det är klart jag vill lyckas med det jag tar mig för. Det är väl därför det ofta har gått. Både i skolan, på jobbet, på dansgolvet, hemma och här och där. Ibland skulle jag vilja sätta lite för höga mål, för att se hur långt jag kan komma.
Nu tar jag en promenad med min vän solen och lite bra musik. Nananananana.
2 kommentarer:
Ja du pluggar ju knappt nåt nuförtiden o så har du ju bara resten kvar hehe men kämpa på syrran/markus
Tack brorsan! You're the bezzt.
Skicka en kommentar