Kom på att inatt är det exakt två år sedan jag ringde dig första gången. Jag var inte helt nykter där jag gick i snön efter en rolig men märklig kväll. Jag var inte riktigt klädd för kylan och du var sminkad som en dödskalle. Och när du svarade pratade vi några ord om ingenting, sedan sa jag: "Kan jag få prata med Alexander", "Men det är ju jag", sa du. Och det var du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar