torsdag 23 oktober 2008

Sånt är livet, och om man tappar armarna så har man en väst!

Ska ned till mattisborgen i mattisskogen och ta hand om vovven och huset. Mor och far är nere och gör västervik osäkert. Det lär ju gå käpprätt åt skogsdungen när de ska bo i en etta med Annelie och John. John och min mor kan verkligen konsten att irritera varandra. John behöver bara tänka att han ska säga något om mammas rökning så är det tredje världskriget i full gång. Så ofantligt roligt. På det viset är jag förskräckligt glad att jag befinner mig sisådär 140 mil bort. Det är bara roligt på avstånd.

MEN, det innebär att jag ska bo själv med världens fegaste jycke i ett stort hus i självaste Mordorskogarna. Ser då ut så i mörkret iaf. Jag har ett stort dilemma i vem jag ska tvinga vara där med mig. Imorgon kommer ju nina och hon är ju självskriven såklart. Men inatt lär jag ju sova i hundkorgen och hacka tänder (dom har väldigt kallt i mattis också). Jag har nog gått och blivit en riktig storstadsjänta av att bo i Jmk. :P

Jag visste inte att man kunde ha så roligt vid datorn. Grottgrävartävling nästa! ;)

Imorgon blir det varmvattenhävning.

Jag måste bara få hälsa till mina gladaste vänner. Jannepojken och Mangan, dom hänger verkligen aldrig läpp. FaNtAsTiSkT vilken inspiration ni är till oss mörka moln.

Inga kommentarer: