Jag känner att jag börjar tuffa på mig ganska bra, och bli ganska bra på att rycka upp mig själv. Jag kan falla ner ganska djupt i mina grubblerier o lite deppighet ibland. Men det går faktiskt över oförskämt fort. Omänskligt fort. Det är ju helt underbart. Och då blir jag peppad och normal igen. Jag hoppas på att keep up the good work. Jag håller på att lära mig att skaka av mig saker som är onödiga att fånga upp. Förstå att jag inte kan påverka allt o alla. Och att det är fullständigt omöjligt att vara omtyckt av alla också.
Min bästa tantvän sa mig:
- Vad ska du göra när du lessnat på det här.
- Jaaa, jag vet inte riktigt.
- Aja, du behöver inte fundera på det. Det är redan bestämt o det blir alldeles säkert bäst hur som helst.
Nu ska jag förutom detta svammel även vara sentimental som under en flummig vinfylla och berätta att jag har några fina vänner som lyssnar på mitt dravvel. Det är greejjt.
Vad jag just skrivit egentligen förstår jag nog inte ens själv. Det ni behöver veta är att läget är under kontroll. : ) haha.
Nu ska jag packa färdigt så drar jag till luleå och går på bio o svammlar med en vän. Sen far jag till syster yster o john-john o sen far jag till en tokig danstjej o hittar på tokigheter. Det blir nog bäst hur som helst.
That you sometimes do foolish things does not make you a fool.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar