tisdag 7 oktober 2008

Det var en gång...


Vilket sjukt infall jag fick när jag satt och gjorde ingenting. Tanken slog mig att man skulle börja blogga. Skriva en massa dravvel som någon kanske läser när man sitter som en nojjig plupp och bläddrar runt på internet. Det återstår att se hur länge jag tycker att det är spännande. Haha! Och hur lång tid det tar innan jag bedömmer ut mig själv att jag inte har något givande att skriva. Men jag tycker personligen att jag är i en mkt utvecklande fas. Eller åtminstone en fas iaf.

Detta sjuka infall har nog iaf absolut inte att göra med att jag råkade blada förbi Oprah Winfrey på tvn när jag stapplade ut ur duschen och försökte hitta ännu en anledning till att inte diska. Jag blev självklart helt uppslukad och sentimental av intervjuerna med folk som hade förlorat nära och kära som berättade om hur viktigt det var att leva varje dag som att det var den sista och berätta för alla man älskar hur mkt man älskar dom och uppskatta allt man har och så vidare.
Hur som helst satte mig i bilen på väg till jobbet och lyssnade på ramones "the KKK took my baby away" och sen var det bortblåst.
Men en liten strimma kärlek sänder jag ändå ut till världen. Tänkte jag.

Inga kommentarer: