You are my sunshine

Mina solstrålar. Ni som tänker" ska man ta åt sig". Gör det. Jag har många solstrålar.

Vi nådde kulmen av beslutsångest igår jag, Nina och Karin. Det var en enorm härva av chafförer hit, fara dit eller hit, eller inte, och vilken dag och hur o.s.v. Det var gode tungt faktiskt. Jag och Karin mådde illa över tanken på Boden och Nina mådde illa över tanken på Gällivare. Så vi satt och valde mellan pest och kolera. Då valde vi en liten influensa hemma i Jmkt istället. Jag tror det blir grymt. Fulla och odrägliga ska vi vara.

Min bil har blivit arg på mig. Den låter som en gammal folkracebil. Jag blev svinrädd att det skulle vara något allvarligt så jag ringde pappa helt nervös.
- Det är nog något fel på min bil.
- Jaa, jag vet jag hörde det. Avgasröret har nog gått av.
Det kunde han väl som ha berättat hade jag sluppit att gå igenom alla möjliga scenarion i mitt huvud. Jag var helt övertygad om att motorn skulle explodera eller något. Dödsångest har jag haft. Nåja nu har jag lämnat av den på bilkyrkogården i mattis där den ska få övervintra. Så nu är jag promenadtjej.

I veckan har jag ätit våfflor, fikat på city, ätit, sett skräckfilmer och åkt bil typ. Sovit en del också såklart. Och alltihop med Knatte, Fnatte och Tjatte. Vilka stjärnor.

Och det är alltså heeelt sant alltså!

Havets drottning.

Deppigt jobb jag hade idag, men gode soft. Varken jag eller min kollega ville vara där. Men det värsta var att det ville inte gamlingarna heller. Och detta var dagverksamheten. Dagis för gamla. Det är ju meningen att dom ska tycka att det är jätteroligt. En gubbe satt o sonerade ut.
- Jag vill heeeeem. Jag vill heeem.
Och efter lunch så gick han helt enkelt hem.
Resten satt konstant och tittade på klockan. Så hörde jag hur en mumlade.
- Ååhhh vad tiden går sakta här.
Muntert. Och där sprang vi runt o försökte tvinga dom att måla stenar och spela spel. Dom blev glada när vi slog igång en film för då kunde dom halvsova i soffan. Jag spelade memory med två mkt dementa herrar. Det var först efteråt jag upptäckte att det måste vara typ den värsta formen av mobbing. Däremot fick jag en djupt deprimerad gubbe att skratta och le flera gånger idag. Det räddade min dag. Sen om han skrattade med mig eller åt mig är en annan femma. Jag tyckte det var bra ändå.

"När man har roligt så är det skojjigt för då har man trevligt".
Punkt och pricka.

Självdestruktivt.

Nu är jag helt kvaddad, Psyket nästa! Såg just REC. Se den bara om ni hatar er själva och aldrig mer vill känna er trygga i ett hyreshus. Oooh. Att jag gör så mot mig själv. Nu ska jag gå och lägga mig o vrida mig i sängen och försöka att inte lyssna efter misstänksamma ljud. Sen får vi hoppas att jag inte klubbar ned nån tant på jobbet imorn. Ja, hujjedamig. Vilket barn han är. Ingen annan tänkas kan.

Jag är arg på alla snorungar som har lov. Snurrar runt på gatorna alldeles uppkäftigt.
Någonstans längst innerst inne lyser ett ljus. Där är jag glad. Hehe.
Kramers

Alea iacta est

Fredagen var en vanlig Fredagkväll på Operat. Jag, Sofie, Nina, Arvid och Karin träffades och drackt hos mig. Jocke, Ante och Anja gjorde oss äran att dyka upp en sväng. Ante kraschade min dator, sen lagade han den igen. Så vi är fortfarande vänner. Ingen skadad sked där inte. Karin hade med sig tequila. Det säger väl allt.

Sedan gick vi ut. Jocke var en stjärna på is. Sen låg han på backen o skrek - Lyft uuupp miiiig!. Jag och Arvid tog vårat ansvar och samlade våra krafter och kastade upp honom högt i luften. Jag tror inte han har hämtat sig ännu. Han måste ju ha trott att vi var svaga. Mycket tokigt.

Sedan var jag som vanligt eeextremt fyndig. Denna gång när vi skulle betala in oss på Operat.
- 100 kr.
- Okej! (Jag ger honom en hundring) Får jag en femtilapp tillbaka då? (Säger jag utan att jag fattar det själv)
- Nä, men du kan få en tjuga.
(Stolt som en tupp tar jag emot denna tjuga, fattig som jag är tills jag fått lön på måndag. Imponeras över hur charmig jag måste vara) :P

Det var mycket folk på Opera. Men förvänta er inte att jag ska redogöra för vilka som var där. Det vet jag inte.

Igår dog vi. Jag, Nina och Arvid var nere i Mattis o svammlade o drackt lite viin. Sedan skrämde vi upp varandra när vi stod ute på bron och tittade på när Nina sög en pinne upp i rök.
- Det är riktigt mörkt här.
- Jaaa, man känner sig iakttagen.
- Det här är ju ett perfekt upplägg för en dålig skräckfilm. Tre ungdomar ute i ett hus i skogen och dricker o skämtar om att det är ett perfekt upplägg för en dålig skräckis.
- Tänk om Arvid går ut i skogen och pissar och så efter ett tag så börjar vi "Hmm, har inte Arvid varit borta länge nu?". "Det är nog bäst vi går o letar".
- Och sen måste vi dela på oss och gå åt varsitt håll som alla superkorkade människor gör i läskiga filmer.
- Sen visar det sig att jag är mördaren. (Säger Arvid med världens läskigaste blick).
Sen var det inte roligt längre. Bara läskigt. Så då gick vi in o såg en skräckis. Fast jag hade hellre sett en tecknad barnfilm.
Nu är jag heeelt förstörd.

Idag har jag storstädat min lägenhet så nu kan ni komma och hälsa på. Jag flyttar hem igen ikväll. Jag är mycket sugen att fara till Umeå till helgen. Men jag har beslutsångest som vanligt.

Jag har en bula bakom höger öra.

Hold on to your dreams my friends.

Scatman-nett!

Where did you come from scatman- nett?
Vi är hos dig och vi har det fett! Hahaha

Fuck off and die, du är för vacker för oss så vi drar på opera nu!
// Holmbom klanen

Sånt är livet, och om man tappar armarna så har man en väst!

Ska ned till mattisborgen i mattisskogen och ta hand om vovven och huset. Mor och far är nere och gör västervik osäkert. Det lär ju gå käpprätt åt skogsdungen när de ska bo i en etta med Annelie och John. John och min mor kan verkligen konsten att irritera varandra. John behöver bara tänka att han ska säga något om mammas rökning så är det tredje världskriget i full gång. Så ofantligt roligt. På det viset är jag förskräckligt glad att jag befinner mig sisådär 140 mil bort. Det är bara roligt på avstånd.

MEN, det innebär att jag ska bo själv med världens fegaste jycke i ett stort hus i självaste Mordorskogarna. Ser då ut så i mörkret iaf. Jag har ett stort dilemma i vem jag ska tvinga vara där med mig. Imorgon kommer ju nina och hon är ju självskriven såklart. Men inatt lär jag ju sova i hundkorgen och hacka tänder (dom har väldigt kallt i mattis också). Jag har nog gått och blivit en riktig storstadsjänta av att bo i Jmk. :P

Jag visste inte att man kunde ha så roligt vid datorn. Grottgrävartävling nästa! ;)

Imorgon blir det varmvattenhävning.

Jag måste bara få hälsa till mina gladaste vänner. Jannepojken och Mangan, dom hänger verkligen aldrig läpp. FaNtAsTiSkT vilken inspiration ni är till oss mörka moln.

Krakel Spektakel

Dom sjöng gällivarevisan för mig tanterna när vi pratade om alla helgona i gve. En annan berättade att anledningen till att jag är uppe hela nätterna är mina synder. Så nu vet jag det. Tur att jag sov som en stock inatt då. My concious is clean.

Dänkte på lördag skulle fara in till Gällivaara på Karakatorg
Tär pjuta tricka prännvinslaskagott som satan paska voj, voj
Te vara rolika livenpara lagsmål och niven
åka pålisstasonen
vara jävlika fasonen
Ligga inne halva natten
leva limpa och vatten
komma ut morgonröken
säja nappast sen ajöken
Men dänkte perkele anamma
kanse vara samma åka Visskafoss
tär sänner till en gammal licka
som jak prutar licka, förståss
Te pruka pli ganska sällan
fara hälsa på fjällan
kanse få lite mellan
para inte fastna fällan
Te e klart man riskera
ingenting reflekter
pliva kanse nåt mera
måste kå å operera
Men nu ja luta erotiken
öppna pritfabriken sälja Akvavit
å komma lansviskalen nära
fråka om ja pära priten
Te vara jävlika token
pliva prankad av snoken
traga satan åt skogen
å åka Luleå-kroken
Sitta inne halva året
pliva krå uti håren
nappast röra på tåren
å komma bakas först på våren

When your sparkle evades your soul

Do all that I can to heal you inside.

Idag till frunch gjorde jag min superdupernyttiga extremgröt som jag åt back in the days när jag var ung och vältränad. Havregryn, rågflingor, solroskärnor, linfrö, allt sånt kollijox som folk tror ska vara grymt för kropp och själ. Det känns sådär. Kladdig gegga i munnen. Ingen hit för själen iaf.

Idag ska jag jobba på dagverksamheten. Det innebär att jag ska vara med de piggaste, gladaste och roligaste gamlingarna och fika i några timmar. En mycket positiv gruppterapi eller skvallerklubben har årsmöte. Kanske både och.

Jag har kalla händer men varmt hjärta. Sa en tant igår. Det värmde mitt hjärta.

Puss åt folket!

Om man är positiv som faan så går allting bra

*- Det är så mkt sexism i dagens samhälle.

- Jaa, jag har märkt det i mitt eget liv.

*- Om man är missnöjd med något i sitt eget liv är det ju bara upp till en själv att ändra inställning till det.

- Fan vad du är djup och fånig då.

*- Mäh, fan vad taskigt!

- Om du har problem med att jag mobbar dig får du byta inställning. Det är ju upp till dig själv hur du ser det.

Will you die alive?

Idag har jag gråtit en skvätt inombords. Fyra av mina favoritmänniskor på denna planet kallad tellus åkte iväg till andra sidan tellus. Kommer bli lite tomt. Men jag ska ta hand om Jokkmokk så gott jag kan. Och jaa, bara för att ni tjatat som fan så ska jag kolla vad som händer på opera varje fredag.. :P hihi. Lycka till Mickan o Daniel med 10000 meters klubben. Jag hejjar på er. Och Maria och Simon får det säkert mysigt med handkrämen och lektyren som Jonas var gullig att ge er under tiden. Hehe. Jag kommer sakna er och gör inget som inte jag skulle ha gjort. Så är jag övertygad om att det blir en bra resa för alla inblandade. Ofrivilligt och frivilligt. Och gaaalet.

Förbannelse över folket. Jag glömde ngt jätteviktigt i lördags. Det var ju hörselskadades dag! Min dag! Enda dagen på hela året då jag får fira att jag är handikappad. Man får vara speciell på sitt dåliga sätt på ett bra sätt. Nefan. Jag ska ha min egen hörselskadade dag då alla ska få komma och hylla att jag måste ha hörapparat o säga va tiotusen gånger och missa allt viktigt som sägs i stora grupper med mera med mera. Lite alkohol och några synskadade så har vi en helkväll.

Niiiiin kommer på fredag. Jieeey. Hon är schnygg inuti och utanpå och runt ikring. Arvad Sandinius kommer också. Jieeey igen. Dom är brao.

Nu ska jag snart rasta elmo lite. Once är nog det bästa han gjort i sitt mörka moln liv. Grymt. : ) Ville bara säga det till världen. Eller de som jag tvingar läsa min blogg ibland så jag har en anledning att skriva. HOHO.

Det händer tråkiga saker i Jmk också. Vill skicka en tanke till familjen Wikström.

Kärlek åt folket.

Tack svarta molnet

Jag fixade klockan. Man skulle tydligen ändra tidszon. : )
Tokigt.

It don't mean a thing if it aint got that swing!

Jag har blivit frälst i helgen. Yeah! Lindy och swingfrälst. Mikaela, Maja och Oskar har gjort ett bra jobb i sitt försök att förvandla mig till lindybrud. Har varit på två socialdanskvällar och twistat loss. Det var sköjj.
Jag har ätit sushi för första gången i mitt liv.
Jag gick runt flera timmar på stan o bara tittade för att jag inte har några pengar. Ändå har jag lyckats göra mig nästan pank. Skräll! Jag gillar sthlm mer än vad jag trodde och vill erkänna för mig själv faktiskt.

Har som vanligt sovit trångt och alldeles för lite.

AAaatjoo! Prosit! Hellsten.. eller.. jag menar tack.
Tack o hej leverpastej. See you on wednesday. Fooor suuuuree!
haha. I just love 'em crazy dancers.
Kolla in dessa snygga människor:
http://www.youtube.com/watch?v=YCIJKmtavS0

Skön låt:
http://www.youtube.com/watch?v=iFitnIZOj_8&feature=related

'Jag vill ha det som du, fast jag vet att du tänker likadant ibland och vill ha det som jag. Ja, det var inte bättre förr, men det ska bli bättre framöver. Å jag försöker å hålla mig vid ytan allt jag kan, fast topparna är högre nu å dalarna är djupare sen elden försvann, som du vet? Man får välja själv och ta saker som de är, är det jobbigt att tiden går å man blir äldre, eller kul att vara med? Det är så lätt att gå på det är så svårt att stanna upp å gå tillbaka igen, som ni vet! Drömmarna och vindarna hjälps åt'

Här har du ditt liv:
http://www.youtube.com/watch?v=MZZmWDnTOTM

Nu har jag saker att ta tag i.

Nu är jag hemma!

Världen är gaaaaalen

Upptäckte just att klockan på min blogg är heeelt bananas! Om ngn vet hur bubblarns jag ändrar det är ni välkomna att höra av er.

Godnatt kl. 23.30

Världen är orättvis

Så enkelt är det bara. Detta har konstaterats flera gånger utav många människor. : ) Som tur är får man vara på både vinnarens och förlorarens sida om vartannat.
Nu är jag gode mörkhårig, men jag tror det blir bra. Inse vilken brottningsmatch hårfärgningen var. Till och med john blev inblandad fast han gjorde allt han kunde för att få slippa. Han mumlade ngt om självmord tror jag. Vi lyckades i princip måla om hela badrummet samt oss själva också. John var mäkta imponerad och sa att han gärna ville vara med nästa gång vi fick en sådan här lyyyysande idé. Eller...... Kanske inte.
Skojja inte vad jag har bloggat loss idag. Och inte har man fått en endaste liten miniplutt kommentar. Jag är mycket besviken!

Ciitaaat!
A - Vad bra! Då vet jag ju vart den är när jag börjar leta den.
J - Förstör det inte charmen av att leta om du redan vet vart det du letar är?

Imorn drar jag till estockholmo och gör storstaden osäker.

Nu slog min lilla (förlåt mig stora) syster lilltån mellantån och många tår. Så jag måste sticka till undsättning. Precis som en riktig superhjälte gör. Så världen blir lite mindre orättvis för mindre lottade människor.

Open mind for a different view

Snart ska vi äta lasagne! Fan vad gott!
Sen ska jag färga håret. Jag ska bli en ny människa. :)
Sen är världen öppen för mina fötter.
Tjohoooo.

I tell something to you

Nu har jag befunnit mig i denna fantastiska stad som kallas västervik och i min systers och johns sällskap i ungefär 17 timmar och jag vill bara meddela att alla lever och har alla kroppsdelar kvar än så länge. Lägenheten var något mer välstädad innan jag kom men det är en bagatell i de stora sammanhangen. Däremot har jag upptäckt att de har förfallit när inte jag är tillräckligt nära för att vara ett dåligt inflytande. Dom har blivit helt torra och snåla och i närmsta laget pensionärer. Haha! Jag tänkte jag mjukstartar och föreslog i min försynthet att vi skulle hyra en film. Bestörta hävdade dom att john ska jobba imorn och behöver sova. What?! Klockan var det helt förfärliga klockslaget 21 på kvällen. När jag då muttrade som en tjurig treåring att dom har blivit förskräckligt tråkiga så kontrar min syster med att "vi har alltid varit såhär, om något måste ju du ha blivit roligare". Jag tänker ta det som en komplimang och gå vidare med mitt liv.

Igår när jag checkade in på planet kom det upp en förfrågan om jag ville byta plats. Jag fattar inte varför jag brydde mig för jag reste ju själv så spela roll vart jag sitter. Men som alltid vill jag mixtra med mitt öde om jag får chansen så jag tänkte visst och så valde jag en ensam liten plats mot ett fönster. Där kan jag sitta i lugn och ro och filosofera eller sova en stund tänkte jag naivt.
Självklart så satt det då framför, bakom och brevid mig dom elakaste i thailändska maffian. Jag lovar! Alla hade skinnjacka eller kavaj och solglasögon och stora klockor o guldkedjor. Riktigt klyschigt. Det värsta var att snubben brevid mig plockade fram någon skum anteckningsbok som han satt o läste med solglasögonen på (!?). Låtsasläste han eller vad? Dom var stora och farliga och jag är säker på att dom planerade att göra något skumt med mig. Heltokigt.

Sedan mötte jag Carin da Silva på Arlanda. En helt ointressant händelse egentligen, men jag känner många killar som hade velat ha hennes telefonnr. Jag tog det inte.

Solen skiner!
Ciao

kryptisk rappakalja.

Jag känner att jag börjar tuffa på mig ganska bra, och bli ganska bra på att rycka upp mig själv. Jag kan falla ner ganska djupt i mina grubblerier o lite deppighet ibland. Men det går faktiskt över oförskämt fort. Omänskligt fort. Det är ju helt underbart. Och då blir jag peppad och normal igen. Jag hoppas på att keep up the good work. Jag håller på att lära mig att skaka av mig saker som är onödiga att fånga upp. Förstå att jag inte kan påverka allt o alla. Och att det är fullständigt omöjligt att vara omtyckt av alla också.

Min bästa tantvän sa mig:
- Vad ska du göra när du lessnat på det här.
- Jaaa, jag vet inte riktigt.
- Aja, du behöver inte fundera på det. Det är redan bestämt o det blir alldeles säkert bäst hur som helst.

Nu ska jag förutom detta svammel även vara sentimental som under en flummig vinfylla och berätta att jag har några fina vänner som lyssnar på mitt dravvel. Det är greejjt.

Vad jag just skrivit egentligen förstår jag nog inte ens själv. Det ni behöver veta är att läget är under kontroll. : ) haha.

Nu ska jag packa färdigt så drar jag till luleå och går på bio o svammlar med en vän. Sen far jag till syster yster o john-john o sen far jag till en tokig danstjej o hittar på tokigheter. Det blir nog bäst hur som helst.

That you sometimes do foolish things does not make you a fool.

Jag har fått vittring på livet

I helgen har jag gjort många saker av mer eller mindre stor betydelse. Utan inbördes ordning:

-fått nya vänner på facebook :P (hahahaha!)
-fått nya vänner i den så kallade verkligheten
-hälsat på mitt ex's mamma som gav mig köttfärs
-skickat och mottatgit underliga sms
-umgåtts med min norska vän
-sjungit i bilen på jobbet
-sovit för lite (som vanligt)
-hälsat på magnus mamma som prackade på mig en film som tydligen ska vara helt värdelös (hon menade nog väl)
-pratat i telefon
-varit social
-saknat folk
-ätit i mattis med kära mor och far
-trasslat till det för mig
-trasslat upp det igen
-arbetsjobbat
-************

Sen har jag kanske gjort annat som är roligare men som jag inte kommer på när det behövs för då är jag lite småtrög. Eller smygdement ;)

Den här är till dig sis, när du sitter o har hemlängtan ;) <3
http://www.youtube.com/watch?v=jejH5kWZEvw&feature=related
Jag ber om ursäkt för fjanten som spelar o sjunger, men jag hittade ingen bättre version av låten :P


"Var ska vi sova inatt?"

My head up in the clouds

Vilket nice jobb jag har ändå. :) Mina gamlingar ger mig så fina råd här på livets resa. Riktigt söta är dom. Jag tror att alla borde få ha en eller två dementa tanter eller gubbar som berättar för en hur man ska göra saker och ting. Dom har så skön inställning till allt. Ångest vet dom inte vad det är. Kan ju ha att göra med att deras hjärnor är lite mosiga, men iaf. Om vi alla vore sådär lagomt dementa så skulle vi leva i en skönare värld.

Fredagen var och ska förbli en dimma.

Nu tänker jag duscha på min lunch för er som är intresserade av att veta det.
Gonatt.

En heeelt vanlig fredag

Jag trodde verkligen att jag skulle vara hemma o ta det lugnt o bara gå o sova. Men jag föll för min osläckbara törst för socialt umgänge. Det var alldeles för många som skulle ut för att jag skulle klara av att sitta hemma själv. Och vem vill missa när fjälligan spelar på opera? Inte då jag och min förkylda näsa. Haha! Även fast jag ska jobba imorn. Sova är en värdslig sak som man kan göra någon annan gång. Typ aldrig.

Nu ska jag bara koppla på charmen så ska jag ge mig ut i dimman. Jag säger som min vän Homer:

- "Min son, när du deltar i ett sportevenemang handlar det inte om att vinna eller förlora... det handlar om hur full du blir."
- "Heh Heh Heh! Lisa! Vampyrer är bara påhittade, precis som älvor, troll och eskimåer."
- "Varför ska vi gå ut? Vi kommer ju att hamna här till slut ändå!"
- "Bara för att jag inte bryr mig behöver inte betyda att jag inte förstår."
- "Okej, Hjärna, nu hänger allt på dig."

Arbetsjobbet

Ikväll har jag arbetsjobbat. Idag var en bra kväll för jag behövde inte bryta mig in i ett enda medicinskåp eller bli misshandlad av världens minsta tant som i tisdags. I miin fantasii innebär detta självklart att jag prisas högt och får löneförhöjning. Eller åtminstone får mer jobb.

Sedan har jag blivit förkyld i näsan. Förut var jag förkyld i halsen. Men det gick över och så inbillade jag mig att jag var frisk och nu är jag förkyld i näsan istället. Ödets ironi. Jag tänker bota det med vatten och vilja. Yeah.

Myyyyspys

http://www.youtube.com/watch?v=ipr0VJgiCx0

We shall dance, we shall dance
The day we get a chance
To pay off all the violins of the ball
We shall dance, we shall dance
The day we get a chance
To get a dime to buy back our souls
We shall dance, we shall sing
My dear love, O my spring
My love good days will come
You'll see the corn will grow in spring
My spring time My spring time
We shall dance, we shall dance
The day we get a chance
To pay off all the violins of the ball
We shall dance, we shall stay
With the children at play
Lord I swear when the time comes, we'll pray
We shall dance, we shall sing my dear love, O my spring
My love you'll have a house
With roof and walls
Fire with coal
My soul, my soul
We shall dance, we shall dance
The day we get a chance
To pay off all the violins of the ball
We shall dance, we shall stay
With the children at play
Lord I swear when the time comes, we'll pray

Skönt Obrydd

Idag har jag varit skönt obrydd. Ju mer som gick åt helvete för mig och min vän desto större blev mitt flin och i slutändan satt jag o var oförskämt nöjd utan att veta varför. Dessutom gjorde jag av med en massa pengar på ikea utan att få minsta lilla ångest över saker jag inte skulle kunna göra. Pengar är verkligen en värdslig sak.

Men det bästa som hände idag var nog ändå att jag såg en uggla på riktigt nära håll. Jag gillar ugglor. Dom är schnygga. Och coola. Skönt Obrydda.

Det var en gång...

Vilket sjukt infall jag fick när jag satt och gjorde ingenting. Tanken slog mig att man skulle börja blogga. Skriva en massa dravvel som någon kanske läser när man sitter som en nojjig plupp och bläddrar runt på internet. Det återstår att se hur länge jag tycker att det är spännande. Haha! Och hur lång tid det tar innan jag bedömmer ut mig själv att jag inte har något givande att skriva. Men jag tycker personligen att jag är i en mkt utvecklande fas. Eller åtminstone en fas iaf.

Detta sjuka infall har nog iaf absolut inte att göra med att jag råkade blada förbi Oprah Winfrey på tvn när jag stapplade ut ur duschen och försökte hitta ännu en anledning till att inte diska. Jag blev självklart helt uppslukad och sentimental av intervjuerna med folk som hade förlorat nära och kära som berättade om hur viktigt det var att leva varje dag som att det var den sista och berätta för alla man älskar hur mkt man älskar dom och uppskatta allt man har och så vidare.
Hur som helst satte mig i bilen på väg till jobbet och lyssnade på ramones "the KKK took my baby away" och sen var det bortblåst.
Men en liten strimma kärlek sänder jag ändå ut till världen. Tänkte jag.