Grattis Loreen! Du vann över den norska versionen av
rumpvicknings-Saade och hen som sjöng Geeee-Häääst. Jag tänker
inte ens nämna den glittriga ögonbindeln. Alltså missförstå mig
rätt. Jag tyckte att hon var bäst. Jag tyckte hon var grym. Och jag
är världens största schlager-tönt. Jag älskar kalaset. Jag blir
så fruktansvärt lycklig av den varierat generellt låga kvalitén
på musik, ballongerna och att man samlas i soffan över generationer
och sågar och hyllar. Förra året satt jag med några vänner och
poänggav varje bidrag. I år har jag råkat dansa Euphoria-dansen på ICA. Så sågar jag jippot så sågar jag även
mig själv. Fullständigt.
Och let's face it. Vi är helt ickepatriotiska i vårt avlånga
svenska gamla fria land. Så det är väl fint att vi kan enas kring
något. Vår nationaldag är ju dessutom helt värdelös. Vi firar
Gustav Vasas kröning (no offense, men jag vet inte om det var en
trevlig snubbe ens) och påskrivandet av ett uråldrat papper. Eller
firar och firar. Nu när det blivit en röd dag så är det typ en
kollektiv städdag för svenska folket. Stora sommar-stöket. Och
kanske att någon äter sill. Och glass om det är fint väder. Vi
har ju nästan aldrig egentligen stått på oss som land. Vi har
varit lite "vi tycker som er" eller ”vi tycker inte
alls”, eller så har vi haft någon kung som fått kränkt ego och
så har vi gått bärsärk. Inte mycket att skryta med direkt. Så
våra enda chanser att enas som land är typ landslag i olika former,
eller Eurovision Song Contest. Och ärligt. Senaste åren har typ
damcurling-landslaget varit stabilast av landslagen. Så våra
största chanser är och har länge varit i platåskor och tajt
glitter-onepiece. Waterloo-style.
Och jag är inte alls bitter att hon går och vinner första året
på evigheter som jag inte ser finalen. Jag tänker inte alls ta det
personligt. Men tro inte att jag kommer till Globen och viftar med
någon flagga nästa år.
Heja Zlatan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar