Jag har skaffat en ny app till min telefon. Varning för reklam, den heter SleepTalk Recorder. Och den är döläskigt tokläskig. Min vän som introducerade mig till den här appen la fram det som något roligt. Hon har tydligen en kompis som pratar i sömnen och så kan man lyssna på det sen och det är KUL. Det lät ju KUL tyckte jag och smaskade igång den när jag grävt ner mig under mitt färgglada täcke i mitt trygga hem. Då hade jag glömt de små små detaljerna att jag sover själv och har sett en eller fjorton för många skräckfilmer med min skräckgalna bror. Så till frukosten i morse lyssnade jag på diverse oidentifierbara ljud. Olika intesiteter av prassel, stön, mummel, hummande och SKRATT. Jaha, vad fan hände där. Tänkte jag. Jag fick ju bara halva sanningen. När man har HÖRT vill man ju SE vad tusan de där ljuden ÄR. Och då börjar vi snacka filmkamera. Och då börjar vi snacka Paranormal Activity. Let's not go there.
"Tänk om man hör någon annan än sig själv." sa de i fikarummet. I will never ever use it again. Och nu blev det här den exakta motsatsen till reklam upptäckte jag nu. Men all publicitet ska ju vara bra publicitet. Har jag hört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar