Dödens förkylning. Tyck-synd-om-mig-snoran. Kroppen-säger-nej. Kalla det vad ni vill men min hjärna är full av snor. Jag har sällan varit så trög. Jag försöker säga något klokt men det som kommer ut är "blöööh". Och det som är så tråkigt att ligga hemma och ta det lugnt. Men idag ville jag faktiskt ligga utsräckt över soffan i min onepiece och se sju filmer (jag tänker mig två tecknade, tre romantiska komedier, en action och en musikal) och umgås med bara mig och mina snorpapper. Då råkar det vara den dag jag betalat 550 riksdaler för att lyssna på psykologi, prata om psykologi och äta middag med 500 psykologstudenter och dansa ut i natten. Det tog mig hela dagen att samla kraft att duscha och sminka mig. Dresskoden var "kavaj och klänning, men känn dig bekväm". I mina öron alltså ----------> onepiece och converse. Jag såg framför mig hur jag släntrade in i min gröna jättebäbispyjamas, sådär bakåtlutad och avslappnad, med nässprayen i ena fickan och snorpapperet i den andra, slängde mig ner i stolen vid platsen där de satt mitt namn, dängde ner glaset i bordet, och sa: "När kommer mat'n??!".
Självklart fegade jag ur fullständigt och klädde på mig någorlunda passande och gick dit och betedde mig hyfsat. Hanna lärde mig vilka bestick man skulle ta när och så vidare. Så nu kan jag. Nobelfesten nästa. Och då jävlar blir det mysdress! Och rebell som jag är ska jag äta förrätts-salladen med dessert-skeden.
Och det, mina vänner, är hur man startar en revolution.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar