Idag kan jag ha gjort en vardagshjälteinsats. Eller varit creepy meddler i andras katt-buisness. Man har som frihet att tolka he lite som man vill. Vuxen som jag är ibland och rastlös som jag alltid är så har jag varje dag på min praktikplats lusläst dagstidningen. Vilket översatt innebär att jag har suttit och bubblat inombords till Breivik-artiklar, läst rubriker, hockeyrelaterade grejer, konstiga grejer (artiklar med rubrik i stil med "Födde i 140" och "Hittade mask i socka"), Rocky, dödsannonser, kärleks-gifta sig-födelsedagsbarn-födda-sidorna (Folk döper sina barn till ytterst märkliga saker) och annonssidan (?!). Av någon anledning. Hur som haver. Jag har nu i väldigt, väldigt många dagar sett att någon letar efter Whiskas. Whiskas är en katt. Det lustiga är att en annons upp så är det någon som funnit en katt. Som är väldigt lik Whiskas. Detta upprepar sig alltså. I många dagar. Efter att hela Elevhälsan ledsnat på mina utrop varje morgon "De har inte hittat Whiskas??!!", "Hörrni, Whiskas!", "Hur långt tror ni en katt kan gå?" "Kolla, de HAR vita tassar båda två!" och så vidare ut i evigheten, så har vi nu slagit våra kloka huvuden ihop och skickat ett, ifall vi har fel, jävligt märkligt MMS till okänd människa i typ Storuman. I så fall förlåt.
Annars. Lev happily ever after with your little kissekatt.
Och om det är så att de i detta nu sitter och skrattar åt mig, och säger till varandra "HAHAHA, hur DUM tror hon att vi ÄR?! Klart vi kollat en annons upp. HAHA. Muppohead." Så fine. Jag bjuder på den. Här försöker man sprida lite kärlek.
To be continued.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar