Igår när jag skulle gå och lägga mig, efter att jag fyllt 23 och en halvtimme ungefär, så knakade min axel sönder. Det lät som när tusen kvistar bryts. Jag kände att det bär av utför nu. Ingemar Stenmark-style. I will never be this young never ever again.
Men. Jag kommer för evigt vara 19 i sinnet. Och aldrig någonsin tappa hoppet om bortsprungna katter. Det är ett löfte.
2 kommentarer:
Sen att Stenmark är en av de mest vältränade atleter (även idag, se bara på "Mästarnas Mästare" där han totalägde resterande av deltagarna) räknas inte?
Jodå. Hur grym han är är faktiskt det jag refererade till. Det var mera att skämt om att det gick fort när han åkte utför. Är inte glasklart vad jag menar alla gånger. :)
Skicka en kommentar