onsdag 11 april 2012

Last night I lay in bed looking up at the stars in the sky and I thought to myself, where the heck is the ceiling.

Igår köpte jag fyra BHar. Fyra BHar därför att jag tappat bort fem. Yes. En morgon var de bara borta. De fem bästa dessutom. Försvann. Spårlöst. Samtidigt. Om det inte finns någon märklig stalker/inbrottstjuv som snott dem så är de enda rimliga förklaringarna antingen att jag börjat äta BHar i sömnen eller att jag blivit dement av stress och har flyttat dem till något supersmart ställe. Det är bara det att jag inte råkar ha en gnutta till spår av minne vars det kan vara. Och varför? Varför (?!) kunde jag i så fall inte ha dem i BH-lådan med alla andra BHar? Trots att de andra BHarna är lite fulare och lite sämre så ska vi väl inte göra skillnad på BHar och BHar. Jag är faktiskt mot segregation. Eller åtminstone var jag det tills jag blev dement. Och jag har letat mig alldeles yr. Jag har hittat typ allt. Bland annat fem solglasögon som inte är mina. Nåja. Nu har jag i alla fall köpt mig fyra nya, fina, sköna BHar. Så då lär ju de andra dyka upp precis när som helst. För det är så livets ironi fungerar. Men jag har ju fått fem nya solglasögon på kuppen! Så länge ingen ägare ger sig till känna. ”Vilka fina solglasögon du har! Jag hade ett par såna, men jag vette tusan vart de har hamnat..” ”Eeeh, du kan få de här! Ja, nä, ta dem du! Jag har fler! Men du.. Fin BH förresten.... Jag hade en sån en gång..”

___________________________________________________________________

Och! Uppföljning på förra inlägget. Jag ska göra en lång historia kort: Jag har charmat (eller ja gnällt, men charmat lät bättre) mig ur en securitasavgift på tusen spänn och lekt hobbyelektriker i husets elcentral så jag nu har ljus på toaletten och kan laga mat. Hallelujah! Let there be light. Och nä. Securitasavgiften berodde inte på att jag bröt mig in i elcentralen i desperation och rumstrerade om som den galning jag är. Nä. Securitasavgiften berodde på att jag ringde efter hjälp. True story. Det är nämligen meningen att vi ska sköta all el själv. Till och med det stora rummet med blinkande lampor och tusen proppar. Som upplagt för grannkrig. När grannen spelar musik mitt i natten kan jag bara flytta runt lite i proppskåpet. Aaah, tystnad. Grannen som lämnar sopor utanför dörren så att trappuppgången alltid luktar soprum och kräk. Flytteliflytt så kan denne någon inte längre laga mat. Problemlösning på hög nivå. Med den logiken kan man i nästa steg undra vem som dragit ut proppen till min badrumsbelysning? Jag måste kanske sluta sjunga i duschen.

Och så höjer Bostaden hyrorna. Ja, klart, det är väl inte så konstigt att det blir skralt i fikabudgeten OM KVARTERSVÄRDARNA BARA FIKAR HELA TIDEN.

Inga kommentarer: