Det märks att man är van vid ett annat tempo. Eller att man är helt totalt rastlös. Eller sönderstressad. Redan innan jag landade hemma i byn hade jag hört av mig till fem-sex pers för att förbereda dem på att jag ville "hitta på något, vad som helst". Jag hann knappt sätta mig på köksstolen och svälja middagen så var jag påväg någonstans, ingen vet vart. Mor och far försökte berätta att jag skulle "lugna ner mig" och "bara ta det lugnt" för "det kan du behöva". Visst det kanske är sant. Jag kanske måste sänka tempot. Men i sådana fall kan väl Jokkmokkarna höja tempot ett snäpp eller två. För de har ju inget tempo alls. Låt oss mötas halvvägs. Göra något. Inte mycket. Men något. Kompromiss, javisst. De som var kvar i byn och som man fick tag i skulle självklart uppåt fjälls. För det är så flyttvågen går i Jokkmokk runt påsk. Som svanar om hösten rör sig neråt rör sig Jokkmokkare uppåt på skärtorsdagen. Nåja. Igår dök jag ner i en rödvinsflaska med ett gäng trevliga grabbar i alla fall. Men när jag hamnade i en lägenhet och hälsade på en yngre kille jag tyckte var bekant med "vi har väl träffats förut" och han svarar "jo, du var vikarie åt mig i nian" kände jag att det var dags att åka hem och lägga sig. Sedan vaknade jag alldeles för tidigt idag, och hann gå världens längsta promenad med en och ta en fika med en annan. Det var nice. Jag frågade mamma hur många öl jag skulle köpa. Hon sa fyra. Så jag köpte nio. Sedan gick jag till nordpoolen och hälsade på tomten med Ronja och Dennis. Lärde Ronja att sms:a och Dennis hur man använde ögonfransböjare och rouge. Ja. Jag säger det själv så slipper ni. Det är ju en jävla tur att de har mig.
Imorgon ska jag också flyttfågla mig. Leka påsk på en skoter och dricka öl i en bastu med en vän. Låt oss bara vara. Inte tänka. Inte göra. Bara vara. Och känna lugnet. Ja. Och sen festa i kåtan. Såklart.
1 kommentar:
Du skriver så fint Anette!
Skicka en kommentar