Pojkar, pojkar, pojkar, här kommer ett hundår till.

Nyårsaftonen är här. Sista dagen på året. Göra allt jag inte gjort. Skynda, skynda, lova löften! Äsch. Igårkväll var vi och kollade hockey. Så förbaskade kul! Synd att vi fick stryk, men men. Det kan hända även den bäste. Tabellen ser inte dålig ut i alla fall. Och som sagt. He var kul. Träffade av någon anledning bara Skellefteåfans i baren. Och Isse! Men det var utanför baren, om vi ska vara petiga.

2010 var året då jag blev moster till världens sötaste lilla Aina. Upptäckte och såg Johnossi live. Åkte till Mallis med min andra hälft och våran lilla ryss. Kryssade mig igenom ett år på Psykologprogrammet. Två personer sa att jag såg ut som Katheryn Zeta Jones. Fel parti vann. Ramlade i fyllan, på en isfläck och i en trappa (båda skinkorna fick sig). Blev total hockeyfantast. Lärde mig att stå upp för mig själv (eller ja, började försöka lära mig). Flyttade och blev sambo, med Hansson brothers! Upptäckte att det finns en pizza förutom Margherita som jag kan äta. Kom på att jag nog är pensionerad dansare. Landade med båda fötterna på jorden och huvudet uppe bland molnen.

Idag ska det firas och sörjas och gås vidare och lovas och festas och ja hujjedamig. Jag vet faktiskt inte hur vi ska fira än riktigt. Vi har en klunga alternativ. Men det kommer bli guld hur som helst.

2011 börjar med några dagar i hemmets lugna vrå. Sedan ska jag ta tag i lägenheten och göra fint, komma igång med träning och promenader igen, äta bra (mycket gröt och lax och kyckling), ta tag i skola och jobb samt leka livet. I övrigt är världen öppen för mina fötter.

Och julen är här, och sommar'n är här!

Som Ronja skulle säga.

Idag var vi fast- genom- och infrysta. Totalt. Vilken förbenad tur för jag fick både intervju och transkribering gjort så att jag kan vara ledig på riktig ett tag. I ett rykande nafs! Thank you oh mighty weathergods. Minus trettiotre hörde jag rykten om. Själv vet jag bara att det gjorde ont att andas och fingrarna slutade fungera på plus minus en halv sekund om man inte hade vantar. Men det fanns en liten skruttbil som gick, eller ja rullade puttrandes, och skjutsade oss till en lunch ute på samhället. Äntligen fick jag mig några vegetariska vårrullar. Sedan tänkte vi köra Jetta, men ledsnare bil fick man leta efter. Den kommer nog aldrig att tina igen. Eller ja, nu är det bara minus tjugosju, he blir nog snart sommar!

Nä, nu blir det en chokladtomte till middag och sedan lite lattjo lajban.

Jultrolltyg i mattisskogen.

Listan får vila. Jag har inte tillgång till dator som jag vill och försöker dämpa mitt datorberoende och komma in i skogslunken. Här landar man alltid med en duns. Med båda fötterna på jorden, från häl till tå. Det är skönt. Och tiden går som lite långsammare fast ändå snabbare. Jag fick en Onepiece i julklapp. Ni vet den stora gröna jättebäbisoutfiten. Han känner mig för väl. Han med stort H. Egentligen fick jag två. Min familj känner mig tydligen också. Men det kändes lite overkill så syster fick ta med sig en ner till Afrika. För det fick jag utgång på juldagen, tre Heath Ledger filmer och andra säsongen av Scrubs. Rajtan Tajtan. Det var fest och riktigt lyckat. Juldagen alltså. Somnade in i en drömlös sömn efter efterfesten klockan fem, liiite klokare, liiite bättre, vill jag tro. Synd att en liten tjej av okänt slag skulle försöka plåga ihjäl oss med denna låten. Plågsamt. Nästan lika glad för det var jag men gladast är jag om jag aldrig behöver höra den igen. Nästa år blir det kanske inga julklappar till oss stora. Vi kan ju som köpa oss det vi vill ha själva. Det viktigaste är väl att vi har varandra. Oh ja, jag tänker säga det och mena det.

Här i Jokkmokk umgås man med vänner och familj. Dricker kaffe, sitter i en soffa och stirrar, ser en film, spelar spel, spelar skate, svamlar, lunchar. Ja, ni vet. Men nu har cityfiket stängt och det är lite förvirrande för oss Jokkisar. Men vi kommer kanske på ett sätt eller två att umgås på i alla fall. På torsdag blir det Luleå med grabbarna, öl och hockey. På fredag firar vi in det nya året. Hur är oklart. Innan dess ska jag hinna göra mitt skolarbete, vila upp mig och träffa alla. You heard me. Alla.

Jag är lycklig. Nu ska jag leva det ljuva livet. En ledig dag i taget. Jag har också hunnit dricka konjak för första gången någonsin. Det smakade whiskey. Alltså inte idag. Så kul ska vi inte ha. Nu faller mörkret över mattisskogen och alla tallarna. Det är trettio minus ute. Endast tomten är vaken.

Dag 22 - Det här upprör mig.

Let's go crazy:

• Oärlighet och allmänt taskigt beteende
• Skitsnack, alltså riktigt skitsnack som bara är hittepå
• Högerextrema som inte kan diskutera politik utan börjar kasta sand (i sandlådan)
• Politisk okunnighet överhuvudtaget (idioter borde inte få rösta)
• Våld och orättvisor i världen
• Stress
• Vissa aspekter av religion (när ickevåld och mänskligt värde glöms bort) (när det låser folk)

Ja äsch. Som vanligt är det bläigt svårt att komma på allt. Men ni fattar. Dumma människor, både i betydelsen korkade och elaka kan uppröra mig. Om de gör något riktigt dumt. Speciellt mot braiga människor.

LEEEEEDIIIG!

Nästan helt, nästan jämt. Har bara en intervjustudie att göra och transkribering. Men det är en världslig sak. Lördag varevigaste dag resten av året! Och kanske lite in i nästa. Det firar vi med en vanlig hederlig myshemmakväll. Även fast vi var borta en stund och såg The Town, mycket bra film! Så nu blir det saffransbulle och cola zero i sängen framför Blue Mountain State. Imorgon blir det lite party med en stor vän. Sedan är jag redo att inta Jokkmokk och Mattiskollektivet.

Dag 21 - Ett annat ögonblick.

En helt vanlig sommarnatt med lite helt vanligt hederligt nattfiske. Om vi fick napp? Näää. Men vi lekte livet en stund. Det är väl det som räknas.

Dag 20 - Den här månaden.

Jul, jobb, skola, jul, vänner, jul, familj, flytt, skola, ledigt, vänner, jul, familj, glögg, tomtebloss, nyår, fest, hockey, jul, kärlek, sällskapsspel, jul, juldag, glitter, ljus, mys, vinter, jul.

Typ.

Jag glömde mat, och bak och bio. JUL.

Dag 19 - Detta ångrar jag.

Låt oss äta lite klyschor. Jag vill säga att jag inte ångrar någonting. För om jag inte gjort allt som och när jag gjort det så skulle jag kanske inte vara där jag är idag. Och det vill jag. Sedan vill jag säga att det är helt bortkastat att ångra sig för man ska leva i nuet. Men det är inte helt sant för man kan lära sig något av att ångra. Jag ångrar faktiskt att jag inte hann upp till Gällivare när en av mina nära var väldigt sjuk. Därför kommer jag inte att skjuta upp en sådan resa någonsin igen. Men leva i nuet ska man ju försöka. Och, "man ångrar inte de saker man gjort, utan de man inte gjorde", kan man ju försöka rätta sig efter. Har man tur kanske man får lite mer gjort då.

Igår käkade vi hamburgare, pratade och spelade spel nästan helaste natten. Det ångrar jag inte. Även fast jag sov bort halva dagen idag.

Nalle Puh: "Man måste beundra dem som kan stava till tisdag även om det inte blir rätt."

Är äckligt övertrött efter att ha haft äckligt mycket att göra de senaste dagarna. Nu landar jag i kaoset och ska försöka andas ikväll. Nu är det baske mig färdigjobbat för den här månaden och det här året. Ska bli helt underbart fantastiskt att vara ledig. Men några dagars skola och läsande har jag kvar. So what. Ikväll kommer fina Kristian och lagar mat här. Halv åtta (eller kvart i sju) hos oss. Lite glögg. Kanske ett glas vin. Kan vi vara värda. Vem vet. Lite Prison Break. Troligt. Trevlans. Imorgon fika hos HG och Olleee. Bland annat. Ännu ett meningslöst blogginlägg snurrar nu runt i cyberrymden.

Musikhjälpen är trevligt!

Dag 18 - Min favoritfödelsedag.

Favorit hit och favorit dit. Den här dumma listan vill att man ska rangordna allting. Ett jädra elittänkande.

En gång kom en pojke ner till mitt kalas med ett kinderägg. Han var inte bjuden, men han hade gråtit hela dagen för att han inte fick komma och gratta mig så hans mamma skjutsade till slut ner honom (det är i alla fall så jag fått historien återberättad för mig).

När jag fyllde tio hade jag ett stort kalas. Eller stort och stort. Alla mina vänner var där. Eller kompisar som man sa då. Det hade vi på byagården. Jag hade två "hästsvansar/ "pippilotter"/ "tofsar" på huvudet och enormt stora glasögon. Vi lekte lekar och åt tårta och jag fick presenter. Det var sköj.

En gång fyllde jag år på en danstävling. Då fick jag ett troll av tävlingsarrangörerna. Om jag minns rätt vann vi också.

När jag hade fyllt arton firade vi det med att bila till Kåbdalis för bartömning skränandes till någon dålig musik drickandes en eller tre cider. Nej, det var inte jag som körde. Det var min dåvarande stackars pojkvän. Don't drink and drive. Så fick vi det sagt också. Sjukt kul kväll och efter det höjde de åldersgränsen i Kåbdalis till 20, eller ännu högre. Jag tar inget som helst ansvar för att alla fakta alltid ska stämma i den här stackars bloggen. Min första drink som myndig på krogen (ehrrmm) var grön och hette något med "in the djungle", typ.

När jag fyllde tjugo befann jag mig på en finlandsfärja på väg till Nordiska Mästerskapen i Åbo. Jag handlade i taxfreen utan leg och vi drack jäger och gick på ett sjukt tomt disco. John var trött.

När jag fyllde tjugoett hade jag en ganska stor fest på Språkis med blandat folk. Fantastiskt roligt. Det slutade med att jag torkade Stefans spya (nej, det är ingen censur heller på den här bloggen).

Tjugotvå hoppas jag blir en kombination av alla tidigare födelsedagar. Och mer. Annars har jag inga krav. Inga förväntningar alls. Tar det lite som det kommer. Bara det blir bäst. Höhö.

Om du läser det här mamma kan du fylla i eventuella missar eller ofrivilliga lögner.

Hurtigrutten.

Känner för att äta havregrynsgröt och fara ut och springa varenda dag den här veckan. Vi får väl se hur länge det håller i sig. I övrigt saknas bakstycket till min mobiltelefon och jag ramlade i trappen inatt. Blå på vänsterskinkan. Rättvist med tanke på att det var högerskinkan sist. Blått ät flott. Fasiken att jag inte upptäckte Lucia Movie Night tidigare. Verkar ju soft. Men jag ska sitta och snora framför bingolotto. Håller tummarna för en årsförbrukning kattmat. Inatt ska det också bokas hockeybiljetter. Jag har sagt det förut. Det blir en Kul Jul.

Dag 17 - Mitt favoritminne.

Jag tycker inte man kan rangordna minnen. En glittrande minnespåse är det finaste man har.

När vårt nummer blev uppropat och vi insåg att vi skulle dansa final i Junior SM i dubbelbugg 2005. Vad vi skrek. Som vi skrek. Av lycka. På kvällen när vi klippte sönder linnen att ha dagen efter på finalen. När vi ställde oss på golvet och jag var så nervös så jag skakade och adrenalinet tog över. När jag hörde publikens reaktion. När vi blir uppropade som svenska mästare. När vi skålar i skumpa på kvällen och på parkeringen står vår bil som någon har skrivit SM-guld på på den smutsiga bakrutan. Det kommer jag alltid minnas.

När min farbror ringer och vill att vi ska komma och fika. Han hade köpt tårta. Bara för att. Vi fikade och sa absolut inget speciellt. Det kommer jag alltid minnas.

När jag sitter på en buss på väg upp mot Jokkmokkbyn och jag får ett sms där det står "Jag förstår inte hur man kan sakna någon så mycket som man just träffat." Det kommer jag alltid minnas.

När jag sitter på en läktare och dricker vin ur en ramlösaflaska med mamma och pappa. Det kommer jag alltid minnas.

Igår fick jag ett minne till att lägga ner i påsen. Drinkingredienswhiskey som smakade sötslisk. Pepparstek på All Star. Raubtier och Sabaton med bror med fru och Alexus. Det ligger nu och myser i min stora fina minnespåse tillsammans med midsommar i Tjalmejaur. Frukost i förtältet. Att dricka öl en onsdag med någon i min lilla cityhusetlägenhet. Födseln av alla mina syskonbarn. Att fika drömmar hos morfar och Ingrid. Studentveckan. Nollningsveckan. Resor. Och mycket, mycket mer.

Fredagsmys med slagsmål och musik.

Ikväll har jag invigning av helgen och mitt nya stora vinglas i mitt nya stora hem. Blir bara ett glas ikväll. Because I can. Och kanske några fler imorgon när vi ska rocka. Jag, Alexus, bror och fru. Det blir fina fisken. Nu njuter jag bara av helg. Eftersom att jag jobbade förra helgen känns det inte som att jag haft helg på evigheter. Bara en oändlig raka med vardagar med läsning, jobb och flytt. Därför lutar jag mig tillbaka på min stora säng i vårt nya sovrum framför Idol och Battle of Botnia på tv4 Sport. Jag hejar på Jay som sjunger och min klasskompis David som slåss. Jag vet redan att David vann. Men jag hejar. En vecka för sent. Det är tanken som räknas.

Heja heja!

Dag 16 - Min första kyss.

Min första kyss var blöt. På många sätt. Det var vinter och snöade massor. Flera var inblandade i något slags snöbollskrig. Och då, just innan jag klev på bussen för att åka hem som alltid, fick jag min första riktiga kyss av en alldeles riktig kille.

Dag 15 - Mina drömmar.

Jag drömmer om lycka och hälsa för alla mina närstående. Jag drömmer om ett jobb som jag kan försörja mig på som jag tycker är roligt och en fritid som håller mig levande. Både psykiskt och fysiskt. Mycket vänner. En framtid med fortsatt kärlek och längre fram barn. Jag drömmer om ett fint hem och en hund. Kanske en katt.

På kortare sikt drömmer jag om en underbar jul, vår och sommar. Fest och flärd. Att moderaterna inte sitter en mandatperiod till. Att människor bryr sig om varandra.

På nätterna drömmer jag märkliga saker. Eller inte alls.

Imagine all the people living life in peace. You may say I'm a dreamer, but I'm not the only one. I hope someday you'll join us, and the world will live as one.

Dag 14 - Vad hade jag på mig idag.

IDAAAG. Hade jag tänkt göra någon slags modebloggsparodi. Mer eller mindre snygga poser i mina helt vardagliga kläder. Men eftersom jag tappat bort mig själv och allt jag äger i flytten så kan jag inte lägga in bilder i datorn just nu. Eller kan och kan. Jag är inte tillräckligt motiverad för att börja leta kablar. Vad jag kan och vill ge er är en underbar språklig skildring av detta ointressanta fenomen: Svarta leggings, en svart lång långärmad tajt tröja och på den en ljusgrön t-shirt med ljusblått tryck. För att krydda det hela kan jag fylla på med svarta sockar, gröna hipsterstrosor och en lilarutig BH. Nu ska jag byta till rödrutiga pyjamasbyxor. Förut kunde man skylla på att det är obekvämt att ha jeans hemma. Men sedan jag upptäckte leggingsarna, vilket egentligen bara är helt vanliga långkalsonger, så kan man knappast skylla på bekvämlighet längre. Jag bara älskar mina pyjamasbyxor. Och vill leva i dem jämt.

Har beslutat mig för att jag ska ha svarta leggings och svart linne både juldag och nyår. Och mina fodrade svarta stövlar utan klackar och med mönster på undersidan. Slipper man frysa om tårna i den långa kön och halkrisken minskar markant. Totalt bortkastat att klä upp sig när den allmäna promillehalten ligger på "vi borde ses oftare/ jag saknar dig/ vem är jag" och kryp-och-krälnivå. Jag lovar att det inte finns en själ som kommer tänka på det. Var glad om de minns att ni setts, helt otroligt om de vet vad du hade på dig. Men jag kommer inte skippa sminket. Nä. Så kul ska vi inte ha.

Fan, jag kanske borde modeblogga på heltid. Jag känner att jag har så mycket att bidra med.

Dag 13 - Den här veckan.

Den här veckan... Tar jag ett stort steg i mitt liv. Jag skulle vilja säga cirka 1000 meter. Från 27 glada kvadrat till 94 (?) lyckliga kvadrat. Fyra rum och ett kök. Två bröder och en balkong. Lite vardag och lite fest. Lite studentliv och mycket liv.

Den här veckan... Känner jag julen bubbla upp i mig. Trots bristen på julpynt och tid så är det många små saker som får mig att vilja sprida julens glada budskap och bli ärketomte på heltid. Bli supergenerös och.. nä, faktiskt inte religiös. Såg Disneys - en julsaga igår. Och det hjälpte ju inte till lite. Jag vill ha ett julspöke. Eller bli ett. Efter jag varit trummis och rockstjärna, och haft en karriär, och en familj. Och mitt happily ever after som en grå, glad och tokig tant. Men sen!

Den här veckan... Har jag tänkt mycket. På vart jag står i livet. Var jag har stått. På allt och alla. Grubblare som man är. På vänner. Och på mina syskonbarn. Att jag har så dåligt med möjligheter att spendera tid med dem och vara ett dåligt inflytande på, och ett bra omdöme till dem. Och när jag väl har möjlighet att vara med dem så är jag det inte så mycket som jag önskar när jag väl inte kan det. Ja, ni vet. För då är det så mycket annat. Ska bli underbart och fira jul med dem. Ja. Men. Kanske inte på annandagen. Då får de gärna leka med någon annan. Tack. För då kommer nog faster/moster behöva egentid i soffan med en Samba från restaurang Lilla Paradiset. Jag har gått och blivit synsk på gamla dar.

Det går att kombinera ung och dum med ansvarsfull vuxen och ärketomte. Man gör väl så gott man kan. Det kommer bli en kul jul.

Fyra mil fram och tillbaka, det blir trettio mil och femtiotvå minuter.

Det kommer bli en rolig märklig period framöver. Jag ska bokstavligt talat leva i mina lådor. I ett provocerande kollektiv. Studentliv deluxe. På fredag blir det att leka Top Model och på lördag leva hårdrock. Det ser jag fram emot. Men först är det vecka, en hel hög med vardagar. Och officiell flytt imorgon. Det kommer bli bra. Även om min hjärna för tillfället är helt slut.

Lyssna på Ingen Signal - Magnus Ekelund och Stålet.

Dag 12 - I min handväska

Oj oj. Här kommer det. Den brutala sanningen. Lära känna mig en gång för alla. Eller en ytlig tråkig rapport om mina prylar. För det första vet jag inte om man kan kalla den för handväska. Det är en stor grön adidasväska som oftast är full med kurslitteratur och block av olika slag. Men just i skrivande stund ser det ut såhär. Booya!

• Ett stycke jobbschema (bara två nätter kvar innan julledigt!)
• Ett stycke skolschema (ny kurs på onsdag, "Intervju")
• Ett spelschema för Luleå Hockey (gud förbjude att man missar en match, hejålålelålelå le låå Lule Hockey)
• En bok - Heroine Diaries, spillror ur ett rockstjärneliv av Nikki Sixx (för en gångs skull en som inte hör till kurslitteraturen, varför den inte gör det övergår mitt förstånd. Psykos beskrivs som "När alla förvandlas till små dockor med nålar i munnen som hatar dig och du inte bryr dig, för DU HAR KNIVEN! AHAHAHAHAA!")
• En bok - Försoning av Ian McEvan (jag måste alltid ha med mig en extra bok ifall att jag skulle läsa ut den första. Skada från mina bokslukarår.)
• Fyra stycken bingolotter (vi har vunnit en ny lott för två/tre veckor sedan på en av dem, och jag vet inte på vilken och glömmer alltid bort att lösa in dem.)
• Två öppnade tuggummipaket (Spearmint och Citrus, båda Extra Proffessional White. Smakar begärligt som E skulle säga.)
• En sliten stackars grön sak som en gång i tiden var en börs.
• Hörlurar/headset (man måste i alla lägen kunna lyssna på musik, och jag försöker använda headset vid längre samtal efter löfte till en, två, tre som står mig nära.)
• Lambi näsdukar
• Tandborste, tandkräm (mestadels för att ha på jobbet)
• Hårsnoddar
• Hörapparat och batterier (i en jätteful ask som jag tror ska föreställa en hörselsnäcka, audionomhumor I guess)
• Läppglans och en sån där trefärgad concealer från MakeupStore.
• Ipren
• Kvinnoattiraljer (jag tror inte jag behöver beskriva det närmare)
• Två bläckpennor

Alltid redo!

Vissa delar av den här listan börjar kännas ganska värdekassa. Men jag får försöka göra det bästa av det. Har man gett sig in i leken får man leken tåla.

Hotell gyllene knorren.

Jag ska aldrig växa upp. Julkalendern gör barnet i mig till en lycklig liten larv. Faktiskt en bra i år. Dagens tips, dagens tips! Det efter julmarknad här i staden gör att jag bubblar julstämning. Synd att det var mer amrbågswrestling än julmys. Det är därför jag firar jul i skogen. Kan jag wobbla omkring bäst jag vill utan att trampa på någons tår. Meeen nu är det bara ta två djupa andetag och svälja ner alla tankar på glögg och ljus framför luciamorgon och fokusera på kartonger och att skrubba hörn jag inte visste fanns i lägenheten. Det ska jag fira med glass och choklad. För ikväll tar jag helg efter allt jobbande.

Och när jag blir stor och trummis så ska jag spela rymdpunk. Jag kommer sakna "Så mycket bättre". Best hest. Och jag har upptäckt Eldkvarn. Ja, alltså utöver Fulla för kärlekens skull.

Vi slängdes ur en flygmaskin om natten

vi satt i en livbåt på ett stort svart vatten

Jag tar dagen som den kommer nu

jag lär mig att gå igen

Jag lägger varje korn av sand på vågen

nå'n har gett det som en gåva till mig

Floden faller ner i havet

berget sträcker sig mot molnen

Varje dröm har sin förklaring

Ta min hand, det brinner en eld

Dag 11 - Mina syskon.

Jag är yngst av tre syskon. Jag har en hel och en halv som en del brukar säga. Men jag anser att de båda är relativt hela när man tittar på dem i verkligheten och i mitt hjärta.

Min syster är tre år äldre än mig. Det är sant. Även fast de flesta tror att vi är tvillingar eller att jag är äldre. Men hon är mörkblond. Och jag är brunett. Och jag sminkar mig mycket mer. Min syster är den snällaste i världen. Och hon är fruktansvärt glad och nöjd med tillvaron. Hon är jäkligt duktig på att gillalalalalaa-läget. Jag försöker vara mer som henne. När ett tåg är försenat X antal timmar ringer hon och berättar att de står still i skogen utanför Bastuträsk men ”att det är jättefin utsikt” (det vill säga tallar och myrar precis som resten av tågsträckan). Hon är nästan för snäll. När jag var liten var jag duktig på att trampa på henne, för att hon nästan lät mig. Nu skulle jag aldrig låta någon trampa på min syster. Det är tur att man växer upp. När vi fick lördagsgodis åt jag upp mitt och sedan övertalade jag henne att dela på sitt. Min syster är också duktig på sitt jobb. Hon har omvårdnad ut i fingerspetsarna. En vårdtagare på hemtjänsten frågade mig en gång om jag skulle bli sjuksköterska. ”Nej”, sa jag, ”Jag vill nog bli lärare eller psykolog”. ”Vad bra”, sa hon, ”Det passar nog din syster bättre”. Ibland är det tur att man har självdistans och att vårdtagarna har humor. Min syster är anledningen till att jag började dansa, och blev så bra på det. Hon är en av mina bästa vänner. Jag vet att hon alltid finns där för mig. Och jag älskar min syster.

Min bror är ganska precis tio år äldre än mig. Jag fyller år på hans namnsdag. När jag var liten gjorde han picknick-döden på mig så jag skrattade tills jag grät och skrämde mig med timmermän. Jag är fortfarande överdriviet kittlig. När jag hade fyllt sexton gjorde han en tårta till mig bestående av tårtbottnar, jordgubbssylt, bananer och laktosfri grädde. För det var det han fick tag i. Han hade ingen visp så han skakade grädden i en tillbringare tills den var hyfsat fast. På tårtan stod det 16 i géléhallon. Vi åt halva tårtan mitt i natten, såg Kill Bill och sov i hans husvagn. Den andra halvan åt vi till frukost innan vi bilade från Stockholm till Göterborg, gick på Liseberg och Iron Maiden på Ullevi. Lite senare i livet lärde han mig att dricka minttu. Nu försöker han med whiskey. Min bror kommer aldrig växa upp. Han tävlar i trappor och de bästa leksakerna är fyrhjulingar, skotrar och snabba bilar. Han är väldigt ambitiös och pedant när han jobbar på sitt jobb i gruvan eller på gammelhuset de bor i nu. Men allt blir ordentligt gjort. Han är nog en av källorna till min dåliga humor, även om hans är sämre. Och att jag svär för mycket. Men vi har alltid kul tillsammans och jag jag vet att han alltid finns där för mig. Han är en av mina bästa vänner och jag älskar min bror.

Dag 10 - Det här hade jag på mig idag.

Dag 10 suger ju stenhårt. För jag har haft jobbarkläder på mig hela morgonen och förmiddagen. Leggings och en t-shirt från gymgrossisten. Supertrist. Nu ska jag ta på mig gröna pyjamasbyxor och ett linne. Sedan ikväll jobbarkläder igen. Jag kan ju skylla på att jag tajmar in dagarna på fel dagar. Eller inse att det inte blir häftigare än så. Det är inte dagarna på dagarna som är dagarna. Utan det är dagarna som är dagarna.

Nu ska jag se idol som jag missade. Sedan hockey med mina vänner. Heja Luleå!

Grattis Karin igår, he va go tårta.

Dag 09 - Min tro.

Jag tror, jag tror på sommaren. Jag tror, jag tror på sol igen. Kärlek, dans och sång.

Jag tror på det goda i människor, mänskligheten och världen. Jag tror på barn som tror på tomten, kattungar, främlingen som erbjuder hjälp och glitter. Man får fokusera på allt det fina som finns. Jag tror på solidaritet.

Jag tror att döden är en lång varm sömn. Men jag tittar ändå upp på stjärnorna och tänker på de jag saknar. Att de på något vis finns här.

Dag 08 - Ett ögonblick.

48 minuter över tiden. Jag säger som Johnossi. "Sorry att vi (läs jag) är sen som fan." Jo, ett ögonblick. Där var vi. Here we go.

Tio strålkastare i ögonen. Tänker på en bra musikvideo jag var med och gjorde, eller var med när de gjorde. Bagateller. Jag var där. För ganska länge sen. Vad nu länge sen kan vara. Musik dånar i öronen. Verkligen dånar. Donk donk. Jag tänker. Tänk på vad läkarna och syster sagt. Var rädd om öronen. Håller för det ena. Tänk om jag blir dövare än vad jag är. Var försiktig. Tänker jag. Livet leker. Tänker jag. Skuttar upp och ner, vickar på huvudet och viftar med båda armarna. Fan vad jag vill vara trummis. I nästa liv. Varför nästa liv. Varför inte nu. Glada härliga människor runt mig. Jag kände några knappt innan och de flesta inte alls. Inte nu heller föresten. Men sköna är de. Och där står killen jag älskar. Musik. Donk donk. Where're you going now friend? Allt på någon sekund.

One moment in a lifetime (once in a lifetime). Så lite. Så mycket.

I don't wish to go and turn back time

I can move the mountains higher than high

Don't look back hold on to your spirit

Keep moving every minute

I know it seems a little premature

To live for the moment I'm just a girl

Don't look back hold on to your spirit

Keep moving every minute

What you give is what you get

There ain't no regrets

If you give me wings and reason why

Then I'll be an angel in your sky

En dålig ursäkt är bättre än ingen alls.

Nu-du-ni! Är jag typ klar med hemtentan/ examinationsuppgiften/ rapporten/ vad-du-nu-vill-kalla-det. WOOHOO! Men jag känner mera. woohoo! Faktiskt. Det gick lite för lätt. Jag måste ha missat något viktigt. Ju fler gånger jag läser den desto mindre objektiv är jag, och ju mer jag pillar desto sämre blir det säkert. Bara kassera hela skiten och börja om. NAAEE! Jag ska ju dricka öl och kolla på Johnossi ikväll. Lite leka livet mitt i allt packande och jobbande. WOOHOO! Det får väl kanske helt enkelt duga. Jämställdhet har väl ändå aldrig varit min starkaste sida. Jag skyller på Jokkmokk. Det är så skönt att man kan skylla på Jokkmokk. Du kör på en enkelriktad gata eller spårvagnsräls -"Ursäkta, men jag är från Jokkmokk." Du fattar inte vad genus betyder och varför man ska klä små bäbispojkar i rosa - "Ursäkta, men jag är från Jokkmokk." Du fattar inte vitsen med att bevara miljön när det finns så sjukt mycket träd - "Ursäkta, men jag är från Jokkmokk." och så vidare ut i evigheten.

Nä, jag är för jämställdhet. Lika för alla. Samma lika. Helt klart. Naturen med. Och världen. Jag bryr mig faktiskt om folk. Och isbjörnar. Jag skojar bara dåligt och har allmänt märklig, otydlig och klumpig humor - "Ursäkta, men jag är från Jokkmokk."

Dag 07 - Min bästa vän.

Jag är så enormt lycklig att jag anser mig ha flera bästa vänner. Eller så är jag bara politiskt eller känslomässigt korrekt och rättvis. Blä. Välj själv. Min mamma är min bästa vän. Min pappa är min bästa vän. Min bror är min bästa vän. Min syster är min bästa vän. Alexander är min bästa vän. Men olika tider på dygnet. Eller ja, det är lögn. De är alla mina bästa vänner hela dygnen, men de är användbara på olika områden. Man kan tycka att de är familj och kärlek och att det ska ingå lite i ”jobbet”. Men så är det inte för alla. Blodsband är ändå bara blodsband. Relationer är något annat. Därför är jag så glad och tacksam att jag verkligen kan säga det och mena det. Vi kan prata problem, ha roligt tillsammans och vet att vi alltid finns där för varandra.

Sedan har jag några jättefina vän-vänner. Jag kör nästan helt efter "ingen nämnd, ingen glömd" principen. Ni betyder alla massor mest. Barndomsvänner och nya vänner. Även om vi inte pratas vid eller ses jämt så hoppas jag ni vet att ni alltid får däcka på min soffa, dyka in på en kaffekopp eller ringa och prata om snö eller mat. Eller något annat. Valfritt. Man pratar ju mer eller mindre och står varandra närmare periodvis i livet.

Jag har en bästa vän som varit med sedan jag var fyra år och jag berättade för henne att jag aldrig skulle vara med henne. Så blev det inte. Vi har hängt ihop sen dess. Där kan vi konstatera att jag var ett elakt barn med dåligt omdöme. Så hon känner mig mycket väl och kommer alltid vara med på resan. Sedan har jag ett litet tjejgäng, en fin grabbhög av blandad kompott och mina nya klassisar. Såklart.

Sedan har jag en bästaste vän-vän som är frisör. Jag har duschat henne i minttu när jag skulle säga något om någon älg och svälj. Hon har fiskat upp mig ur en refug. Vi har gjort ingenting tillsammans många många gånger. Pratat om det mesta. Jag vet inte hur vi fann varandra egentligen. Men nu blir hon aldrig av med mig. Och nä, det blir inte ni andra heller. När jag väl klamrat mig fast etsar jag mig där som en liten slajmig igel. Så det är ingen idé att försöka. Ni är mina vänner. Fast med mig. That's just the way the cookie crumbles.

You and me.

Som vanligt får ni missförstå mig rätt och ringa vid eventuella klagomål. Jag tycker mina vänner är bäst i alla fall. Vad skulle jag vara utan er. Ensam. Och ha fördjävla tråkigt.

Stress is when you wake up screaming and you realize you haven't fallen asleep yet.

Oh vad man blir finurlig av att sova för lite och tänka för mycket. Risken är att jag imploderar men tills dess ska jag sjunga och vara glad. Inombords i alla fall. Idag har jag en rast inplanerad i mitt hektiska lilla liv. Lite äkta hederlig TV-bonde-kärlek. Ni skulle bara veta hur mycket man får gjort när man egentligen inte har tid.

Öppnade första luckan i min Toy Story-chokladkalender idag. Den smakade papper och gummi samtidigt. Jag visste att jag skulle ha valt en med en tomte på!

Ikväll ska jag tvätta och flyttpacka, packa, packa, tvätta. Rensa garderoben. Nu jävlart ska jag vara hård. Alla kommer få mina gamla kläder i julklapp. En t-shirt som det står rock på åt far, en gammal jeanskjol åt mor, och två par leggings åt lille lille storebror.

Håll tummarna nu att jag inte somnar i duschen.