My hero. My love.

Det är jobbigt att ha att göra med krafter man inte rår på. Inte konstigt att man blir frustrerad när försäkringskassa och liknande motarbetar och inte förstår. De ser inte vad vi anpassar oss efter och brottas med varje dag. Och då är ändå inte jag den som går på kryckor och har ständig värk. Jag är inte den som är värst drabbad. Jag kan inte annat än vara imponerad av min klippas enorma styrka och livsglädje (var får han den ifrån?) när han vill hjälpa alla andra, när han kan trösta mig och skämma bort mig när jag inte är på topp. Trött från jobb och skola eller har ont i stortån. Så då får jag vara stark för honom ibland. Som idag. När jag skulle kunna bli irriterad. Och det blir jag. Inte på honom. Men på att det måste vara såhär. Då måste man välja glädje. Göra det bästa av allt.

Idag har jag bara hunnit komma hem från jobbet, äta och ta en välbehövd powenap. Nu far jag och tränar, i väntan på att min hjälte ska piggna till och höra av sig.

Annars är det en fin höst och vi har allt framför oss.