Jag vill alltid vara ledig när jag jobbar. Känns som att allting händer då. Men det är ju säkert bara för att jag jobbar det känns så. Jag vill också duscha upp mig, fixa hår och smink, träffa folk och leva loppan. Unfair! Jag hoppas livet väntar på mig. Hoppar på mitt tåg när det lyckas lämna perrongen, för att använda en högst obegriplig eller i alla fall konstig metafor.
Har inte gjort någonting idag. Eller det är taskigt.. Förstår inte varför man säger ingenting bara för att man gjort det man alltid gör. Skittaskigt mot en själv att kalla det ingenting. Det är ju mer sant att säga allting. Det man oftast gör. Dödar tid på mer eller mindre roande sätt. Men oavsett om jag gjort allt eller ingenting idag så har jag varit glad. Och i slutändan är det väl det som räknas. Lördagar, jobbhelg känns alltid som att jag väntar på att gå tillbaka till jobbet. Vågar inte somna av rädsla för att förlora en timmes ledighet så sitter och är halvdåsig och knepig i huvudet hela dagen. Hehe. Har en förskräcklig träningsvärk efter seriöst gymmande de två senaste dagarna. Skönt. Kanske man kommer igång igen.
Längtar till veckan. Eller att det ska vara söndag kväll iaf. Då tar jag helg. Låtsas att det är lördag, alla hjärtans dag och fettisdagen. Bara för att det råkar passa mig just imorgon med helg, kärlek och gräddiga snabba kolhydrater. Man får inte vara så förbaskat låst i sinnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar