onsdag 17 februari 2010

And everytime that you live is a time when you feel and the only time you heal

Jag älskar OS tider. Curling - Hockey - Snowboard - Konståkning - Skidåkning. You name it. Jag gillar bara hela känslan. Och alla facebookstatusar. Förenar hela svenska folket. Ett plus är ju att det går bra, så vi förenas i glädje istället för den ständiga floppstämning som brukar uppstå. Och jag är ju en så stor fjant så jag blir ju glad för typ vilken placering som helst. Fjärdeplatserna vi har är ju great! Dom slog ju en massa skidmuppar. Inatt blir det att vaka hockey. Skola och jobb får vänta. Det är bara OS en gång vart fjärde år!

Mamma och Alexander sätter sig snart i bilen för att åka ner till mig. Så gissar jag rätt och jag får vara med och bestämma så ska vi en sväng på stan och sen äta på go'kina. :) En dag som inte kan misslyckas. Börjar väl med en standard vuxenmorgon i min nystädade lägenhet (det kan verka som att jag städar jämt, men hälften av gångerna jag skriver att jag ska göra det lurar jag bara mig själv). Men nu är det gjort! Gröt, en liten proteinare, vitaminer, nyheter och en låååååååång varm dusch. Sedan blir det minnesföreläsning på skolan (eller universitetet som de vill att man ska säga, det är tydligen en liten förolämpning att kalla universitetet för skola).

Nåja, det här var kanske inte så spännande. Ni får helt enkelt hålla tummarna att det dyker upp någonting av värde i min lilla skalle att skriva någon annan gång. Så länge kan ni lyssna på Nemy, speciellt Cocaine.

Inga kommentarer: