Hur tusan ska man bära sig åt? Det är ju supersvårt. Missuppfattningar förstoras, skitsnack och misstag. Händer alla, överallt och hela tiden. Fan, jag har försökt (försöker) stå ovanför sånt där. Det måste man ju, försöka. Falska människor och dubbelmoral. Det värsta som finns. Men det är inte lätt att komma undan. Hur man än gör så kommer det åt en till slut. Vad kan man göra åt det egentligen, det är ju bara en själv man kan påverka på riktigt. Hur man väljer att uppfatta saker. Och hur gör man för att skaffa vänner, behålla dom, och hur vet man vem som är ens vän.
Djupt, tramsigt, kom inte fram till något. Men det skiter jag i, det behövde skrivas. Jag är inte arg på någon, inte arg alls, även om det kan verka som ett argt inlägg. Jag är en gnutta förvirrad. Och imponerad. Över hur vi är funtade. Som de idioter vi är. Ibland gör det en rätt så sorgsen. Det går inte att vara bäst. Det måste accepteras. Någon någonstans kommer ändå alltid att tycka att det du gör är urbota dumt eller ha något emot dig.
"Sköt dig själv och skit i andra"
"Var mot andra som du vill bli bemött själv"
och så vidare, och så vidare ut i oändligheten.
Det är ändå bara en stor harva som du måste reda ut dig själv ur och gilla läget.
Be true.
I övrigt leker livet. <3
Jobbigt att jag ska missa så mycket jämt bara.. Värtelössst.
Tjo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar