Sofipropps och Nettskobrauskas livsskola, del 1.

Nu har vi börjat Skate:a. For real. Det var inte bara snack. Jag älskar när saker inte bara är snack. Är därför sjukt viktigt för mig att fyllesvammel blir sanning. Förlåt mig, är sanning. Det blir mer och mer viktig för mig hela tiden. Jag vill inte vara en sån där tråkig som "vi borde göra det och det, och vi borde höras då och då" och sen ruttnar jag ändå på en soffa. Jag vill göra det och det och höras då och då. Var därför jag våldgästade stackars Jocke en dag för att jag hade sagt helgen innan att "vii booordeee hääänga meeer!" Och det vill jag ju också så det var ju bra. Satt på hans soffa och pratade av honom öronen. Sedan vet jag att jag har lovat att koka palt till halva klassen. Och det go'vänner är något jag faktiskt jobbar på. Har aldrig kokat palt i hela mitt liv. Så jag måste öva först.

Anywhooo. Igår skulle vi börja skate:a i alla fall. Nu ska jag lära er hur man gör.

Steg 1 - Köp en skateboard. Och låt inte damen i affären lura på dig en dyr jävel.

- Jag vill ha en skateboard!

- Jaha, okej, då ska vi se...

- Den billigaste tack!

- Nja, alltså här har vi ju en bra en.. säger hon och tar fram en för 999.

- Nä, alltså jag har inte råd med den. Jag vill bara ha en billig skateboard som man kan skate:a med.

- Ja, alltså här har du en för 499, och en för 199. Jag rekommenderar att du tar den för 499 för att köpa den andra är att kasta pengarna i sjön.

- Vaddå, går den sönder?

- Nae, alltså men du kan inte svänga med den. Och alltså den funkar inte för dig.

- Nähää, sa jag och plockade på mig den billigaste med en liten Buddah på.

- Jag säger det här för din skull... sa hon. Och det kändes faktiskt inte alls som att hon menade det. Vilket gjorde saken mycket lättare.

Kunde de skate:a på sjuttiotalet borde väl den här duga åt mig. För det har jag sett i Lords of Dogtown. Se den! Jag tänker se min lilla billigbräda som en utmaning.

Steg 2 - Gå och köp öl. Uteserveringarna hade inte öppnat ännu (Skandal!). Så vi gick på systemet och satte oss vid vattnet med varsin pissljummen öl vid en parkering. Man solen sken så vi var int' bitter. Inte värst i alla fall.

Steg 3 - Stå på brädan.

Steg 4 - Åk framåt litegrann. Kom ihåg att ställa ifrån dig ölen. Annars finns det risk för spill och spritmissbruk.

Hoppa inte till steg 10 - att börja tricka och försöka olla (??). Då ramlar man.

Steg 5 - Hitta en lagom snäll kurva och försök svänga. (Undvik små skate-folk. Det kom en liiiiten liiiten grabb susandes förbi i full galopp och åt av vårt självförtroende så vi fick regressera tillbaka till steg fyra ett tag.) Men tji fick du, damen på affären. Går alldeles utmärkt att svänga med våra skruttbrädor. De lämnar numer aldrig vår sida. Användningsområdena tar aldrig slut. Och vi har börjat känna att vi tillhör en ny grupp i samhället. Möter man någon på stan som bär på sin bräda nickar man menande åt varandra. Som att vi delar något de andra inte har. Eller vet något som andra inte vet. Inbillar jag mig i alla fall.

Sedan drack vi lite rödtjut, åt tacos och for och spelade biljard. I am the champion my friend. Och inte alls kaxig. Alls.

Dagens sms: "Haha! Mamma hälsar att hon hittade din gröna mössa, 40 kr och en jäkla massa barr i din säng."

Fiskens ingenbryrsigmodell.

Jag hatar Fixens implementeringsmodell av hela mitt hjärta. Och det är väl egentligen kanske inte modellens fel i sig. Det är säkert en jättefin modell som fungerar skitbra i vissa fall. Vad vet jag. För jag vet verkligen inte. Och min hjärna vill verkligen inte veta. Det är nog det största problemet. Blubb blubb. Snart börjar man väl spela på läppen. Må det regna nu i två dagar så jag får något gjort. MEN! Men ni ska veta att de har börjat sätta upp uteserveringarna i stan. Så det finns hopp om livet.

Min födelsedag var glimrande. By the way.

Back to reality.

Happy birthday to me.

Idag för 22 år sedan kom ett litet knytte till världen som visade sig bli till mig. Det tycker i alla fall jag är något att fira. Facebook är ju bäst. Ingen risk att man blir bortglömd när man har ett internetfenomen som påminner hela världen. Och solen skiner. Kom hit och ät tårta, grilla en korv och/eller drick ett glas vin med mig. Blir en mysdag utan dess like.

En liten present till er alla från mig alla:

www.argalappen.se

www.tjuvlyssnat.se

Man kan göra stor skillnad fast man är liten.

I vanliga fall när man ska skriva hemtenta är allt annat så mycket roligare än att göra just det. Disken är borta och man kan äta yoghurt direkt från golvet. Om man skulle känna för det. Man tränar som aldrig förr och tittar på halv åtta hos mig. Men nu har det gått ett steg längre. Nu skulle jag fasiken hellre rensa navelludd på främmande män som inte duschat på en vecka. Är sååå sjukt omotiverad så ni anar inte. När man ska skriva om motivation också. Ödets ironi. Nu har jag målat naglarna för femtionde gången. Så för tillfället är de gröna. Och så har jag sett Barbie - Tummelisa med Ronja och Dennis. Jag hörde mig själv säga "sschh, vi kan väl prata om det sen Ronja, jag hör inte vad de säger, jag vill ju se slutet!", och jag kände att the botten is nådd. Tummetottlingarna vann över de läskiga företagsmänniskorna, alla dumma vuxna och monstermaskinerna och jag tror att livet får ett lyckligt slut.

Jag tänkte som födelsedagspresent till mig själv att alla som kommer för att äta tårta imorgon får sätta sig och skriva en halv sida organisationspsykologi innan de får någon fika. Glimrande.

Såg för övrigt en donna med shorts och linne som spatserade runt på stan idag. Vafan. Man behöver väl inte fara och bada första dagen solen skiner. Jag ska skratta i min fantasi när hon blir sjuk och liggandes inne när den riktiga sommaren kommer. Nä. Det menade jag nästan inte. Okända flicka - jag önskar dig allt gott här i livet.

Räknar alla skitstövlar i rummet. Och jag är definitivt inte ensam.

Still counting.

Sjukt soft dag/kväll/natt igår. Skotrade runt på fjället, bastade och drack öl. Bland annat. Hängde gäng med en ripa. Bland annat. Men jag undrar hur jag egentligen bar mig åt där på skotern. Jag kan inte titta åt vänster. På fullaste allvar alltså. Gör ont som fan. Märligt. Starkast misstänkt är miniskidorna. Eller snarare krascherna. Eller karma. Eller lagen om alltings jävlighet. Nåja. Det var riktigt trevligt. Trots att livet satte sina käppar i hjulet här och där. Som det alltid gör. Man får se det som en utmaning. Eller något. Idag vann jag en hundring i poker. Och en hel hög med heder. Och än är kvällen inte slut. Det bådar gott för framtiden. Fånga dagen.

Känna lugnet.

Det märks att man är van vid ett annat tempo. Eller att man är helt totalt rastlös. Eller sönderstressad. Redan innan jag landade hemma i byn hade jag hört av mig till fem-sex pers för att förbereda dem på att jag ville "hitta på något, vad som helst". Jag hann knappt sätta mig på köksstolen och svälja middagen så var jag påväg någonstans, ingen vet vart. Mor och far försökte berätta att jag skulle "lugna ner mig" och "bara ta det lugnt" för "det kan du behöva". Visst det kanske är sant. Jag kanske måste sänka tempot. Men i sådana fall kan väl Jokkmokkarna höja tempot ett snäpp eller två. För de har ju inget tempo alls. Låt oss mötas halvvägs. Göra något. Inte mycket. Men något. Kompromiss, javisst. De som var kvar i byn och som man fick tag i skulle självklart uppåt fjälls. För det är så flyttvågen går i Jokkmokk runt påsk. Som svanar om hösten rör sig neråt rör sig Jokkmokkare uppåt på skärtorsdagen. Nåja. Igår dök jag ner i en rödvinsflaska med ett gäng trevliga grabbar i alla fall. Men när jag hamnade i en lägenhet och hälsade på en yngre kille jag tyckte var bekant med "vi har väl träffats förut" och han svarar "jo, du var vikarie åt mig i nian" kände jag att det var dags att åka hem och lägga sig. Sedan vaknade jag alldeles för tidigt idag, och hann gå världens längsta promenad med en och ta en fika med en annan. Det var nice. Jag frågade mamma hur många öl jag skulle köpa. Hon sa fyra. Så jag köpte nio. Sedan gick jag till nordpoolen och hälsade på tomten med Ronja och Dennis. Lärde Ronja att sms:a och Dennis hur man använde ögonfransböjare och rouge. Ja. Jag säger det själv så slipper ni. Det är ju en jävla tur att de har mig.

Imorgon ska jag också flyttfågla mig. Leka påsk på en skoter och dricka öl i en bastu med en vän. Låt oss bara vara. Inte tänka. Inte göra. Bara vara. Och känna lugnet. Ja. Och sen festa i kåtan. Såklart.

Livet på en pinne.

Är helt slut. Jag borde inte vara såhär slut. Jag har varit nykter hela helgen. Arbetat, tränat och promenerat som en tok. Ätit sol och frisk luft. Det är fan inte nyttigt att vara duktig och nyttig på helgen när man är student, vilsen, ung och dum. Så nu har jag ont i varenda muskel i hela kroppen och skulle säkert kunna sova för evigt. Eller ett tag. Träningsvärken från helvetet. Skönt. Men. Funderar allvarligt på hur jag ska kunna tvätta håret. Bara det blir ju en parodi i sig. Så jag gör som de kloka har sagt. Jag lyssnar på min kropp. Och den säger, "du ska inte jobba helg, inte nu, inte när det är vår, inte när du är så rastlös". Inte mycket att göra annat än att ge bort nästa jobbhelg till bättre behövande och leka livet istället. Så valborg here I come! Men det var inte sant, och det var inte sant, för däremellan kommer påsken!

Profilbildsångest.

Ska man bli orolig när man inte kan välja profilbild på facebook? Känner inte igen mig själv i en enda bild. Där ser jag helt ledsen ut. Där är jag alldeles för glad. Alldeles för blek. Alldeles för plöfsig. Alldeles för sminkad. För posig. För flottig. För dockaktig. För lite jävlar anamma i ögonen. För krokig. Varför har jag näsan i den vinkeln. Armen i skyn. Den tröjan. Jag tror jag har lite för höga krav på en bild. Jag vill att den ska berätta allt om mig. Varenda litet personlighetsdrag och alla tillfälliga känslomässotillstånd. Som i och för sig pendlar var tredje minut ungefär. Kanske är där problemet ligger. Jag är en ny person en gång i timmen. Anette Sandström har bytt profilbild. Ja. Profilbildsångest. Där har terapeuterna något att bita i. Typiskt facebook. Fan vad jag hatar att jag älskar dig.

I gotta go find myself.

"Alkohol löser inga problem, men det gör inte mjölk heller."

"Alkohol kanske inte är den bästa lösningen, men det är billigare än terapi."

"Alkohol är dåligt för dig. Men varför ska man leva så länge som möjligt och ha så tråkigt som möjligt under tiden."

Med det sagt går jag snart till jobbet. Have fun kids! We built this city.

Du och jag borde starta ett band och låta det explodera i skyn.

I gotta go find my own way
I gotta go make my own mistakes
Sorry man for feeling
Feeling the way I do

Är enormt rastlös. Hela, hela tiden.

Life is life.

Det ska inte vara lätt. Nu ska jag sova ikapp tre dygn. En självkänsla. Och lite vett. Kanske en gnutta galenskap också.

Shine like stars.

I see the black fade to grey

I feel forwards as the only way

Cast a wish to the moon afar

Spare a thought for the ones who matter

If we could only mend the breaks

Open up our arms to fate, sweet fate.

Hold on tightly and hope it all lasts

Celebrate the future

Shine like stars

Shine like stars do

Born this way.

Don't hide yourself in regret,

Just love yourself and you're set

I'm on the right track, baby

I was born this way

Give yourself prudence

And love your friends

Subway kid, rejoice your truth

In the religion of the insecure

I must be myself, respect my youth

I was born to be brave

I'm beautiful in my way

Me time.

Fredag var min dag. Jag umgicks uteslutande nästan bara med mig själv. Och var sprudlande trevlig mot några främlingar (vill jag inbilla mig). Fikade med mig själv på Umeå flygplats och bara andades. Flög och lyssnade på musik. Tågade in till Stockholm city och försökta skojas med några vänner. Det gick sådär. 2-1 till dem. Ringde folk jag ringer för sällan. Sedan gick jag ut på stan och spatserade omkring. Gjorde något jag alltid velat göra. Gick på date med mig själv. Klampade in med all självförtroende och självkänsla jag bara kunde frambringa och satte mig vid ett fönsterbord på Pizza Hut och beställde en Margherita och ett glas vitt. Sedan satt jag där alldeles för länge och smuttade på mitt vinglas och tittade på folk. Sådär så att servitrisen blev lite nervös. Sedan betalade jag, firade av ett gigantisk leende, sa "ha en bra dag!" och stampade ut i ett grådisigt Stockholm och försvann i mängden...

Life is a bitch and then you die.

Nää, Netto.. Life is a beach and then you dive.

Nu ska jag ta tag i mitt liv. Eller slänga bort det. Kanske både och är samma sak. För det är sällan allting är svart eller vitt.