The sound of silence.

Vilken jäkla tur att jag inte jobbar i veckan. Mitt huvud är som sockervadd. Fast inte fluffig utan mera ihoptryckt sockervadd. Mera som en sockerkletig, tjock, seg sörja. Kan inte tänka alltså. Alls. Min klippa förstod det och stoppade mig från att laga mat och bjöd istället på sushi. Rå fisk får rätsida på allt. Förutom det mesta. Men det var uppskattat! Nu hade jag ärligt talat helst gått och lagt mig, men jag har lovat en vän eller tre att fara till stan och kolla Luleå-Modo så jag hoppas att lite adrenalin ska göra susen. Glömde dessutom hörapparaten när jag gick till skolan i morse. För att jag tänkte så mycket att jag glömde lyssna efter mina egna fotsteg (mitt test för att se om jag tagit på mig den). Och alla som varit runt mig lite för mycket, förutom jag själv, vet om att jag inte fungerar som jag ska om jag har varit runt folk och inte använt hörapparaten. Folket jag är runt kanske inte reagerar nämnvärt. Det är det att jag blir så trött och irriterad att jag inte är mig själv sedan. Jag orkar inte vara social. Och det tycker jag inte om. Och då blir jag bitter. Ja, ni förstår, en mycket tråkig ond cirkel. Så vi skiter i den och skapar oss en glad liten fyrkant istället. Eller stjärna, stjärnor är fina! Speciellt på himlen.