torsdag 30 september 2010

Hemlagad pizza och torsdaaaag.

Idag har jag varit duktig på att hålla kontakten med mina vänner som är spridda över Sverige. Det känns bra! Ska fortsätta nedför listan någon annan dag. För man får inte glömma sina vänner. Och så här snygga var jag och Elina på sittningen i lördags:

Imorgon ska jag halsa en flaska vin. Nae, det är bara rockstjärnor som kan göra det rock n'roll, vi andra är bara alkade om vi klara't. Så det blir helt civiliserat ett vinglas eller tre i trevligt sällskap. Because you're worth it!

I'm not as think as you drunk I am.

LIVET

Det här är sagan om en liten byaflicka ute på promenad en solig och fin höstmorgon i björkarnas stad...


And they lived happily ever after........

Gäsp.

My stress is a purple balloon, and I simply let it go.

Nu är jag lugn som en filbunke. Life is what you want it to be.

onsdag 29 september 2010

Solig höstdag!

Det har inte hänt något spännande. Ville bara meddela att jag lever. Än. Nu sätter jag mig ner och skriver tills jag spyr. Eller... blir färdig. Vi ses och hörs senare. Eller i Nangijala.

Funderar allvarligt på att strunta i min nya nyttiga livsstil och springa och köpa ett kilo godis och en stoooor chipspåse. Jag kallar det skrivinspiration. Vi suger på den karamellen ett tag.

Puss och gnuss.

måndag 27 september 2010

Blogga bild. Bilda blogg. Bilda sig en bildad blogg.

Syskonkärlek.

Ninio på Allstar förra Lördagen.

And finally: TADAAA! Min nya gröna vän. Vilket kap!

Det är ju roligt att blogga bild, bilda sig bildad blogg. Skärpning på den fronten! Nu ska jag hänga med Titmuss en sista sväng. Toodels.

Lattjo Lajban.

Nu går jag under jord ett tag. Ska jobba jättemärkligt, tisdag, torsdag och lördag. Helt enkelt för att jag är en så god arbetskamrat som byter hejvilt så det ska fungera för alla. Seminarium i eftermiddag så nu ska jag läsa, läsa. Sedan har jag tänkt träna, träna. Iksu, jag har saknat dig!! Imorgon får jag en hemtenta. Så i veckan ska jag äta gröt, träna, jobba och ta tag i skolan. Fantastico.

Lördagen var superkul. Trevligt folk, god mat, lite vin och upptåg sitter aldrig fel. Igår gjorde jag ingenting. Det blev ingen som helst studs på den.

Jag återkommer när jag lyckats ta den där bilden eller det händer något spännande. Annars vet ni vad jag gör. Typ.

lördag 25 september 2010

Red red wine you make me feel so fine. You keep me rocking all of the time.

Svårt att vara vuxen när man brinner utav livslust
Svårt att hitta orsaken till låsta lusthus
Men fast det blåser motvind har du känslomässig medvind
Som fyller våra unga segel
För oss dit vi vill

Till rytmen av en regnig natt
Rev vi alla murar runt falska myter
Vi föll för synd och sång och skratt
Trotsade vår egen tid
Till minnet av en regnig natt
Fyllde vi betongen med ljuv grafitti
Bättre tända livets eld än att aldrig få va sig själv

Stolta gör vi synden till nåt rent och ganska självklart
Stöper våra männskoljus med varma händer
värmer alla frusna drömmar och skapar illusioner
Hissar våra unga segel för oss dit vi vill

Och regnet det bara öser ned.

Oh yes. Idag ska jag inte lyfta ett finger innan jag ska göra mig fin till mingel och sedan sittning. Det blir kalas!

Igår var det mysfredag. Man får aldrig glömma eller underskatta mysfredag. Den går ut på att man njuter av livet i sina pyamisar och ser tv, film och/eller spelar spel. Man får lyssna på musik också & prata i telefon. Och dricka en öl eller ett glas vin under förutsättning att det inte är billigvin eller fulöl. Då ska det vara en god öl som kostar någon krona extra och som kanske till och med kommer i glasflaska. Studentlyx!

Tycker om att mitt hår börjar bli längre & att jag skakar hand med kärlek.

fredag 24 september 2010

This is my life, my friend.

Har ännu inte lyckats få upp en bild på min fina skogsgröna kära formlösa jacka. Jag ser det som dagens mission. Nu ska jag hålla mig från att vara politik-tomte ett tag. Försöka. Jag tror jag har hintat om vart jag står i frågan. Anywho.. Idag skickade jag iväg brevet som sa upp min lägenhet. Kring jul flyttar jag till lägenhet nr fyra i mitt liv. Först var det den fina ett-ochenhalvan med världens bästa inflyttnignfest och bra gymnasietider. Sedan var det dags för mig att vara min egen att tag och då bodde jag i min lilla etta i city-huset i Jokkmokk med krypavstånd till Opera. Där var jag arbetslös och meningslös stundtals, men ofta hade jag vänner där och en massa good times. Sedan kom jag på vad jag ville bli när jag blir stor och flyttade till stora staden och ännu en liten lägenhet. Min lilla garderob som introducerade mig till Umeå och studentlivet. Men nu är det dags att gå vidare igen. Denna gång till en 94 kvadrats fyra och två pojkar. The story of my life goes on! Stay tuned.

Åh! Vi kanske inte vann över Timrå igår, men vi vill skapa lite spänning. Dessutom är det inte lätt att orka spela en hel match + förlängning när man har sytt halsdukar hela dagen!

torsdag 23 september 2010

"Don't compare yourself to him. He's better."

Oooh, jag var så sugen att skriva en massa saker jag tycker igen. Men samtidigt börjar jag bli less på alla debatter som inte leder någonstans och alla löjliga argument som dränker allt det som är viktigt. Allt det som betyder.

Men vi är inte långt ifrån att demokratin och politiken har blivit ett dåligt skämt. Det är ett enda mygel och röster och förolämpningar som kastas åt alla håll och kanter. Surprise! Det är klart att det alltid har gått till såhär. Det blir bara uppenbart när det är ett sådant läge som det här. Och blir det omval i det distrikt där alliansen saknar mandat så känns det ju en gnutta märkligt.

Sedan blir jag ledsen på de som röstar och sedan inte kan ta ett samtal om det. Sådana som slår av och på öronen som de vill när man försöker prata med dem. Rösta som du vill, men ska du vara öppen med det, kaxa och klanka på de som tycker annorlunda så ska du kunna ta en diskussion och komma med argument för det du säger. Jag kanske inte tycker samma som du. Men jag respekterar dig i alla fall om du står upp för något.

Ska vi sedan prata om demokrati så har många människor, partier och medier gjort en miss i sitt bojkottande av SD. Det effektivaste hade varit att låta de säga vad de har att säga och sedan visa tydlig avsmak mot det som är avsmakligt och krossa deras argument på hederligt vis. Sedan att inget annat parti ens har vågat prata om invandringspolitiken har ju drivit okunniga människor som ser denna fråga som viktig rakt i famnen på detta parti. Istället för att leda de till en sund invandringspolitik utan främlingsfientlighet.

Jag tror på en solidarisk värld där trygghet ger frihet och rättvisor och människotro har en given plats. Gaaah! Nu blev jag såhär igen. Avancerat ordbajs.

Åjaa, ikväll vinner Luleå sin fjärde raka seger. Jomenvisst! Låt oss leva livet.'

onsdag 22 september 2010

Baby, there's a shark in the water.

Gosh! Vad händer med min ork såhär i hösttider. Jag får daska mig själv på kinden några varv och tänka vilja och vatten. Det känns jobbigt att inte räcka till till allt man vill. Men jag vet ju att det mestadels bara handlar om mina egna hjärnspöken. Känner att man borde aktivera sig politiskt. Jag borde aktivera mig i mina vänner mer. Aktivera mig i aktiviteter. Känner att det mesta hade varit intressant och kul och så gör jag nästan ingenting istället. Men nu kanske jag bara är hård mot mig själv, och det hjälper ju ingen. Man kan hursomhelst inte vara mer än vad man är. Jag är bara en, och jag är här och nu. Jag gör det bästa av det.

Därför ska jag idag göra ingenting och vakna upp motiverad imorgon. Jajämän.

tisdag 21 september 2010

"Fan vad ful halsduk du har." "Kommunistjävel."

Och Luleå vann igen. Såklart. Och jag mysipysade med mina vänner och vi skrev historia. Som vanligt. Och livet leker igen. Jag ska bara sova lite först. Mums.

The sound of silence.

Vilken jäkla tur att jag inte jobbar i veckan. Mitt huvud är som sockervadd. Fast inte fluffig utan mera ihoptryckt sockervadd. Mera som en sockerkletig, tjock, seg sörja. Kan inte tänka alltså. Alls. Min klippa förstod det och stoppade mig från att laga mat och bjöd istället på sushi. Rå fisk får rätsida på allt. Förutom det mesta. Men det var uppskattat! Nu hade jag ärligt talat helst gått och lagt mig, men jag har lovat en vän eller tre att fara till stan och kolla Luleå-Modo så jag hoppas att lite adrenalin ska göra susen. Glömde dessutom hörapparaten när jag gick till skolan i morse. För att jag tänkte så mycket att jag glömde lyssna efter mina egna fotsteg (mitt test för att se om jag tagit på mig den). Och alla som varit runt mig lite för mycket, förutom jag själv, vet om att jag inte fungerar som jag ska om jag har varit runt folk och inte använt hörapparaten. Folket jag är runt kanske inte reagerar nämnvärt. Det är det att jag blir så trött och irriterad att jag inte är mig själv sedan. Jag orkar inte vara social. Och det tycker jag inte om. Och då blir jag bitter. Ja, ni förstår, en mycket tråkig ond cirkel. Så vi skiter i den och skapar oss en glad liten fyrkant istället. Eller stjärna, stjärnor är fina! Speciellt på himlen.

Another day in paradise.

Idag tänker jag på min farfar som jag aldrig lärde känna och undrar vad han hade sagt om dagens Sverige, livet och dårar. För övrigt tog jag en promenad i duggregn och ska nu äta mig lite gröt. Känner mig trött och grubblig idag.

måndag 20 september 2010

Bubbly optimist who vomit sunshine.

Behöver vi mer av..

Lägger saker i en byrålåda ett tag.

Hujja, nu har det varit så mycket politik. Hej å hå. Nu gör jag mig lite mat och storstädar min lägenhet istället. Jag kan avslöja lite nyheter. Det ser ut som att jag kommer flytta till ålidhood vid jul. Ska finurla lite på det.

En ny dag gryr, och plötsligt ser världen annorlunda ut.

Arbete ger frihet, in my ass. Nu måste man plocka ihop hjärtats alla delar igen och sätta det på plats. Hålla huvudet högt och kämpa vidare. Jag hade ingen aning om att jag kunde bli så engagerad. Men jag ser ju vad som händer med människor som blir trampade på varje dag, och det är inget jag vill vara delaktig i. Det kommer bli tungt för oss om det blir värre under dessa fyra år som följer. Fanan blir tyngre och tyngre men vi hjälps åt att hålla den uppe. För att vi måste, och vill och kan. Jag har hört att allas hjärtan sitter en aning till vänster. Man får helt enkelt hoppas att det är så och att alla känner det. Snart. Helst för X antal år sedan.

Det gäller bara att se framåt, en dag i taget. Det ordnar sig nog. Jag börjar med att gå till skolan, så tar vi tag i resten sedan.

Har ont i hjärtat.

Känner att man inte kommer kunna sova gott på minst fyra år till. Jag hoppas folk vaknar upp. Bättre förr än senare. Vi får aldrig sluta bry oss om varandra.

söndag 19 september 2010

Och!

Interstate 60 är för övrigt den (läs en av de) bästa bakisfilmerna som finns.

Rör inte min kompis.

Har mer eller mindre frivilligt hamnat i diverse politiska diskussioner i helgen. Några bra, andra mindre bra. Blir alltid lika imponerad över folk som hånar andras åsikter och går ner på sandlådenivå istället för att komma med argument. Kanske just för att de inte har några argument. Jag vill dock klargöra en väsentlig skillnad mellan peka-finger-i-sandlådan och att säga något med glimten i ögat. Lika mycket som man måste ta allas åsikter och viktiga frågor seriöst så måste man kunna ta det med en klackspark också. Bu eller bä. Men det var en sida av pannkakan, sedan finns det faktiskt de som lyssnar och som har något att säga. Sådana diskussioner uppskattas alltid oavsett ämnet och då kan förhoppningsvis flera lära sig något. Lite klokare, lite bättre.

Har i övrigt haft en supertrevlig helg med en vän på besök. På fredagen struttade vi nedför backen till Krogen Krogen och lyssnade på en spelning av Invasionen.

Varför är vi så djävla rädda
Nått borde betyda allt

Jag behöver en puls som bultar
Ett hjärta som kan explodera
Jag vill våga tro på magi

För det blir aldrig som man tänkt sig
Men jag är hellre naiv än feg
Ja det blir aldrig som förväntat
Men vad fan gör det

På lördagen köpte jag två jackor á 20 kr styck. Jag vill påstå att det var ett (två?) klipp. Den ena satt bra och var häftig. Måste hitta en anledning och en attityd där jag kan använda den. Den andra var grön med gråa knappar med tre kronor på, och den satt som en sopsäck. Men den blev jag genast förälskad i. Den var lite mer jag. En massa skogsgrön och en aning sopig och säckig. Fantastiskt! Åh, ska ta en bild på den någon dag. Äntligen lite spännande bloggmaterial.

Middag på Allstar med ett superhärligt gäng på 14 pers. Luleå hockey vann sin andra raka seger och våra Norrlandspatriotiska hjärtan bubblade av glädje när vi pinnade vidare ut i natten till inte ett utan två uteställen. Mycket lyckad helg.

Nu ska jag göra oss hamburgare och krypa ihop till valvakan ikväll. Sverige, I have a dream.

fredag 17 september 2010

Livets melodi.

Idag har jag varit så trött, så trött. Ni kan inte ana. Har stapplat runt i en dimma hela dagen men ändå fått lite saker gjort. Nu tar jag på mig mina gröna pyjamisar så jag blir mig själv igen, kastar ihop en hemlagad pizza att smaska på i soffan. Häller upp ett glas vitt och väntar på kärlek och goda vänner.

Jag älskar dig min klippa.

Make a promise.

Min hjärna fungerar inte idag. När jag låg på jobbet och vred mig i tanken "måste somna nu, måste somna nu" (och jinxade min egen sömn, IDIOTO!) så tänkte jag på allt från Fredrik Reinfeldt till tallar, spindlar, hav, Sverige, skotrar, Paris, musik och Mona Sahlin. Då tänkte jag bland annat: Att vad f-n har alliansen och alla alliansväljare för argument för att privatisera det mesta. "För att konkurrens är bra", säger en del. Visst, konkurrens är väl en sak och kan väl ha sina sidor. Men är det inte så att privata företag är vinstdrivande. Vill vi verkligen ha konkurrens så gärna att vi vill ha vinstdrivande sjukvård, apotek, skolor, äldervård med mera? Kan ni lova mig att det inte i längden blir så att de bästa specialiserade läkarna kommer att jobba på de dyraste sjukhusen. Och att jag eller du, när någon släkting till mig/dig blir allvarligt sjuk kommer ha råd att skicka denne dit. Förtjänar inte alla den bästa vården? Varför kan vi inte förbättra alla dessa saker i statlig ägo? För förbättringar behövs. Kan ni verkligen lova mig och alla andra att alla kommer ha tillgång till den bästa vården, skolan, älderomsorgen etc längre fram i tiden med alliansens politik. För kan ni inte lova mig det, så har ni inga argument. Vi kan ju inte sluta bry oss om varandra, då skäms jag å Sveriges och mänsklighetens vägnar.

Och sedan förstår jag inte varför man ska få skatter att låta som ett gift som är skadligt för den enskilde personen. Som någonting som man ska vara rädd för. För de flesta svenskar snackar vi ca 500 kronor i månaden. 500?! Det finns betydligt mycket mer skit att lägga en femhundring på än ett tryggt system för oss alla. Du kan köpa en ful tröja du aldrig använder, eller som någon dåre häller rödvin över första gången du använder den. Du kan köpa en hel massa godis som får dig att må illa, du kan röka, snusa, dricka. Köpa en jävla massa smink som jag gör. Och jag tror nog att du har råd med dessa idiotiska saker som vi har gjort till vana i vårat I-land, även om du offrar en femhundring för oss alla. För sjuk kan vi alla bli, arbetslösa kan vi alla bli. Och glöm inte de du älskar, DE kan också bli sjuka och blir förhoppningsvis gamla. Och jag vill kunna se den handikappade, skadade eller sjuke i ögonen ute på stan och känna att jag har minsann bidragit till att denne får ett drägligt liv. Därför betalar jag skatt med glädje.

Jag kan bara hålla tummarna på Söndag, för som Stellan sa: "Bytt är bytt och kommer aldrig igen."

Samhället ska vara lika för alla, och alla ska få ta del av välfärden oavsett kön, sexuell läggning, etnicitet eller om du är kristdemokrat.

torsdag 16 september 2010

Bla bla.

Idag gick jag igen. I morgonsolen. Vackert. Sedan fick jag en uppenbarelse vad jag vill göra när jag blir stor. Hinner nog uppenbara om flera gånger under årens gång. Eller uppenbarelse var kanske att ta i från tåspetsarna, det var kanske mera ett hum. Hum Hum från Humlegården. Sedan kastade jag mig i sand. Levde efter mottot "det viktigaste är inte att vinna utan att delta" och drog med mig hela mitt lag i det. Vare sig de ville eller inte. Man måste göra för att lära. Och jag lärde och det var roligt!

Så jag skulle vilja påstå (utan att skryta) att jag varit ganska duktig idag. Och snart fortsätter jag på det spåret med veckans andra och sista jobbnatt. Sedan tar jag heeeelg och gör lite uppdrag på stan med min hummer ("You're her lobsteeer!"). En vän dyker upp ur en låda och så ser vi vart helgen bär iväg.

Heja Luleå på lördag! Och idag!

onsdag 15 september 2010

Och regnet det bara öste ned.

Wiiieee! Singing in the rain. Nu är jag dränkt. Dränkt skogsmus. Men fan vad härligt det var att gå i regnet. En ordentlig skur rensar skallen. Lägg det på minnet. Underskatta inte regnets mysfaktor.

Har hunnit prata med hela min kära familj idag också. Inte löste vi några världsproblem idag heller. Men kanske något litet miniproblem och skrattade en smula. Det är ett steg på vägen. Jag bär med mig var och en av er på min arm och i mitt hjärta varje dag. True story.

tisdag 14 september 2010

Idol, Team America & Scrubs.

En kväll utan skol-läsande. Lovely, förutom att mitt huvud är fullt av skumgummi. Äsch, det är trevligt att läsa, när man går den bästa utbildningen. Har inte ångrat mig eller funderat en stund sedan jag började. Då får man känna sig gode nöjd. Inte behöver man plugga ihjäl sig heller utan bara hänga med i läsningen och vara med så går det bra. So far.

Inatt ska jag sova som en björn. Dags för min vinterdvala.

Himlen är oskyldigt grå.

Har återigen upptäckt glädjen i att ge sig ut och promenera direkt när man öppnar sina blå och lyfter träskallen från kudden. Kasta även in en bra låt eller tio och du har en toppenstart på dagen. Nu gäller det bara att ta tag i resten av livet. Wish me luck.

måndag 13 september 2010

Med vågor som vältrar sig in.

Shit happens!

Lördagen var en dunderrolig kväll. Det är bra när det känns värt det även under avgiftningen dagen efter, då vet man att man har lyckats. Nu har jag blivit hurtbulle och renlevnadsmänniska igen. Renlevnad kanske var att ta i men jag försöker vara ett hälsotroll. Känns mycket bra, mycket bra. Morgonpromenader i mitt hjärta.

Nu borde jag läsa, men istället gör jag ingenting och umgås med min tvätt. Share the love.

Se upp för energitjuvar!!

PUSS

Stoneface

Ronja-bus!

lördag 11 september 2010

Waka waka eh eeh!

Utgång igår. Det var skitkul tills det blev skitkonstigt. Jag hamnade mitt i en märklig situation som jag inte hade med att göra och som från min synvinkel var överdriven, vilket det ofta har en tendens att bli när alkohol är inblandat. Men det är en för lång historia så det orkar jag inte ta här. Ring om ni vill veta mer. Ohhh, cliffhanger!

Såååå, nu måste jag hitta ett sätt att börja leva igen. Har två kilo kycklingfilé som ska spettas och tillagas och sedan väntar maskerad. Jag har en plan som går ut på att kravla sig igenom en kalldusch och slurpa i mig ett glas vin. Eller två. Stora. Funkar inte det vet jag inte vad som ska göra det.

fredag 10 september 2010

Rrrrrrrrespect.

Igår var jag och röstade. Wiihoooo! Jag är en sån där som propagerar för att alla som kan måste rösta. Man måste göra sin röst hörd, annars får man inte tycka något sedan heller. Så det viktigaste är att ni röstar. Men jag har ett krav till. Man måste ha lite koll. Kolla någon debatt. Läs om alla partier innan man bestämmer sig. Nåja, nästan alla. De största i alla fall.

Sedan blev jag ledsen igår. På hur vuxna människor kan vara. Man märker det då och då. Men jag tycker det är bättre när jag blir drabbad än när de jag tycker mest om blir drabbade. Jag är egentligen emot att halvt nämna saker i bloggar. Men jag gör ett undantag. Jag ville bara säga att någon jag tycker väldigt mycket om blev väldigt ledsen igår och det var helt onödigt. Så se upp så ni inte trampar på någons tår. Pratar bakom ryggen och liknande. Det är så onödigt. Vi vill väl att alla ska få vara glada. Åtminstone inte ledsna över sådant löjligt beteende som det här. Onödigt - is the word.

Ska du gå bakom ryggen på mig kan du lika gärna kyssa mitt arsle medan du är där.

Ikväll ska jag slå klackarna i taket! Figuratively speaking, jag använder sällan klackar. Det är jättesnyggt! Men det går inte väl ihop med min klumpighet. Samt att jag inte riktigt har motivationen för det. Men som med det mesta så glimrar jag till ibland. Fast inte med klackar. Ikväll i alla fall. Men en drink eller två i gott sällskap ska väl slinka ner.

Love, Peace and Understanding.

torsdag 9 september 2010

En dag ska jag stå vid ett hav.

JAAA! Färdigjobbat för veckan. En föreläsning bort från långhelg. Så mycket att göra, så lite tid. Öjöj. Man fångar inte sin lediga tid på samma sätt om man inte jobbar lite också. Tycker jag. Alltså jag gör inte det. Borde jag ha sagt. Farligt att hålla på att generalisera på detta viset. Folk kan känna sig träffade. PANG PANG.

Ne, nu ska jag ha min morning-me-time som består av en alldeles för varm och lång dusch (tänk på isbjörnarna!). För hög musik. För mycket gröt.

Lite för mycket. Lite för tidigt.

onsdag 8 september 2010

Lovely.

Solen kravlar sig fram idag med. Kalas! Det får vi fira med kräftor ikväll. Helt enkelt. Nu ska jag hänga en liten sväng med Giddens och Bourdieu. Och klassen såklart. :)

Jag har fan klippt sönder min högra stortå. För den som var intresserad. Ne, kanske man ska borsta tänderna och ta på sig en stor myströja. Det är en sån dag idag.

Bloggande när det är som bäst. Häst.

tisdag 7 september 2010

Jag vill bo i en svamp!

Kraschlandar i soffan innan plikten kallar igen. Det är så jäkla fint i min lilla lya nu. Men mycket att tänka på. Ekonomi, boende. Allt far omkring i huvudet. Måste hitta det bästa för både hjärta och hjärna. Och kanske plånboken också. Hårda bud. Har en härlig helg att se fram emot hur som haver.

Smile.

måndag 6 september 2010

Take a walk on the wild side!

Har bestämt mig att jag inte är sjuk längre. Jag har bara lite smygont i halsen och låter lagomt raspig. Lite sådär som om jag lärt mig livets läxa den hårda vägen. Jag har försonats med tanken på att jag alltid kommer låta såhär. Det är min nya grej. Längtar bara efter att få träna igen. Nu när jag kommit igång med kost och vardag. Lovely-student-days-of-my-life-vardag.

Idag lekte vi sommar och gick ner på staden. Jag och min mor. Hittade en latte och några vänner. Fick med mig hem ett pacmanspöke att ha på toaletten och två gulle-puttignuttiga-örngott. Som ska vara i sängen. Inte på toaletten (så värst ofta i alla fall).

Jobbade helgen och jobbar igen imorgon. Som en äkta praktarbetare. Som försörjer hela världen. Men sedan har jag långhelg. Det blir kalasfestligt.

Glöm inte att rösta om & rösta rätt! Det är viktigt för världens empati och mänsklighet. Du som inte håller med. Bosätt dig med en äkta sjukpensionär och jobba inom äldreomsorgen ett halvår innan du öppnar din mun i min närhet igen och snackar rappakalja. Eller öppna dina små blå och se dig om, ett snäpp längre än ner i din egna plånbok, tack. Men det är klart, jag vet inte hur det är att vara ägare till en villa värd mer än fyra mille, att behöva betala förmögenhetsskatt eller att vara tvungen att skatta för min hemhjälp. Så jag ska väl också vara tyst, EGENKLIJEN.

Eller som den dumma tanten på TV sa: "Vaddå rik?! Jag har jobbat på Konsum hela mitt liv. Jag vill bara bestämma själv var jag lägger pengarna från min egna plånbok. Varför ska sjuka eller de som inte kan jobba ha en massa pengar?" Nee, lilla tant. Det känns ju dumt. Vi kanske helt enkelt ska rada upp alla sjuka och pensionärer och skjuta dem istället. Så är du av med det problemet och får 300 kronor mer att lägga på en saftig fläskstek eller lite bingo. Jag blir ledsen på riktigt när folk slutar tänka på andra.

Om jag nu äntligen ska tycka och tänka lite här, så kan jag lika gärna göra det ordentligt. No offense people. Jag försöker gilla, lyssna på och respektera alla. Det tycker jag alla ska göra. Tack och hej. Nu ska jag titta på Största Förloraren med världens bästa mamma. MIN mamma.

torsdag 2 september 2010

En sjuklings dagbok.

Det var tydligen en massa äckliga virusblåsor i min hals. Vila, vatten och alvedon blev domen. Och att vara absolut knäpptyst. Har ni någon aning om hur svårt det är?! Det enda raka är att stänga in sig någonstans, och som en sann medlem av dagens förstörda ungdom umgås med mina goda vänner TVn och Datorn. Jag ska även umgås med Böckerna, men de är så krävande i förhållande till mina andra vänner.

onsdag 1 september 2010

Kalas!

Halsen gjorde uppror mot mitt mycket kränkande inlägg från igår och jävlades än värre inatt. Så det är väl säkrast att jag levererar en formell ursäkt, jag är ju trots allt starkt emot nätmobbing av alla de former. Öppen som maskerad. Så idag blev det ingen föreläsning om Max Weber för mig utan jag får försöka krångla mig igenom hans teorier själv, vilket går sådär. Jag skulle nog kunna mer om jag inte ens försökte. Till detta tillkommer ett besök på Ålidhems Vårdcentral för prover och tjosan hejsan. Men jag ska faktiskt trotsa karantänen och bege mig ut en sväng bara för att det är Stora Hs födelsedag. Congratz! Vi ska se Inception på bio. Jag har kommit till slutsatsen att det är minimalt ansträngande samt att jag inte är någon samhällsfara då jag inte tänkt hosta slem på någon (och det som inte dödar det härdar). Den filmen ska tydligen vara helt grym, så det är ingen underdrift att jag blir lite besviken om den är dålig.

Jag har just också fått besked om att jag ska jobba hela helgen med start på fredag kväll om inte hälsan säger ifrån. Så om jag till slut blir av med den här skiten så ska jag inte ut och faddra mig på nollningen utan då ska jag jobba som en sann gentmyra. Men det känns rätt okej. Jag tar igen det. Och jag har typ tusen sidor att läsa. Eller så.