Varför gör jag såhär? Jag far upp och ner värre än en jojjo. När jag gick och la mig igår kände jag mig som en superstjärna. Nu känns det blä. Jag slår vad om att det hinner vända fyra gånger till innan jag går och lägger mig ikväll.
Däremot kom jag på varför jag inte bor hemma. Jag var ner till mattis på lunchen för mamma hade lovat mig något gourmegott. Jag slängde i mig det och tänkte jag skulle hinna sova en stund på soffan. Jag kunde ju lika gärna inbillat mig att jag skulle vakna upp på Bali med mina friends. Far min var precis lika högljudd som jag minns och Mor kom självklart och kollade till mig tusen gånger (jag kan inte sova när någon tittar på mig, om jag inte är sjuuukt trött vill säga). Sedan hade hon mage att komma o fråga om jag ställt någon klocka, TIO MIN innan klockan skulle ringa. My god. Däremot hade jag inte ställt någon klocka i morse så tack min räddande ängel som ringde tjugo över sex så jag kunde ta mig till arbetsjobbet.
Dessutom gråter jag floder inombords för nu har Nina farit. Arvid också. Jag har aldrig känt mig så ensam i hela mitt liv.
Det var roligt i Fredags. Jättekul faktiskt. Ända tills det inte var roligt nå mer. Jag skulle ge otroligt mycket för att folk bara skulle vara glada ibland.
Knatte, Fnatte o Tjatte är Nina, Arvid och Magnus såklart. Tänkte jag skulle förtydliga.
"Man kan inte bara göra roliga saker, livet ser inte ut så"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar