Jag skyller allt på vädret. Ska det vara såhär blir det ju bara en fejkjul. Och då är det inte konstigt att julklapparna blir baklänges och upp-och-ner.
onsdag 30 november 2011
"Dö för helvete, tomtejävel."
Nu blev det heltokigt igen. Idag struttade jag ut på stan. Förlåt. Rättelse. Idag gick jag i sidled som en krabba med Quasimodoböjd rygg ut på stan. Varför? Jo, för att det tokblåste och galenregnade ute. Självaste sista november. INTE OKEJ. Nåväl, jag hade ett mission. Med lönen i säkert förvar som siffror på datorn med ett litet plastkort som chiffernyckel skulle jag och min mor på julklappsjakt. Jag köpte kläder till pubrundan imorgon och ett par skor. Till mitt försvar var det mina drömskor. Som ropade mitt namn. Ropade, och ropade mitt namn. True Story. Mikael Wiehe sa det själv på bästa sändningstid i lördagskväll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar