Universum är ett monster. Men det har sparat dig och mig.

Har varit på äventyr igen. Skramlat minibuss 130 mil. 17 timmar tog det allt som allt med förvirrat letande av nycklar i Umeå, matpauser, bilköer, rökpauser och kaffepauser. Större delen av vägen lyssnade vi på RIX FM och ibland när jag lyckades få min röst hörd även P3. Kändes som jag satt ungefär en mil ifrån personerna i framsätet. Anywho. Detta innebar att jag under denna dag/kväll/början på natt hann höra Robyns alla fem hittar femton gånger var, X antal hundra jag kommer, lite ligga och mest någon låt med några som kallar sig trasig dörr. Inte undra på att man var en aning vimmelkantig när man kom fram. Där lekte jag småland i några dagar. Kramades med liten liten Aina. Umgicks med syster yster, john-john och mor och far. Sköt luftgevär. Grillade. Var på ankrace. Drack öl till ett battle mellan ett kyrkligt band på en båt och två gamla gubbar som sjöng visor ingen av dem kunde.

Sedan haffsade jag mig vidare i livet. Satt på en buss och drabbades av mild klaustrofobi när en enorm blandning av människor satt som packade sillar och tittade på solen utanför. Typiskt mig att åka buss typ finaste dagen någonsin. Jag satt och sjöng i huvudet. Sedan blev det stockholm i mitt hjärta! Körde motorcykel för första gången någonsin, eller ja, rörde lite i gasen och kopplingen med mycket hjälp. Sjöng allsång med en fågel, Måns och Petter i kvällssolen, vandrade runt i staden med fint sällskap, spelade biljard, åt sushi och pizza hut-pizza och avslutade med Jakob Hellman på kulturhustaket innan jag fick mig en identitet igen och min budget var slut för länge sedan. Så jag fick använda pengar jag inte hade för en flygbiljett hem.

Hemma har jag hunnit bli förstörd i själen av hur hemsk världen kan vara. Fastnade bokstavligt talat fysiskt i soffan framför norge-attackerna och kände mig som en urblåst ballong. Men sedan blev jag lite starkare i själen igen. När jag plötsligt mindes vad som räknas.

Och jag gör vad som helst för att få ditt liv att verka bättre.