Universum är ett monster. Men det har sparat dig och mig.

Har varit på äventyr igen. Skramlat minibuss 130 mil. 17 timmar tog det allt som allt med förvirrat letande av nycklar i Umeå, matpauser, bilköer, rökpauser och kaffepauser. Större delen av vägen lyssnade vi på RIX FM och ibland när jag lyckades få min röst hörd även P3. Kändes som jag satt ungefär en mil ifrån personerna i framsätet. Anywho. Detta innebar att jag under denna dag/kväll/början på natt hann höra Robyns alla fem hittar femton gånger var, X antal hundra jag kommer, lite ligga och mest någon låt med några som kallar sig trasig dörr. Inte undra på att man var en aning vimmelkantig när man kom fram. Där lekte jag småland i några dagar. Kramades med liten liten Aina. Umgicks med syster yster, john-john och mor och far. Sköt luftgevär. Grillade. Var på ankrace. Drack öl till ett battle mellan ett kyrkligt band på en båt och två gamla gubbar som sjöng visor ingen av dem kunde.

Sedan haffsade jag mig vidare i livet. Satt på en buss och drabbades av mild klaustrofobi när en enorm blandning av människor satt som packade sillar och tittade på solen utanför. Typiskt mig att åka buss typ finaste dagen någonsin. Jag satt och sjöng i huvudet. Sedan blev det stockholm i mitt hjärta! Körde motorcykel för första gången någonsin, eller ja, rörde lite i gasen och kopplingen med mycket hjälp. Sjöng allsång med en fågel, Måns och Petter i kvällssolen, vandrade runt i staden med fint sällskap, spelade biljard, åt sushi och pizza hut-pizza och avslutade med Jakob Hellman på kulturhustaket innan jag fick mig en identitet igen och min budget var slut för länge sedan. Så jag fick använda pengar jag inte hade för en flygbiljett hem.

Hemma har jag hunnit bli förstörd i själen av hur hemsk världen kan vara. Fastnade bokstavligt talat fysiskt i soffan framför norge-attackerna och kände mig som en urblåst ballong. Men sedan blev jag lite starkare i själen igen. När jag plötsligt mindes vad som räknas.

Och jag gör vad som helst för att få ditt liv att verka bättre.

Allt jag rör i blir till moll.

Nä. Bara saker som har motor. Förhoppningsvis. Har dödat en bil och en fyrhjuling på en vecka. Med mina magiska fingrar. Eller helt omagiska. "Host host död" säger grejerna. "Du kommer bli en dyr sommar för oss" säger pappa. "Nu vänder det!" säger mamma. Och jag säger något i stil med "blubb blubb". Nu har jag stressat ner på riktigt. Och det är tametusan riktigt skönt. Jag bara dödar tid (när jag inte dödar motordrivna saker). Oftast på helt okonstruktiva sätt. Ser knappt på TV utan bara sitter och sitter. Det kan i och för sig bero på "Åskaren" som Dennis säger. Som kommer hela tiden och oftast helt olägligt. Så jag har vant mig vid ett strömlöst hus. Sover på soffan och fikar. Fikar varenda gång strömmen går. Tur att jag har ett IKSU-kort och ett enormt IKSU som väntar på mig i Umeå. När jag rullar dit i september. Som en liten rund netto-boll studsar jag fram efter E4an.

När trollmor har lagt sina elva små troll.

Okej. Nu har jag officiellt kravlat mig djupt ner i Jokkmokkdvalan. Jag skyller på nio månaders sömnbrist. Och en veckas kulmen. Ja, försök du sova på ett liggunderlag när det är fyra olika fester som pågår runt ikring. Alltså fulla kids som sjunger "Jag tog en kula för dig men fick en smula tillbaks", "Om sanningen ska fram vill du ligga med mig då" och "If you're an animal then get on the floor" - samtidigt! Plus att en kille spelar säckpipa. Anywho. Idag har jag varit på loppis, lagat middag och sjungit allsång framför TVn. Ah. Nu ska jag läsa en bok och sova. Känner mig som tretton igen. Those glory days. När det viktigaste för dagen var vad jag fick för middag serverad (!). Tiden när jag såg på TV och läste böcker och tyckte det var det bästa i världen. Måste cykla upp till byn och ta mig en öl med folk imorgon så jag inte blir snusmumrik. Kanske jag till och med borstar håret.

Fred & Kärlek.

Jag har fått en hel livstid med livserfarenhet på en vecka. Jag har burit en kille som fått hela benet uppskuret. Kört fyrhjuling och blivit friad till. Druckit alldeles för varm öl. Och halvt kokande varmt vitt vin som smakade kadaver. Serve chilled - de menar allvar. Lärt känna otroligt underbara människor. Tappat/fått börsen stulen. Förlorde därmed mitt leg och blev sjutton igen och fick planka in till öltälten. Those glory days. Fått sovsäck och luftmadrass nedpissat av en däckad grabb. Hört ordet bajs en trilljard gånger när jag delade ut toalettpapper utanför bajamajorna. Lärt mig lika många bajamajahistorier. Det som inte har hänt i eller kring en bajamaja har aldrig hänt. Blivit klämd under ett bord. Nästa gång Journey spelar Don't Stop Believing ska jag vara beredd. Sett på band och blivit frälst. Om och om igen.

Nu är jag hes och lider av sömnbrist. Men jag skulle göra om det när som helst.