fredag 11 februari 2011

De höga klackarna uppfanns av en kvinna som alltid blev kysst i pannan.

Lyssnar på Invasionen och blir inspirerad att springa ut i natten med en fackla över huvudet och skrika. Eller åtminstone tuffa på mig lite. Med en häftig tröja och lite åsikter. Såg förresten en vägg igår som det står "HIV-positiv <3". Exakt så. Det kanske är den impulsen man får när man får ett sådant besked. Fan, jag vill gå ut och spreja det på en vägg. Tänker man. Och så gör man det.

Jag behöver en spark I skallen
En enda tanke som är bra
Jag kräver en riktig känsla
Ge mig nått som jag vill ha

För jag har letat efter frälsning
Lite mening till tomma liv
Jag har alltid stått och gapat
Alltid vågat ta till strid

Varför är vi så djävla rädda
Nått borde betyda allt
Ser bara cyniska gester
Ironi överallt

Jag behöver en puls som bultar
Ett hjärta som kan explodera
Jag vill våga tro på magi
Revolution och mycket mera

För det blir aldrig som man tänkt sig
Men jag är hellre naiv än feg
Ja det blir aldrig som förväntat
Men vad fan gör det

Jag är så less på den nya tiden
Jag är så less på ett färglöst liv
Jag är så less på alla tvivel
För vi får aldrig tro på nått

Inga kommentarer: