Jag känner mig helt avslappnad inför tentan. Tror det är för att jag kommit tillfreds med att det inte är så farligt om man skulle få en omtenta. Nåväl. Ska snart ta på mig mys-skrivar-dressen och bege mig med struttande, hoppande glada steg till Östra Paviljongerna (ångestens högkvarter) och plinta ner några stackars stavelser på ett papper. Sen ska jag släppa den där tentan och inte låta den besvära mig mer förrän man får resultatet sådär lagomt till sommaren (känns det som). Östra Paviljongerna, en låg liten byggnad bakom Ålidhems vårdcentral, med en hel drös stora, tråkiga salar fulla med träbänkar med tillhörande trästol där det enda som händer är att uppgivna, skakiga små (och stora) studenter ska sitta och skriva... och skriva. Timme ut och timme in. Hemska byggnad, det bara osar tentaångest ur den på lång väg. Fredagar känner man lukten enda hit. Lukten av för lite plugg, ambitiöshet, penna mot papper och krossade drömmar. Hujjedamig. Tur att den ganska snabbt byts ut mot studentlivets andra sida. Coronas köttmarknaddoft når snart Ålidhöjd och Tvistevägen istället. Studentlivets eviga fest. Där vi firar att vi lägger de bästa åren av våra liv på universitetet och studier för att vi har höga ambitioner, vill festa på campus, leva på bidrag och lån eller helt enkelt inte vet bättre.
Ahh, ljuva studentliv.
Ps. Det där jag skrivit om fler bilder verkar bli lika sant som när jag brukar skriva att jag ska plugga eller städa. Vi vet ju hur det fungerar, jag vill, och skriver jag det tror jag att det ska hända meeen, probably never gonna happen. Viljan finns där. Ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar